Svar på några av era senaste kommentarer
Måste förresten fråga, vad jobbar du med? Jag följer din snapstory och dina jobb-bilder är minst sagt blandade haha. Men ja förstår inte riktigt vad du gör 
– Haha, ja jag kan tänka mig att det känns väldigt blandat på Snapchat. Ibland känns det som att jag jobbar med allt och ibland känns det som ingenting, haha. Jag jobbar främst med marknadsföring och digital kommunikation. Det vill säga sociala medier, annonser, pressreleases och nyhetsbrev. Jag gör bilder till hemsidan, håller koll på och sammanställer marknadsföringsbudgeten, håller koll på vilka produkter som säljer, korrläser texter och så vidare och så vidare. Mitt jobb är att öka och hålla uppe försäljningen, samt all ”marknadskontakt”, så jag gör allt som hör till det.
Hej Egoina! Du är alltid så fantastisk på att ge råd och jag skulle behöva din hjälp.
Jag är i slutspurten av min examen och jag har en omtenta som ligger i början av december och jag är så orolig över den. Det är en tenta som består av fem olika böcker och det är så konstiga frågor att de är omöjliga att förstå. Läraren är inte ute efter att ge oss kunskap utan vill istället att vi ska rada upp i punkt och pricka olika saker från böckerna. Jag brukar vara väldigt duktig på att strukturera men jag vet inte hur jag ska få ihop det här. Och det här är sista omtentan så misslyckas jag och får ingen examen.
Hur ska jag bära mig åt för att klara det här? Jag känner mig fast. 
– Åhhh, jag verkligen känner din ångest! Jag tänker att det enda du kan göra är ditt bästa. Jag vet att det låter klyschigt. Men så är det ju, du kan inte göra mer än så. Om det finns extentor är det ett bra tips att förbereda sig med. Kolla upp hur läraren brukar ställa frågorna och vilka ämnen som brukas beröras. En positiv sak är i alla fall att du fått en känsla av att läraren hellre vill att ni ska rada upp saker än att redogöra mer övergripande, då vet du åtminstone det och kan lägga fokus därefter. Jag hejar på dig och håller alla tummar. <3
Jag är helt inne på att plugga strategisk kommunikation i Helsinborg nästa höst (har redan kommit in och tackat nej två gånger pga andra planer), men nu häromdagen pratade jag med en kille som läste något liknande i en annan stad och sa att det är jättesvårt att få jobb, eftersom alla söker någon med erfarenhet. Vad tror du Egoina? Blev nervös..
– Jag tycker att Rebecca i kommentarsfältet gav ett väldigt klokt svar:
”Jag var också inne på att läsa till kommunikatör, men sen kollade jag in den blivande arbetsmarknaden och kände att jag personligen har inte drivet och passionen för att slå mig fram där. Nu pluggar jag något helt annat, som också är svinkul med en god arbetsmarknad när jag tar examen.
Jag tror helt enkelt det beror mycket på vem du själv är, om det är ditt absoluta drömjobb och du inte kan tänka dig att jobba med något annat ska du ju självklart satsa. Känner du att ett annat yrke med en bättre arbetsmarknad vore exakt lika kul, då kanske det är en alternativ väg att gå? Och inte för att avskräcka, men jag känner en som har två kandidatexamen i bagaget i mediaämnen, nu pluggar han till något helt annat för att jobben helt enkelt inte fanns för hans del. Så ja, det är en tuff värld, en universitetsexamen är idag inte en garanti för en framtida trygg anställning och inkomst tyvärr”.
Jag håller med om allt. Är det din absoluta dröm så tycker jag du ska köra. Annars är det tyvärr som du säger, att det är en väldigt svår bransch. Men det är absolut inte kört. Erfarenhet eller annan ”edge” kan man skaffa sig genom exempelvis praktik, fler kurser, hobbys och engagemang i olika saker utanför skolan. Men jag tror man får vara okej med att det kommer bli svårt att få jobb och att man eventuellt kommer att få ta en del jobb man inte tycker är superkul tills man äntligen landar drömjobbet. Lycka till! Kram!
Jag har hittat en mini regina!! Googla Kajsa Halldén! Hon spelar Sofie i Sune på bilsemester
– Haha ja. Kanske det!
Kan du inte blogga på tåget på till och från jobbet, så slipper du lägga söndagar på det? 🙂
– Jag önskar att det räckte, men det gör det inte. Det som tar tid är egentligen att ta och redigera bilder (vilket jag inte kan göra på tåget), samt att göra ”temainlägg” likt detta. En sånt här frågeinlägg tar mig 1-2 timmar att svara på. Ett vanligt inlägg med ”vad jag gjort idag” tar dock mindre tid. Jag lägger ner ungefär 2-4 timmar på bloggen varje dag och mer under helgen (då är allt med mejl, kommentarer och annat också inräknat, förutom själva bloggandet). Jag gör en del på tåget som att svara på mejl, godkänna kommentarer och också enklare inlägg ibland om jag får sittplats och har orkat ta med mig datorn, men tyvärr räcker inte den tiden för att jag ska kunna vara ledig annars. Det är inte alltid jag får sittplats på tåget och ingen resa är längre än 30 minuter (har en del byten), så jag hinner knappt komma igång vilket gör det svårt att utnyttja pendlingstiden till det. Det är lite tufft det här med heltidsjobb + stor blogg + krönikor. Men jag tänker att jag kämpar på så länge jag orkar.
En fråga bara! Jag slutade också med p-piller, förra sommaren. Mådde inte direkt dåligt av dem, men jag hade ingen anledning att fortsätta då jag just då inte var i ett förhållande + kände att VARFÖR HORMONER, egentligen?! Fick väldigt dålig hy efter att jag slutade (och mindre bröst, haha), annars har jag inte märkt någon skillnad. Meeen nu till min fråga; varför använder du, eller någon annan här inne, inte kopparspiral? Jag ville ha preventivmedel i våras igen, men ville inte stoppa i mig hormoner. Kollade lite på olika p-datorer men kändes inte rätt, och tillslut föll mitt beslut på kopparspiral. Jag är jättenöjd med det valet, känner inget, det är inga hormoner och den kan sitta där i flera år så jag behöver inte bry mig alls om den.
kramis
– Jag kan inte ha kopparspiral av olika anledningar som jag inte vill gå in på. Men kan man det så håller jag med dig om att det är ett jättebra alternativ! Inga hormoner och ingenting man behöver tänka på dagligen 🙂
Hej fina Egoina! Nu kommer en ganska udda fråga som inte har något som helst med detta inlägg att göra. Men jag har ett litet problem men vet inte vem jag ska prata med och på något konstigt sätt ser jag dig som den storasyster jag aldrig haft.
Jag är 18 år och har aldrig haft en riktig pojkvän. Detta är inget som jag egentligen tycker är jättejobbigt då jag kommer från ett kristet sammanhang och därmed är detta inte något speciellt ovanligt och dessutom har jag en del kompisar som inte heller haft det. Det är inte så att jag aldrig har varit intresserad av killar eller haft killar som är intresserade av mig, för det händer relativt ofta, men det har bara inte blivit något seriöst någon gång. Men med detta tillkommer även att jag aldrig har kysst någon. Alltså aldrig mer än små pussar på lågstadiet typ haha. På något sätt är jag en sån tjej som “förväntas” ha haft ett flertal pojkvänner och åtminstone strulat med många olika killar på fester. Men jag har tidigare bara inte velat kyssa vem som helst vilket gör att jag verkligen är stolt över mig själv att jag alltid haft en sån självrespekt att jag förstår hur mycket jag faktiskt förtjänar, för det ser jag att många av mina vänner inte har. Men denna “kyssoskuld” gör ju att min första kyss blir en så otroligt stor grej! Jag förväntas ju redan “kunna” kyssas om du förstår vad jag menar. Så min fråga till dig är egentligen, bör jag oroa mig? Jag är en person som oroar mig extremt mycket och detta är definitivt inget undantag. Just nu är jag intresserad av en kille som jag tror är intresserad av mig också och vill ju inte att detta problem ska bli något som hindrar mig från honom. Vet ju att det kommer hända någon gång men just nu känns det bara så läskigt. Tycker du jag ska ta första bästa kille på nästa fest som “övning” typ haha och bara få det gjort (kanske lite lättare med lite alkohol i blodet också…) eller ska jag fortsätta vänta på det “rätta” tillfället? Börjar känna mig som ett miffo…
Massa kramar till dig! Du ger mig alltid lite extra glädje och hopp om framtiden!
– ÅH fina du! <3 Nej, du ska inte oroa dig. Jag tycker att du ska vänta till du känner att du verkligen vill kyssa någon och att det känns rätt. Risken är bara att du kommer bli besviken, men jag tänker att det är bättre att bli besviken på en kyss man verkligen ville än en med någon random som man bara ville ha överstökad. Det finns ingen brådska och du ska kyssa vem du vill, när du vill (förutsatt att den andra personen vill det också då, hehe). Ingenting förväntas av dig. Jag tycker med andra ord inte att du ska fokusera på hur kyssen uppfattas av den andra personen. Skit i det! Alla människor kysser olika och det är ändå inget man kan ”öva in”. Det är klart du kommer känna dig mer självsäker på hela biten när du gjort det några gånger, men det är ändå alltid nytt att kyssa en ny person. Ibland klickar man, ibland inte. Men alltså oroa dig inte. Det kommer gå hur bra som helst! Ät inte upp den andra personen bara 😉
Var kommer de FANTASTISKA väskorna (blå och svarta) med brunt handtag ifrån??
– De är från Longchamp 🙂
Blir du verkligen deprimerad? Förlorar vardagen sin mening, du tappar lusten att äta/duscha/göra något annat överhuvudtaget än ligga i sängen? För om det inte är så, säg som det är istället. Du känner dig tråkig med omålade naglar. Eller färglös. Eller ovårdad. Eller opiffad. Men inte allvarligt sjuk.
Folk i allmänhet svänger sig med deprimerad till höger och vänster! “Åh, måste plugga i helgen, blir helt deprimerad!”. “Fy vad det regnar, deprimerande!”. Vi som faktiskt _är_ deprimerade tas inte på allvar, dels på grund utav detta. Folk ber oss “rycka upp oss” – för att “deprimerad” lika gärna kan sägas om lite trött, lite uttråkad eller less på regn. Snälla, bidra inte till det. Kram.
– Jag har varit deprimerad flera gånger i mitt liv och (som mest allvarligt var det när jag var runt 12 år), så jag förstår din poäng. Tycker dock ändå att detta är lite hårt och jag håller inte med dig. Oförståelsen till depression grundar sig, enligt mig, inte i att ordet används på detta sätt. Jag överdriver ofta uttryck och använder språket för att få effekt, inte bara i detta sammanhang. Tycker skrivande är väldigt tråkigt annars. Men som sagt, jag förstår helt klart vad du menar. Håller bara inte med. Kram! 🙂
0
Elin
| #
Till tjejen som inte kysst någon;
Jag var i precis samma situation, och blev kysst första gången när jag var 21. Kände lite samma frustration och panik och liksom ’när ska det hända?’. Men det händer, tro mig. Samma sak med pojkvän. Jag har haft sådan panik över det där och verkligen haft ångest. Men nu, sedan tre månader tillbaka är jag tillsammans med världens finaste kille (och jag är 23 nu). Så det löser sig, även om jag vet precis hur det känns att höra den kommentaren när man inte tror på det. Kram på dig!
(och tack Egoina för världens finaste blogg!)
Svara
eve
| #
Till tjejen som frågade om kopparspiral:
Man kan tydligen få ett överskott av koppar som kan ha väldigt negativa effekter. Jag har själv kopparspiral och var nöjd de första tre åren. Är inne på fjärde året nu och börjar mer och mer undra om negativa symptom skulle kunna kopplas till spiralen.
Här är en blogg där en kvinna berättar om sina upplever av kopparspiral och hon har länkat till lite andra sidor
http://kopparspiral.blogspot.se/
Här är även ett kort radioprogram med en granskning av Läkemedelsverket och hur misstänka biverkningar behandlas:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/631410?programid=1316
Svara
Frida
| #
Jag håller nog faktiskt med personen som skrev om att man använder depression lite för lättvindigt. Att vara deprimerad går inte att ens nästan likna vid att inte orka plugga i helgen. Jag var sängliggandes i nio månader för ca 1.5 år sedan, självmordsförsök tre gånger hann jag med på den tiden. Det är det absolut värsta jag varit med om, och att höra hur någon bah ”asså gud vad deprimerad jag blir när mitt hår är så fult lol” känns lite som ett slag i ansiktet och som att jag nog mest inbillade mig att jag mådde dåligt.
Förstår dock folk som tycker man ska kunna använda detta lite mer avslappnat, men för mig är det nästan lika illa som att kalla någon man tycker är jobbig/whatever för cp. Det är också att säga att en sjukdom/nedsättning inte är något riktigt, att det bara är något folk säger liksom.
Nu blev detta lite rörigt men jag behövde bara ventilera lite! Ha en bra kväll:)
Svara
Platin
| #
SV: Tack för din kommentar! Vad snällt skrivet.. 🙂 <3
Svara
Lise
| #
Håller inte heller med sista frågeställaren. Jag har haft svåra problem med depression de senaste 13 åren men jag kan definitivt tycka att saker är deprimerande (t ex regn), utan att jag för den sakens skull hamnar i en depression.
Det är många saker som gör att psykisk ohälsa inte tas på allvar, men jag tror inte det där är en av dem. 🙂
Svara
Fröken klöver
| #
Fast det är ju skillnad på att något är deprimerande (som i depressions-triggande, som du verkar använda det som) och att något gör dig deprimerad!
Svara
jasmine
| #
Hej Egoina!
Tack för en härlig blogg!
Jag undrar hur en vanlig arbetsdag ser ut för dig, vilken tid åker du hemifrån på morgon och när kommer du hem efter ditt arbete? 🙂
Stort grattis till ditt nya jobb!!
Kram
Svara
Robert
| #
Ja, en mini-Egoina var det där. 😀
Svara
Ninni
| #
Det känns roligt att du bloggar trots att du redan har ett heltidsjobb. Får du dubbla lön? Sparar du det du tjänar från bloggen? 🙂
Svara
sf
| #
Skulle du/dina läsare tipsa om sidor/affärer man kan köpa fina väskor & jackor(nu till vintern)? vill ha något som inte hela sverige använder…har letat i evigheter men hittar ej fina.
Svara
felicia
| #
Meeen, du med pojkvän- och kyssproblem, är du mig?! Det låter exakt som att jag skrev din kommentar, bortsett från det kristna, hehe. Är helt enkelt en väldigt tillbakadragen person och har inte direkt haft något riktigt ihop med någon kille. Fyller 19 nästa månad.
Hoppas iallafall att vi hyfsat snart får träffa varsin kille som gör oss svaga i kroppen och glömmer att vi ens oroade oss för något så enkelt, och i framtiden normalt, som en kyss. Snart så ska det nog bli vår tur. Vi har det magiska framför oss, hur lyxigt är inte det? Puss
Svara
Egoina
| #
<3 :)
Svara
Kattis
| #
Men att ett begrepp urvattnas om man använder det för irrelevanta saker är det väl klart att det påverkar synen på det också? Att leka med ord är en sak, men på samma sätt som man inte bör säga att något är cp-dåligt tillexempel så bör man väl inte missbruka ordet depression. Deppig och låg kan man väl bli, men deprimerad? Nja..
Svara
tess
| #
Precis som du säger så överdriver man ju ofta i språket. Att man vill dö, hatar nån eller att nån beter sig schizofrent (vilket sällan stämmer med vad schizofreni faktiskt innebär). Man förstår ju oftast av sammanhanget hur allvarligt personen menar det.
Förstår att det känns dumt om man själv lider av det och tror nog också att det kan bidra till trivialiseringen liiite. Men man kanske kan ändra från andra änden istället och säga att man är kliniskt deprimerad, om det nu är det man är, för att förtydliga sitt problem.
Svara
Kattis
| #
Okej. Så jag och alla andra börjar säga att vi är kliniskt deprimerade istället, eftersom vi måste förstärka och förklara det eftersom ordet deprimerad har urvattnats av folk som använder det för känslan dom får när deras favoritbyxor fått en fläck. Med tiden kommer inte ens deprimerad vara särsillt betydelsefullt – inte ens för dom med fläckiga byxor – och då kommer ni behöva förstärka det ytterligare. För att visa att ni faktiskt blir riktigt ledsna när ni får fläckar på byxorna. Så då kommer ni säga att ni är kliniskt deprimerade. Så då får vi som är kliniskt deprimerade hitta ytterligare förstärkande ord för den förlamande känslan som i många fall måste medicineras bort.
Förstår du vad urvattning av begrepp betyder? Förlåt om jag låter otrevlig men herregud så ignorant.
Och nej man borde verkligen inte säga att saker är schizofrent heller. Som du säger så stämmer den gängse användningen inte ens överens med betydelsen. OCH SAMMA GÄLLER FÖR BEGREPPET DEPRESSION.
Svara
Nici
| #
Till tjejen som inte kysst någon ännu: gör PRECIS som du känner! Det finns inget rätt och fel här så länge du gör det som känns rätt för dig.
Jag var kär i en kille från att jag var 14 tills att jag blev 18, men vi bodde i olika städer och sågs bara två ggr under dessa år men hade daglig kontakt (jag fick inte åka dit och han fick inte komma hit för min mamma).
När jag var 18 och det tog slut mellan oss och jag skulle börja gå ut på krogen kändes det jättekonstigt – jag ville också hångla lite! Jag kysste en random snubbe på krogen och sen kunde jag äntligen släppa det! Sen träffade jag en kille som jag är tillsammans med än idag (är 25 år nu) och FÖR MIG (menar inte alls att alla eller du behöver känna såhär) så tyckte jag att det var skönt att det var avklarat än att jag både skulle förlora min oskuld med honom och att han isf skulle vara den första killen jag skulle kyssa.
Sen känns det lite tråkigt att man missat det alla pratar om händer i tonåren: att man bara ligger inne i sängen och hånglar en hel kväll. Men det är inte för sent för det ändå, oavsett om det är första eller sista gången eller bara mitt emellan 🙂 lycka till å gå på magkänsla! ❤️
Svara
Lo
| #
Jag tycker också att ordet deprimerad används i fel sammanhang allt för ofta. Eller känner du dig lite ”autistisk” också? Kanske känns som omu har cancer ibland? Inte kul att höra för en med bipolär sjukdom som får återkommande depression om vart annat… PÅ RIKTIGT. Jag kan känna mig obekväm när folk håller på så i min närhet då jag alltid blir påmind om min dagliga kamp och det ger FEL effekt. Jag tycker det är osmakligt och tycker du borde sluta med det. Var en förebild!
Svara
L
| #
Till dig som aldrig har kysst någon: Oroa dig inte det kommer hända. Jag lovar! Jag kysste inte någon förrän jag var 17 år för jag väntade på den rätta killen och han dök upp och det var en magisk kyss. Vad som hände sedan är en alldeles för lång historia men stressa aldrig fram något! Du är inte misslyckad eller annorlunda bara för att du inte har kysst någon som artonåring och du är inte misslyckad om du inte gör det förrän du är trettio heller! Gör alltid det som känns rätt för dig och inte för någon annan. 🙂 ❤️
Jag är själv 28 år och har inte haft sex till exempel. Och för min del handlar det inte om religion eller att jag är pryd utan det handlar om att jag vill göra det med någon som är den rätta för mig. Jag bryr mig inte om åldern för det är min kropp och jag väljer vem jag vill ge den till.
Så vill du vänta till det rätta tillfället med att kyssa någon så ska du göra det och om du vill gå på magkänslan ska du göra det. Men känn alltid efter vad som är rätt för dig!
Svara
P
| #
Jag har just nu en systerdotter som är 12år gammal och djupt deprimerad, hon går inte ens till skolan och har inte gjort på ett halvår ca. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra längre, hur tog du dig igenom det när du var 12? Har du några bra råd för oss för att underlätta och försöka hjälpa? Hoppas det inte var för personlig fråga, du får gärna svara på mejlen om du inte vill att alla ska läsa.
Svara
Jenkan
| #
Till dig som aldrig kysst någon: Som så många har skrivit så är det bara du som kan känna efter om du vill spara det eller få det överstökat. Men kom ihåg att alla personer är olika, och att man är van att kyssas behöver inte betyda att man är bra!
Min första kyss var med en kille som hade hånglat runt bland de flesta tjejer jag kände. En som hade kysst många gånger! Men han var riktigt, riktigt dålig!! Tungan rakt i halsen, tänder som klonkade och sugmärken på läppen. Men en kompis sa ”åh, visst är han duktig på att kyssas!?” 😉
Senare träffade jag en kille som var ganska ovan – hade kysst en tjej tidigare. När vi kysstes så var det hur bra som helst! Vi behövde inte tänka, och turligt nog gillade vi båda lika mycket tunga och sånt!
Svara
Einonitti
| #
Ja men nu kan man ju färga språket precis som Egoina skriver.
Jag känner mig mobbad (någon retar dig smått, tillfälligt) – Jaha, nähä så kan du ju inte säga för du har ju aldrig riktigt blivit det.
Jag lider säkert av demens (har glömt något) – Men så kan du ju inte säga, det är en alvarlig sjukdom som förstör familjer.
Jag fryser så det ser ut som parkinson – Se ovan
Jag har varit deppig en längre period – Nää…då skulle du inte komma upp ur sängen
Jag börjar känna mej utbränd – Jasååå? Då skulle du ju gråta, ha fysiska symptomer och…ja inte komma upp ur sängen.
Jag kan inte lugna ner mig, jag har ADHD – MEN FATTAR DU HUR EN PERSON MED ADHD EGENTLIGEN BETEER SIG????
Det kliar, jag har säkert skabb – Nåmen neeeeeeee-e, tänk på rävarna.
Oj nej, en finne – äh, du har inte iallaf akne.
Etc…
Att dömma människor på grund av ordval är kanske inte så genomtänkt utan att veta bakgrunden. Och somliga har ”grymmare” humor än andra, det betyder inte att man inte skulle kunna empatisera med dem som verkligen genomlider diverse symptomer, syndromer och sjukdomar.
Svara
Amanda
| #
Jag tycker faktiskt att de flesta exempel är rätt ignoranta saker att säga hur som helst. Säger du att något är cp-dåligt också?
Svara
Amanda
| #
Jag har aldrig kommentera din blogg (vilken jag förövrigt älskar och läser varje dag) men nu känner jag att jag blev irriterad. Jag håller helt och hållet med den som skrev det sista. Själv så har jag lidit av depressioner till och från så länge jag kan minnas och när folk använder depression och deprimerad i vardagen över något som de tycker är jobbigt för stunden, så blir jag riktigt irriterad och förvirrad. Att någon blir ”deprimerad” över att det är dåligt väder en dag är ju nu inte samma som att vara deprimerad på riktigt. Ligga och gråta och gömma sig under täcket och vilja ta sitt liv, Det är fan inget att ta lätt på. Du som själv haft depressioner borde veta det.
Svara
A
| #
Jag som brukar tycka du är så vettig och så kommer svaret om depression. Fruktansvärt ignorant av dig. Jag kan förstå att du gillar att använda effektfulla ord i språket men att använda det som något slags argument kontra att någon tycker det är ignorant gentemot människor som faktiskt lider av depression är ett jävligt märkligt resonemang. Du vet regeln om att vad som är sårande/kränkande/etc är upp till personen som blivit sårad/kränkt? Detta är ett typiskt sånt läge.
Att du rättfärdigar den felaktiga användningen av ordet på ett väldigt oförstått sjukdomstillstånd med att du gillar att överdriva för att få effekt är väldigt osmakligt. Du kan ha hur mycket förståelse för depression som helst, men alla har inte det och att du då använder ordet i sådana vardagliga sammanhang är ändå förminskande av sjukdomen och kan bidra till mer oförståelse rent generellt. Väldigt själviskt och konstigt, du sjönk många steg.
Svara
Amanda
| #
Håller med om att det är svårt då överdrifter ofta används som förstärkningar i språket.
Jag själv försöker dock undvika att använda just psykiska sjukdomar som effekter då de redan är så enormt bagatelliserade. Om någon säger ”gud, jag fick nästan en hjärtattack” (som någon tog upp i originalinlägget) bidrar inte detta till att synen på hjärtattacker förändras. Alla vet ju att man inte kan ”rycka upp sig” från en hjärtattack. Däremot när folk använder ord som depression, ångest och schizofreni mm för effekt blir uttrycken något vardagligt. Det är redan mycket okunskap runt psykiska sjukdomar och det är något vi alla måste jobba mot, även om språket kanske inte blir lika effektfullt. Prioriteringar.
Kram <3
Svara
Amanda
| #
Det kan hända nu att du fått jättemånga likadana kommentarer från mig Regina, sidan stängdes ner varje gång av okänd anledning så jag trodde att de inte gick igenom. Du behöver alltså inte godkänna mitt spam, hehe 🙂
Svara