Inte alls störigt eller så
Den när man tar på mascara och nyser = mascara under hela ögat.
Den när man tar på mascara och nyser = mascara under hela ögat.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
– Jag har hållit i en bebis. Rätt sjukt att jag skulle vara 24 år gammal första gången det skulle hända, men bättre sent än aldrig. Läskigt i alla fall.
Har du några nyårslöften?
– Att sluta grubbla. Antingen så blir saker bra, eller så blir de inte bra. Tiden får utvisa och inte mina ”tänk om”.
Bästa köpet?
– Mina Hunter gummistövlar. Varje gång det regnar går jag och plaskar genom vattenpölarna, bara för att jag kan. Love it.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
– Ja, Kajsa. Har inte träffat bebisen än, men ska på måndag. Längtar!!!!! <3
Vilka länder besökte du?
– Norge, Danmark, Storbritannien, Turkiet och Sverige (daaah).
Vad önskar du att du gjort mindre?
– Skrivit omtentor. Hah. Med andra ord: prioriterat bättre.
Bästa minnet från 2013?
– När jag och Lina satte oss i världens sjukaste taxi när vi var i Turkiet. Lätt topp fem på årets skrattattacker.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
– Jaaa, massa saker. Till exempel att Tidskriftspriset nominerade mig som Årets Krönikör, vilken ära!
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
– Gladare. Kommer i efterhand kunna säga att ”2013, det var ändå ett bra år”. Vilken lättnad!
Favoritprogram på TV?
– Döm inte mig nu…men Paradise Hotel. Jag kollar sällan på tv, OK?
Är det något du sakna från 2013?
– Då när jag och min pojkvän precis börjat träffas och vi låtsades som att vi inte kände varandra i skolan för att vi inte visste hur vi skulle bete oss och för att vi skulle hålla det hemligt (sen att hela skolan tydligen visste än är en annan grej), men åh. Gulliga!
Vad ser du mest fram emot med år 2014?
– Hmmm. Min praktik som jag ännu inte vet var jag ska ha (panik much???) och andra kul grejer som jag hoppas händer.
Jag skulle pausa lite, men glömde bort det. Så nu har jag en fastbränd Walter White på min tv. Ändå awesome.
Jag har tvättat och fixat med grejer hela dagen och nu tänkte jag sticka ner till stan för att fixa det sista inför julafton. Om jag hittar något det vill säga.
Mina läppar var jättetorra så jag skrubbade dem och nu är de helt röda. Rätt snyggt ändå. Om någon frågar vad jag har för läppstift kan jag säga att det är min egna. Typ som någon frågar vad man har för parfym och man säger att det är ens ”naturliga doft”.
Varje gång jag stöter på en bild på en spindel på Instagram slänger jag bort telefonen till närmaste person (eller går ut ur appen om jag är ensam) och ber denne avfölja personen som lagt upp bilden. Jag tycker inte alls det är orimligt. Jag har avföljt minst tre personer på grund av detta de senaste veckorna. Jag menar, i vanliga livet kan man inte veta om man ska stöta på en spindel, men i sociala medier kan man väl i alla fall få vara säker. I detta fall gällde det dock Lady Dahmer, så efter en överläggning med mig själv fick hon vara kvar ändå.
Det var typ det jag hade att berätta ikväll. Jag har ätit kebab till middag (så himla praktiskt att man kan spåra ur med sånt innan nyår, nytt år = nya tag) och jag fick Veckorevyn i brevlådan idag. Ska försöka komma ihåg att lägga upp förra numrets krönika till er imorgon. Nu blir det Breaking badadande. Är sur på Walt.
Jag har ägnat kvällen åt att slå in julklappar. Det syns inte på bilden, men de blev verkligen inte fina. Att slå in julklappar är lite som att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet och man plötsligt inte kan skriva för hand längre. Man kommer knappt ihåg hur man gör och hur mycket man än anstränger sig så blir det bara snett. Men tanken räknas och sen tror jag inte att det är inpackningen som kommer att bedömas på julafton. Fast vad vet jag.
Jag dampade på tejpen, så min pojkvän var snäll och förberedde en massa bitar:
Kan vara att han var snäll eller så var det för att han tröttnade på meningar med könsord i och meningar som ”folk har fan begått självmord för mindre saker”. Men tejp är jobbigt. Speciellt den sorten jag köpt som bestämt vill klistra ihop sig hela tiden så att man aldrig hittar den jävla änden någon jävla gång.
Jag fick en tidig julklapp av en klasskompis igår. En självlysande kondom! Himla roligt eftersom att det enda vi gjort de senaste veckorna är att skriva B-uppsats och prata om självlysande kondomer. Det började med att hon för någon månad sedan fick veta att ”månadens kondom” på ungdomsmottagningen i december skulle vara en självlysande. Man laddar den under en lampa och sen är man good to go.
Och oj vad vi har pratat om det här. Hur mycket lyser den? Hur länge lyser den? Måste man stanna mitt i allt för att killen får ställa sig med snoppen under en lampa för att ladda den? Hade man kunnat övertala sin pojkvän till att göra ”helikoptern”? Kommer den att lysa upp hela rummet? Kommer det att se knäppt ut för grannarna för att det lyser ut genom fönstret? In-ut-in-ut-in-ut = mörkt-ljust-mörkt-ljust-mörkt-ljust. Det blir kanske värsta morse-koden för grannarna.
Ja. Måhända att det var lite roligare att spekulera kring självlysande kondomer än att skriva B-uppsats. Nu slipper jag i alla fall undra. Haha! Tack så mycket för presenten.