Svar på några av era senaste kommentarer
Måste förresten fråga, vad jobbar du med? Jag följer din snapstory och dina jobb-bilder är minst sagt blandade haha. Men ja förstår inte riktigt vad du gör 
– Haha, ja jag kan tänka mig att det känns väldigt blandat på Snapchat. Ibland känns det som att jag jobbar med allt och ibland känns det som ingenting, haha. Jag jobbar främst med marknadsföring och digital kommunikation. Det vill säga sociala medier, annonser, pressreleases och nyhetsbrev. Jag gör bilder till hemsidan, håller koll på och sammanställer marknadsföringsbudgeten, håller koll på vilka produkter som säljer, korrläser texter och så vidare och så vidare. Mitt jobb är att öka och hålla uppe försäljningen, samt all ”marknadskontakt”, så jag gör allt som hör till det.
Hej Egoina! Du är alltid så fantastisk på att ge råd och jag skulle behöva din hjälp.
Jag är i slutspurten av min examen och jag har en omtenta som ligger i början av december och jag är så orolig över den. Det är en tenta som består av fem olika böcker och det är så konstiga frågor att de är omöjliga att förstå. Läraren är inte ute efter att ge oss kunskap utan vill istället att vi ska rada upp i punkt och pricka olika saker från böckerna. Jag brukar vara väldigt duktig på att strukturera men jag vet inte hur jag ska få ihop det här. Och det här är sista omtentan så misslyckas jag och får ingen examen.
Hur ska jag bära mig åt för att klara det här? Jag känner mig fast. 
– Åhhh, jag verkligen känner din ångest! Jag tänker att det enda du kan göra är ditt bästa. Jag vet att det låter klyschigt. Men så är det ju, du kan inte göra mer än så. Om det finns extentor är det ett bra tips att förbereda sig med. Kolla upp hur läraren brukar ställa frågorna och vilka ämnen som brukas beröras. En positiv sak är i alla fall att du fått en känsla av att läraren hellre vill att ni ska rada upp saker än att redogöra mer övergripande, då vet du åtminstone det och kan lägga fokus därefter. Jag hejar på dig och håller alla tummar. <3
Jag är helt inne på att plugga strategisk kommunikation i Helsinborg nästa höst (har redan kommit in och tackat nej två gånger pga andra planer), men nu häromdagen pratade jag med en kille som läste något liknande i en annan stad och sa att det är jättesvårt att få jobb, eftersom alla söker någon med erfarenhet. Vad tror du Egoina? Blev nervös..
– Jag tycker att Rebecca i kommentarsfältet gav ett väldigt klokt svar:
”Jag var också inne på att läsa till kommunikatör, men sen kollade jag in den blivande arbetsmarknaden och kände att jag personligen har inte drivet och passionen för att slå mig fram där. Nu pluggar jag något helt annat, som också är svinkul med en god arbetsmarknad när jag tar examen.
Jag tror helt enkelt det beror mycket på vem du själv är, om det är ditt absoluta drömjobb och du inte kan tänka dig att jobba med något annat ska du ju självklart satsa. Känner du att ett annat yrke med en bättre arbetsmarknad vore exakt lika kul, då kanske det är en alternativ väg att gå? Och inte för att avskräcka, men jag känner en som har två kandidatexamen i bagaget i mediaämnen, nu pluggar han till något helt annat för att jobben helt enkelt inte fanns för hans del. Så ja, det är en tuff värld, en universitetsexamen är idag inte en garanti för en framtida trygg anställning och inkomst tyvärr”.
Jag håller med om allt. Är det din absoluta dröm så tycker jag du ska köra. Annars är det tyvärr som du säger, att det är en väldigt svår bransch. Men det är absolut inte kört. Erfarenhet eller annan ”edge” kan man skaffa sig genom exempelvis praktik, fler kurser, hobbys och engagemang i olika saker utanför skolan. Men jag tror man får vara okej med att det kommer bli svårt att få jobb och att man eventuellt kommer att få ta en del jobb man inte tycker är superkul tills man äntligen landar drömjobbet. Lycka till! Kram!
Jag har hittat en mini regina!! Googla Kajsa Halldén! Hon spelar Sofie i Sune på bilsemester
– Haha ja. Kanske det!
Kan du inte blogga på tåget på till och från jobbet, så slipper du lägga söndagar på det? 🙂
– Jag önskar att det räckte, men det gör det inte. Det som tar tid är egentligen att ta och redigera bilder (vilket jag inte kan göra på tåget), samt att göra ”temainlägg” likt detta. En sånt här frågeinlägg tar mig 1-2 timmar att svara på. Ett vanligt inlägg med ”vad jag gjort idag” tar dock mindre tid. Jag lägger ner ungefär 2-4 timmar på bloggen varje dag och mer under helgen (då är allt med mejl, kommentarer och annat också inräknat, förutom själva bloggandet). Jag gör en del på tåget som att svara på mejl, godkänna kommentarer och också enklare inlägg ibland om jag får sittplats och har orkat ta med mig datorn, men tyvärr räcker inte den tiden för att jag ska kunna vara ledig annars. Det är inte alltid jag får sittplats på tåget och ingen resa är längre än 30 minuter (har en del byten), så jag hinner knappt komma igång vilket gör det svårt att utnyttja pendlingstiden till det. Det är lite tufft det här med heltidsjobb + stor blogg + krönikor. Men jag tänker att jag kämpar på så länge jag orkar.
En fråga bara! Jag slutade också med p-piller, förra sommaren. Mådde inte direkt dåligt av dem, men jag hade ingen anledning att fortsätta då jag just då inte var i ett förhållande + kände att VARFÖR HORMONER, egentligen?! Fick väldigt dålig hy efter att jag slutade (och mindre bröst, haha), annars har jag inte märkt någon skillnad. Meeen nu till min fråga; varför använder du, eller någon annan här inne, inte kopparspiral? Jag ville ha preventivmedel i våras igen, men ville inte stoppa i mig hormoner. Kollade lite på olika p-datorer men kändes inte rätt, och tillslut föll mitt beslut på kopparspiral. Jag är jättenöjd med det valet, känner inget, det är inga hormoner och den kan sitta där i flera år så jag behöver inte bry mig alls om den.
kramis
– Jag kan inte ha kopparspiral av olika anledningar som jag inte vill gå in på. Men kan man det så håller jag med dig om att det är ett jättebra alternativ! Inga hormoner och ingenting man behöver tänka på dagligen 🙂
Hej fina Egoina! Nu kommer en ganska udda fråga som inte har något som helst med detta inlägg att göra. Men jag har ett litet problem men vet inte vem jag ska prata med och på något konstigt sätt ser jag dig som den storasyster jag aldrig haft.
Jag är 18 år och har aldrig haft en riktig pojkvän. Detta är inget som jag egentligen tycker är jättejobbigt då jag kommer från ett kristet sammanhang och därmed är detta inte något speciellt ovanligt och dessutom har jag en del kompisar som inte heller haft det. Det är inte så att jag aldrig har varit intresserad av killar eller haft killar som är intresserade av mig, för det händer relativt ofta, men det har bara inte blivit något seriöst någon gång. Men med detta tillkommer även att jag aldrig har kysst någon. Alltså aldrig mer än små pussar på lågstadiet typ haha. På något sätt är jag en sån tjej som “förväntas” ha haft ett flertal pojkvänner och åtminstone strulat med många olika killar på fester. Men jag har tidigare bara inte velat kyssa vem som helst vilket gör att jag verkligen är stolt över mig själv att jag alltid haft en sån självrespekt att jag förstår hur mycket jag faktiskt förtjänar, för det ser jag att många av mina vänner inte har. Men denna “kyssoskuld” gör ju att min första kyss blir en så otroligt stor grej! Jag förväntas ju redan “kunna” kyssas om du förstår vad jag menar. Så min fråga till dig är egentligen, bör jag oroa mig? Jag är en person som oroar mig extremt mycket och detta är definitivt inget undantag. Just nu är jag intresserad av en kille som jag tror är intresserad av mig också och vill ju inte att detta problem ska bli något som hindrar mig från honom. Vet ju att det kommer hända någon gång men just nu känns det bara så läskigt. Tycker du jag ska ta första bästa kille på nästa fest som “övning” typ haha och bara få det gjort (kanske lite lättare med lite alkohol i blodet också…) eller ska jag fortsätta vänta på det “rätta” tillfället? Börjar känna mig som ett miffo…
Massa kramar till dig! Du ger mig alltid lite extra glädje och hopp om framtiden!
– ÅH fina du! <3 Nej, du ska inte oroa dig. Jag tycker att du ska vänta till du känner att du verkligen vill kyssa någon och att det känns rätt. Risken är bara att du kommer bli besviken, men jag tänker att det är bättre att bli besviken på en kyss man verkligen ville än en med någon random som man bara ville ha överstökad. Det finns ingen brådska och du ska kyssa vem du vill, när du vill (förutsatt att den andra personen vill det också då, hehe). Ingenting förväntas av dig. Jag tycker med andra ord inte att du ska fokusera på hur kyssen uppfattas av den andra personen. Skit i det! Alla människor kysser olika och det är ändå inget man kan ”öva in”. Det är klart du kommer känna dig mer självsäker på hela biten när du gjort det några gånger, men det är ändå alltid nytt att kyssa en ny person. Ibland klickar man, ibland inte. Men alltså oroa dig inte. Det kommer gå hur bra som helst! Ät inte upp den andra personen bara 😉
Var kommer de FANTASTISKA väskorna (blå och svarta) med brunt handtag ifrån??
– De är från Longchamp 🙂
Blir du verkligen deprimerad? Förlorar vardagen sin mening, du tappar lusten att äta/duscha/göra något annat överhuvudtaget än ligga i sängen? För om det inte är så, säg som det är istället. Du känner dig tråkig med omålade naglar. Eller färglös. Eller ovårdad. Eller opiffad. Men inte allvarligt sjuk.
Folk i allmänhet svänger sig med deprimerad till höger och vänster! “Åh, måste plugga i helgen, blir helt deprimerad!”. “Fy vad det regnar, deprimerande!”. Vi som faktiskt _är_ deprimerade tas inte på allvar, dels på grund utav detta. Folk ber oss “rycka upp oss” – för att “deprimerad” lika gärna kan sägas om lite trött, lite uttråkad eller less på regn. Snälla, bidra inte till det. Kram.
– Jag har varit deprimerad flera gånger i mitt liv och (som mest allvarligt var det när jag var runt 12 år), så jag förstår din poäng. Tycker dock ändå att detta är lite hårt och jag håller inte med dig. Oförståelsen till depression grundar sig, enligt mig, inte i att ordet används på detta sätt. Jag överdriver ofta uttryck och använder språket för att få effekt, inte bara i detta sammanhang. Tycker skrivande är väldigt tråkigt annars. Men som sagt, jag förstår helt klart vad du menar. Håller bara inte med. Kram! 🙂
