Jag är så trött och segstartad idag. Har massa grejer på min to-do, men jag kommer ingen vart och det känns som att jag sover med mina ögon öppna. Måste verkligen ta tag i att köpa en kaffemaskin. Det ska jag minsann göra idag. Vad jag mer ska göra är att köpa färgprover och provmåla i mitt sovrum. Jag vill se hur ljuset faller och vilken färg som är finast till min matta. Jag tänker mig en grå-blå färg, men jag vet bara inte hur blå eller hur mörk den ska vara.
Resten av veckan innebär jobb, diverse fix med lägenheten och att fortsätta packa upp. Varför är det så att 80% av packningen packas upp på två dagar och resterande…aldrig. Eller är det bara jag? Måste ta tag i de där ”bortglömda” lådorna.
Håll tummarna för att jag får stolar snart btw. Börjar bli ganska less på att äta och jobba på golvet eller i soffan.
Veckanslägliga: En Comhem-kille knackade på min dörr. Jag brukar aldrig öppna om jag inte vet vem det är, men denna gång gjorde jag det ändå. Det slutade med att jag köpte allt han ville sälja. Typ. Tänk vilken win-win ändå. Jag slapp googla fram och fixa med bredband, router, tv och så vidare, medan han säkerligen fick en saftig provision. Första gången någonsin jag varit tacksam över en försäljare.
Veckansbästa: 30-års festen igår! Så kul vi hade! Älskar att överraska folk. Var så uppspelt att jag inte kunde somna kvällen innan, haha.
Veckansjobbiga: Fick min soffa levererad i torsdags. Postkillen ringde och sa att jag skulle komma ner, jag åkte ner och där stod soffan som ett enormt megapaket mitt på gatan. Ehhh vad ska jag göra nu frågade jag killen som svarade att det inte är hans jobb att bära in paket. Men som tur var så var han snäll och hjälpte mig ändå. Vet faktiskt inte vad jag hade gjort annars? Vi klippte upp emballaget mitt på gatan och sedan hjälpte han mig med de största delarna och resterande tog jag själv. Kanske det sjukaste träningspasset i mitt liv. Men är lite extra stolt över soffan nu när jag nästan riskerat livet för den och allt.
Veckans tänkvärda: Läste den här texten hos @matildamagnisson på Instagram och kände bara TACK. Jag pallar inte heller längre! Älskar meningen ”jag är inte mitt sämsta”. Den tar jag med mig.
Veckansåldersnoja: Igår när jag var ute och en kille frågade hur gammal jag var och jag svarade 29 och han såg vettskrämd ut och frågade sedan hur jag kunde komma in. Hur jag kunde komma in?? Som i att jag var för gammal alltså. Wtf???
Veckansshopping: En soffa, ett matbord, stolar, soffbord, högtalare och en miljon andra saker….. Mvh/ tjejen som inte kommer kolla sitt kontoutdrag på ett bra tag.
Är det så att människor som alltid är sena lever längre? Vem av oss springer till bussen och vem är på hållplatsen i mycket, mycket god tid? Tror kanske ni vet svaret redan, hehe.
Moa levererar det främsta skälet till varför hon ALDRIG skulle kunna vara med i Robinson och det handlar knappast om matbristen… Jag berättar om den gången då jag var i Big Brother-huset och inte blev utsläppt från huset trots att jag ville åka hem.
Förresten, hur lätt är det inte att hamna i ett ”you raise me up”-moment? Väldigt lätt! Alla har vi varit där, men bara en gång har det sänts på tv…
Ps. Förlåt för allt mitt hostande. Gjorde mitt bästa, men rösten och förkylningen var inte helt på min sida.
Lördag! Solen skiner och det känns äntligen som vår. Så härligt!
Vi är ett gäng som har överrasknings 30-års fest för två tjejer idag med en fullspäckad dag. Nu är jag hemma en runda för att byta om och göra mig fin och ska snart vidare på middag och fortsatt firande. Ville mest säga hej och önska er en fin lördag. Kaaanske lite för att jag lyckades få till en snygg selfie. Hehe.
Året var 1999-2000 och jag var 10-11 år. Min mamma och min styvpappa Lennart separerade vid den här tiden och jag och mamma flyttade till en egen lägenhet. Min bästis var fortfarande Ulrika, men jag började umgås mer och mer med Mia som snart skulle bli min nya bästis. Men vid den här tiden var jag mest själv, inne på mitt rum, eftersom jag inte mådde så bra.
Såhär såg jag ut då.
Jag var väldigt stylish på den här tiden som ni ser.
Tycker det är så fint att jag och min styvpappa höll kontakt efter skilsmässan. Jag bodde hos honom varannan helg och här är han med på min skolavslutning.
Här är jag på mitt tioårskalas. Jag och min bästis Ulrika hade kalas tillsammans och på inbjudan skrev vi att vi fyllde 20 (10+10). Jag minns att jag tyckte att 20 lät sååå gammalt.
Boken börjar här. Jag hade lekt med Ajla hela dagen och gjort massa roligt. Vi hade bland annat lekt gömma pennan och antagligen slutat mitt i leken för sen hittade jag inte pennan…
Typiskt sommarlovsdag. Vi lekte ute och gick till ”Araben” och köpte salta pinnar. Minns att det var så galet billigt där. Läsk, paprikachips, tyskt choklad och solrosfrön för inga pengar alls.
Det är så konstigt för jag minns alla jag var ”kär” i när jag var liten. Men jag minns inte den här Daniel jag nämner hela tiden. Vem var det?? Jag har absolut inget minne av honom.
Ehh ja tydligen älskar jag ju honom och allt? Hoho Daniel? Who are you?
Jahapp. Daterat en dag senare. ”Jag är inte kär i Daniel längre”. Igår älskade du ju honom, men aja. Att låtsas att cyklarna var hästar var min och Ulrikas favoritlek förresten. Tänker fortfarande på det när jag cyklar ibland. Haha.
Jag var ofta sjuk vid den här tiden. Hälften av gångerna på riktigt och andra hälften på låtsas. Jag mådde dåligt och ville inte gå till skolan. Jag har förstått i efterhand att det var för att jag var deprimerad. Men just då ville jag inte göra något annat än att ligga i sängen och kunde inte förstå varför. Jag nämner också att jag skulle operera bort polyperna. Jag snarkade nämligen mycket när jag var liten och det berodde på stora polyper.
Här har jag dokumenterat hela sjukhusvistelsen. Låter hyfsat smärtfritt ändå. Så gulligt att jag sätter ett litet F högst upp när det finns en fortsättning på historien btw.
Älskar hur jag lagt till ”inte alltid” för att gardera mig liksom.
Heh ja. Om du bara visste att den här dagboken skulle läsas av flera tusentals personer 18 år senare. Ops.
Mina vänner har berättat att de tyckte det var jobbigt när deras föräldrar träffade nya, men jag har alltid trott att jag var helt chill med det. Men tydligen inte helt.
Haha så taskigt! ”Han är söt och shyst fast kanske inte skitsnygg”.
Okej CRINGE på det här. Nu avlider jag.
”Det var skönt med samtidigt lite äckligt”. Jag minns det här och jag tyckte BARA att det var äckligt. Men det var ju meningen att det skulle vara ”skönt”. Jag minns också att vi blev tvingade att göra det. Vi blev pressade till det bakom rutschkanan på en lekplats. Det var över på två sekunder och sen pratade vi aldrig mer. Bra första kyss! Not.
”har också gjort DET”. Haha.
<3
Nej och inte har du särskilt bra koll på hur man skriver datum heller.
Hahaha men gud. Dramatisk much?
Vet inte riktigt vem denna Johan är. Mammas kompis kanske. Men håller ju absolut med om att det är bra.
Haha gud. Ja Regina, verkligen coolt! Tack för att du meddelar dagboken om denna viktiga ändring.
Förra veckan var jag på besök på Skånemejeriers kontor! Först blev jag lurad av taxichauffören (han tog några hundralappar mer än vad han skulle tydligen…) som dessutom körde mig till fel ställe. Men till slut kom jag fram! Kul med utmaningar osv.
Jag fick träffa Emilia som är dietist för att lära mig mer om laktos och laktosfritt. Och för att ställa era frågor såklart! Till att börja med kan jag berätta för den som inte vet att laktos är mjölksocker. Laktos bryts ner av laktas som är ett enzym vi har i tarmslemhinnan. Anledningen till att vissa är känsliga för laktos är alltså förmågan att bryta ner det. Vissa producerar lite laktas och kan äta lite mejeriprodukter, medan andra producerar mer och är mindre känsliga. Det kan också gå i perioder. Ibland kan tarmen hantera det och ibland inte. Man kan ha en känslig mage i några månader, men det betyder inte att den alltid kommer vara det. Vår förmåga att bryta ner laktos byggs upp igen.
Exempelvis berättade Emilia att om man levt ohälsosamt en stund, druckit mycket alkohol eller varit utomlands och blivit utsatt för bakterier som magen inte är van vid, så kan vår förmåga att bryta ner laktos försämras tillfälligt. Så om magen är ur balans kan det vara bra att välja laktosfritt tills den har återhämtat sig igen. Det gäller också de med IBS. Eftersom en känslig mage redan har så mycket att jobba med kan man lika gärna utesluta laktos även om man inte är intolerant.
Finns det någon nackdel för en människa som tål laktos att dricka och äta laktosfria mejeriprodukter? Jag har hört att laktosfritt gör så att man blir mer känslig mot laktos och orsakar att man blir laktosintolerant?
– Emilia svarade att det finns två läger i denna fråga. Vissa forskare menar att om du har en tarm som fungerar bra så producerar du laktas som bryter ner laktos. Så är det bara. Medan andra forskare menar att man gör sig själv en otjänst och sakta förlorar förmågan att bryta ner laktos. Det finns inget säkert svar här. Hur som helst hälsar Emilia att det absolut inte är farligt att dricka laktosfritt om du inte är laktosintolerant. Om man vill se till att kroppen bryter ner laktos med jämna mellanrum kan man så till att få i sig det då och då. Men det betyder inte att man behöver undvika laktosfritt. Det gör alltså absolut ingenting om du t.ex. dricker laktosfri mjölk för att din sambo är känslig. Det finns ju så många andra källor!
Varför är laktosfri mjölk dyrare?
– Det är för att processen är mer komplicerad och för att det är en mindre marknad.
Jag undrar vad dietisten tycker om laktosfritt och FODMAP? Har läst att laktosfritt är ”grönt” och undrar varför?
– Emilia hälsar att FODMAP är den kosthållningen hon själv jobbar med när en kund har IBS. Om du har en känslig tarm kan du ha svårt att bryta ner laktos och därför är det grönt.
Hur kommer det sig att laktosfritt har längre hållbarhet?
– Både vanlig mjölk och laktosfri mjölk är lågpastöriserad, men den laktosfria är lite mer pastöriserad vilket gör att den har längre hållbarhet. Det finns även vanlig mjölk som är pastöriserad vid högre temperatur och har längre hållbarhet.
Det skulle vara intressant att höra dietistens teori om varför vi i Sverige konsumerar så mycket laktosfria produkter, när vi är ett av de länder som har lägst andel laktosintoleranta i världen?
– I Sverige har vi en kultur där vi dricker mycket mjölk och äter mycket mejeriprodukter. Det är alltså en större målgrupp samt marknad än i andra länder. Då laktosfritt smakar likadant väljer många det alternativet för att kunna inkludera alla. Om en person i ett hushåll är känslig äter och dricker hela familjen laktosfritt och om man ska ha en middagsbjudning kanske man väljer laktosfritt för att alla ska kunna äta.
Vilken ost är ”naturligt laktosfri”?
– All hårdost är laktosfri!
Vad är skillnaden på mjölkallergi och laktosintolerans?
– Om du är mjölkproteinallergiker är det farligt att få i sig mjölkprotein eftersom du bryter ner ditt immunförsvar. Det är däremot inte farligt att få i sig laktos om man är känslig. Det kan vara väldigt obehagligt, men det är inte farligt.
Jag antar att grädden innehåller karragenan? Finns det möjlighet att utveckla produkterna så att de blir karragenanfria?
– För den som inte vet (jag själv hade ingen aning) är karragenan ett förtjockningsmedel. Det är en rödalg och om man kollar upp det på Livsmedelsverket finns det inga kända hälsorisker. Anledningen till att karragenan tillsätts (0,022g/100g grädde) är för att grädden som produkt får en såkallad ”gräddsättning”, det vill säga att den tjocknar efter några dagar. Det innebär att den tjockare gräddråvaran flyter upp till ytan och lämnar tunnare mjölkråvara i botten. Gräddsättningen kan förstöra vispgräddens vispbarhet och därför behövs karragenan. Emilia tipsar om att matlagningsgrädde inte innehåller karragenan. Den är tyvärr inte vispbar, men går ju fint att ha i matlagning i alla fall.
Varför har inte grädden en fetthalt på 40%?
– 36% fetthalt har varit en slags standard eftersom det var den fetthalt som användes, lanserades och efterfrågades både för den laktosfria och den vanliga grädden.
Varför kan det ibland skilja sig i konsistensen mellan laktosfria och icke-laktosfria produkter?
– Det ska inte vara någon skillnad. Det kan bero på olika fetthalter eller kan vara säsongsbetonat (korna äter t.ex. mer gräs på sommaren och får i sig mer omega 3). Det ska dock inte vara någon skillnad på laktosfri och vanlig.
Varför är det ingen smakskillnad? Sjukt bra ju, men förstår inte hur det kan smaka prick likadant?
– Enstaka personer kan faktiskt känna en liten skillnad. Men det beror snarare på att den ena har längre hållbarhet och är en aning mer pastöriserad. Om man jämför exempelvis sötman i vanlig mjölk och laktosfri är den samma och det beror på att man spjälkar laktosen till glukos och galaktos. Det gör egentligen produkten sötare, men för att motverka det reduceras först laktoshalten från 5% till 3%. Då blir det samma sötma som i vanlig mjölk, men med en halt av sockerarter på 3%.
Såja!
Det var alla frågor och dagens laktoslektion! Jag måste säga att jag lärde mig en hel del! Var inte alls beredd på att det skulle vara så intressant dessutom? Eller det kanske bara är jag. Haha. Hur som helst – tusen tack för alla frågor. Hoppas ni är nöjda med era svar. Nu vet vi allt vi behöver veta om laktos!
Jag körde en liten snabbgenomgång på en av dem på instastory och gensvaret blev så stort att jag bestämde mig för att jag nog måste gå igenom några höjdpunkter ur alla dagböcker som en liten serie här på bloggen!
Jag bläddrade igenom dagböckerna igår och alltså det är ju inga mästerverk det här. Men däremot hög underhållningsnivå, i alla fall i vissa av dem. Måste bara ha en riktigt stor kudde tillgänglig inför kommande inlägg att gömma mig bakom för det kommer bli PINSAMT.
I alla fall. Vi kör kronologiskt från och med nu och börjar här:
Med dessa hästdagböcker som jag skrev i mellan 1998-1999. Det är inte mycket spännande som händer i dessa böcker. Jag är 8-9 år gammal och skriver mest om vilka hästar jag ridit på och vilken mat jag ätit (bra prioritering vad gäller nyhetsvärde) (typ exakt samma som min nuvarande bloggade) (fast minus hästarna).
Den ena boken börjar såhär. Jag kommer faktiskt ihåg att jag skrev detta och att jag kände mig så bortgjord som glömde skriva ”kära dagbok” först. Kom därför på lösningen att skriva det sist. Smart.
Högst upp är en bild på mig och Michelle och längst ner är en bild på mig och Ulrika. Mina bästisar på den tiden.
Här trodde jag tydligen att Adam var kär i mig. Vad tydligen också väldigt glad över vilken mat jag hade fått i skolan.
Woho! Jag blev ihop med Adam! Då hade jag nog rätt ändå. Tråkigt bara att det låter lite som att vi blev ihop mest för att Ulrika och Fredrik blev ihop? Älskar också min rapportering om att jag inte minns vad jag åt.
Det var inte bara kul. Jätte kul. Älskar att jag förtydligar Rebeccas riktiga namn samt smeknamn. Viktigt att läsaren hänger med!
Vilken dålig dag! Jag och Becka blev oväner och det var äcklig mat i skolan. Verkar dock nöjd med att jag äntligen är ”prick 9 år” : ))
Åh det här minns jag. Det var faktiskt traumatiskt!
Här är en bild på Frida. Från att ha varit sådär fluffig kom jag hem en dag och så hade mamma klippt av all hennes päls. Det såg ju ut som en annan hund!
Hade haft en kul dag men hade tydligen fått kilpromlem!! Tänk att de där killproblemen ska börja redan i nioårsåldern.
Haha gud. Jag är väldigt målmedveten dock? Han var inte min kille längre, men jag skulle minsann skicka kärleksbrev till honom!
Snabba svängar här. Jag är tydligen inte alls into Adam längre? Tur det, så jag slapp länkta så länge. Nu är det Daniel som gäller. Eller hehe, just det. ”Inte längre”.
”Det var nog för att han var kär i oss”. Ja, det var ju precis det fröknarna sa hela tiden. Han slår dig/ retar dig/ blottar sig för dig/ är elak mot dig FÖR ATT HAN ÄR KÄR I DIG. Rimligt.
Kan vi bara ta en stund och minnas tillbaka till när våra dagar såg ut såhär? Inga måsten och inte ett problem så långt ögat kunde nå. Det visste man visserligen inte då.
Det var ett axplock från mina två första dagböcker. Fortsättning följer!
