Visste att jag skulle behöva äta upp allt jag skrev om hur bra jag mådde i förra inlägget… Jag är förkyld ännu en gång och denna gång hoppas jag verkligen att det går över snabbt. Orkar inte mer. Det känns som att jag varit mer sjuk än frisk sedan jag plussade. Vad är detta, förkylning #5? Så typiskt, för jag hade så mycket sett fram emot påskledighet med massa energi.
Gör mitt bästa för att bli frisk i alla fall. Igår lade jag mig samtidigt med Henri och sov otroliga 12 timmar. Startade dagen med en riktig renoveringsdusch. Mina favoriter just nu:
Det finns inget som får en att vakna mer än denna duo. Som tandkräm i ansiktet och kaffe på kroppen, fast på ett nice sätt ehh.
Denna skrubb (reklamlänk) till ansiktet är perfekt för alla få bort döda hudceller och göra huden mjuk. Gillar att den inte är så mesig utan har ordentliga korn (utan att vara superrivig). Den innehåller bland annat koffein och menthol och vore supernice om man är bakis, gissar jag.
Tänker varje gång jag använder denna att den vore en perfekt present till en pojkvän, känns väldigt unisex liksom. Och nu läser jag att den tydligen är ”for men”. Hahah ja makes sense.
Har knappt druckit kaffe de senaste månaderna, istället har jag skrubbat mig med kaffe på kroppen. Denna är så nice tycker jag. Henri älskar den också. Han får en liten klick i en mugg som han blandar med vatten och sen kör han en lång lek om att han har ett café osv osv = jag får duscha ifred (om jag köper saker av honom då och då dvs).
Men jag kan inte länka den till er då den tydligen har utgått. Synd. Vad är er favoritskrubb till kroppen? Jag behöver en ny favorit.
Magen och brösten smörjer jag in med gravidolja från Plume. Älskar denna. Den innehåller massa bra saker, man kan använda den överallt, även på bebisen och den luktar inte. Och viktigast: den lämnar inte en kladdig hinna.
Det är omdiskuterat om det hjälper att smörja för att motverka bristningar och antagligen inte(?). Men huden blir ju tänjd, torr och kliar, och det är en mysig ritual. Förra gången fick jag mest bristningar runt naveln (Henri trodde nog att det var där han skulle ut…). Det har bleknat nu, men tittar man noga ser min navel ut som en sol <3
Kort arbetsvecka denna vecka och nästa, vilken lyx. Ser fram emot att vara med mina killar. Ska klä påskris och gömma påskägg. Och så ska vi bli friska helt och hållet. F har lunginflammation! Han är aldrig sjuk, men har känt sig väldigt dålig på sistone. Till slut gick han till vårdcentralen och kom hem med en hel uppsjö med mediciner. Stackaren. Har i alla fall varit mysigt att jobba hemifrån båda två.
Och min graviditet då? Tänker att det kanske bli naturligt med en uppdatering i dessa veckoinlägg. Förra gången gjorde jag ett eget inlägg för varje gravidvecka. Har läst om en del av dem nu och gud vad ambitiös jag var. Haha shit minns inte alls typ hälften av vad jag skrev. Tur jag inte har tid att tänka och känna efter lika mycket denna gång.
Det är lite snurrigt med veckan bara. Vecka 16 av årets veckor och vecka 18 av bebisens existens.
Hur mår jag då?
Så jäkla bra verkligen. Känner mig glad, smart, rolig, snygg, snäll och full av energi. Och så vidare. Andra trimestern är det bästa jag vet. Skulle kunna vara i den för alltid. Mår psykiskt bra, fysiskt bra, mitt hår är 10/10 och finns ju inget finare än en gravid kropp enligt mig. Men nu ska jag tagga ner för snart får jag väl äta upp vad jag skriver…
♥ Sammandragningarna har avtagit. Känner knappt inget nu.
♥ Får sura uppstötningar när jag böjer mig fram. Sortera tvätt exempelvis är ingen höjdare.
♥ Inget illamående alls. Är även sugen på kaffe ibland och äcklas inte längre av exempelvis örter (märkligt det var), börjar känna mig som mig själv igen.
♥ Min navel är redan helt platt. Det är obehagligt när man tar på den, men kan inte låta bli. Så mysig och mjuk hud, haha.
Varje gång vi ser en trea ska vi peka på den. Det finns många fler 3:or i vardagen än man kanske tror kan jag tala om. Allt är 3 i Henris värld. Det är siffran vi trycker på i hissen och det är hur gammal han är, bland annat.
Han tappade sin enhörning-ring på stranden och vi har pratat dagligen om det sen dess. Var den är nu, om någon tagit den eller om en fisk svalt den. Trodde jag hjälpte honom gå vidare genom att be chat gpt göra en bild på en krabba som hade på sig den. Men det gjorde det hundra gånger värre. Vad bra : )))
Jag ska fånga krabban om det så är det sista jag gör, hälsar Henri.
En fruktregnbåge (nåja). Ni kan kalla mig Meghan.
Kunde snabbt konstatera att Meghan nog inte har barn som istället för att äta synar skapelsen och påpekar att den 1) inte har rätt färger och 2) inte har färgerna i rätt ordning och sen 3) inte vill äta för att då går regnbågen sönder. Han gick till slut med på att äta en av raderna.
En absolut ynnest med att vara mamma är dessa små buketter man får dagligen <3 ”En till mamma, en till pappa, en till Henri och en till bebisen”, sa han.
Häromdagen var jag extra glad att jag låtit honom använda kniv sen han var liten (tillsammans med mig!), han ville ha mango efter förskolan, jag skar upp några bitar snabbt, behövde springa på toa och lade resten av mangon, skärbrädan och kniven längst in på diskbänken så länge.
”Kan jag få mer mango”, ropade han. ”Jag kommer snart”, svarade jag. När jag kom tillbaka har han hämtat mangon och försökt skära själv…med den skarpaste kniven vi äger. ”Jag höll bara i skaftet mamma”.
Ny favoritgrej, åka i korgen. Roligt för oss båda.
Det har varit lite förvirrande att skriva dessa veckoinlägg då de bara diffar några veckor med vilken graviditetsvecka jag är i. Praktiskt tycker F så att han har någorlunda koll, haha. Jag har helt gett upp att få honom engagerad i uppdateringarna i bebisapparna denna gång, vilken frukt bebisen är osv. Jag kommer knappt ihåg det själv. Stor kontrast till min förra graviditet då jag gick in och läste varje dag <3 Då vågade jag knappt böja mig för att knyta skorna för jag trodde jag skulle klämma ihjäl bebisen, nu lägger jag mig på mage ibland för att jag glömmer bort.
Henri däremot. Han älskar att höra uppdateringarna i appen, se hur bebisen ser ut just nu och vilken frukt den är. Sen berättar han det för alla på förskolan. Alltså aj mitt hjärta. Jag har haft lite ”ångest” över åldersskillnaden, men det är magiskt fint att få dela detta med honom och att han förstår så mycket.
Mitt aprilskämt. Så kul jag hade. Har väntat i månader på att få göra det och glömde nästan. Det är exakt min humor. Oskyldigt, bjuder endast på mig själv och det är ju ändå ett missförstånd som skulle kunna hända. Till er som tålmodigt försökte förklara för mig att äggvitan ska vispas rå vill jag ge en stor kram. Världen behöver fler av er.
Gravidstatus just nu:
→ Mår bra! Känner bara av illamåendet ibland. Började känna av ”foglossningen” för några veckor sen och fick panik, men sover jag med min korvkudde mellan benen har jag inte ont. Får hoppas att det håller sig borta.
→ Har dock mycket sammandragningar. Gör inte ont, men spänner och är typ heeela tiden. Hade inte en enda förrän på slutet i mina förra graviditet så detta är nytt för mig.
→ Har utvecklat någon form av gravidnästäppa och håller på att bli tokig. Man ska väl egentligen inte använda nässpray, men vad är alternativet? Är dessutom mer andfådd och får ingen luft redan som det är. Får stänga av kameran i videomöten ibland för att jag inte ser klok ut med munnen öppen, haha. Jag låter som ett sågverk på natten säger F : ( Försöker iaf begränsa användandet…
Först och främst: tack tack tack! Blir helt rörd av alla grattis. Ni är bäst ♥
Jag har fyllt 36! Startade dagen med att göra en gynekologisk undersökning på sjukhuset. Inte favoritaktivitet på en födelsedag, men nu blev det så.
Jag har ju nämnt min ”förlossningsskada” här på bloggen och insta och har fått ett otroligt stort gensvar. Har insett hur viktigt det är att prata om, eller att normalisera. Det är mycket vanligare än jag trodde. I mitt fall tog jag tag i detta nu eftersom jag är orolig över en ny vaginal förlossning, för att det ska göra det värre. Jag skulle kunna leva med hur jag har det nu, men vill såklart inte att det ska bli värre och vill samtidigt helst inte göra ett kejsarsnitt.
Fick världens bästa bemötande och fick en bra upplevelse av hela besöket. Läkaren undersökte mig noggrant och enkelt förklarat har jag framfall. Hon berättade att inga knipövningar i hela världen kommer hjälpa mig och det var så skönt att höra. Jag har varit och är flitig med det, men klandrar ändå mig själv. Hon berättade även att det finns ett ingrepp man kan göra som stärker upp så att jag slipper mina besvär. Men det gör man först tidigast ett år efter att man är klar med barn.
Det viktiga nu är att min bebis inte blir för stor. De kommer därför ha koll på mig från vecka 32 och om jag skulle få en stor bebis igen blir jag igångsatt tidigare. Hon sa att det antagligen blir lite sämre av en ny förlossning, men att föda för andra gången är skonsammare än första gången, och de ska som sagt göra vad de kan för att riskerna ska minskas. Det i kombination med att jag nu vet att det finns ett ingrepp som kan hjälpa mig gör att jag känner mig trygg. Jag är inte orolig längre. Också skönt att veta att allt liksom funkar där nere, jag har inte vetat vad som var fel och har trott att det är några muskler som blivit förstörda, men det är det alltså inte.
Kände mig glad efteråt och firade med en finkaffe, som man får i födelsedagspresent av Espresso House. Man tackar man tackar.
Mötte upp F´s mamma som ville bjuda mig på lunch. Åt en otroligt god fiskrätt på Kajgatan 1. Åt hela portionen utan att bli illamående efter tre tuggor vilket bara det i sig var en vinst.
Efter lunchen satte jag mig på Zoegas och jobbade resten av dagen.
Var såklart tvungen att köpa med mig lite praliner hem. Ingen födelsedag utan praliner från Chocolatte.
Dags att hämta kiddo.
F kom hem och jag fick blommor, rosa dammsugare och fick välja restaurang att gå till <3
Valde ramenstället runt hörnet som vi älskar alla tre. Det var mycket gott.
När vi kom hem var vi proppmätta, men Henri hade inte glömt de rosa dammsugarna. Han fikade och vi tittade på. Han gick och hämtade sitt 3-ljus från sin födelsedag och stoppade det i dammsugaren. ”Jag har tyvärr bara tre, inte tre och sex”, sa han och jag var i chock. Hur vet han???
Vi har btw klippt honom själva då det är totalt omöjligt att ta med honom till frisör. Tänkte hur svårt kan det vara och japp tydligen jättesvårt. Ser ju ut som vi försökt efterlikna Jim Carreys frisyr i Dum Dummare. Förlåt Henri!!
Pojken somnade och jag utnyttjade födelsedagskortet till att välja en Lindsay Lohan-film. Hehe.
Jag älskar pavlova och bestämde mig för att göra pavlovas i miniformat till oss på min födelsedag. Meeen det gick ju inte helt som tänkt, som alltid när jag ska baka. Låt oss kika ändå!
Jordgubbar var tyvärr slut i affären, så det fick bli blåbär, mango, lemoncurd och grädde som topping.
Jag började med marängen! Det stod tyvärr inte i receptet om äggvitorna skulle kokas eller stekas. Antar att man ska koka? Känns märkligt annars. Äggvitor klara! (Tyckte det var synd att slänga äggulorna så jag sparade dom så att vi kan göra majonnäs.)
Sen skulle äggvitorna vispas, men det var helt ärligt lite knepigt. Haha det går ju inte? Jag försökte mosa dem manuellt lite först, men det gick ändå inte att vispa, det bara flög runt.
Jag gav upp och stoppade allt i mixern. Work smarter not harder. Hade även i socker, citronsaft och maizena enligt recept. Fick dock ta mycket mer citronsaft än det stod då det blev så torrt, det gick knappt att mixa.
Men sen så! Voila!
Jag fortsatte vispa med elvispen för att marängsmeten skulle bli tjock. Det stod i receptet att man ska kunna hålla skålen upp och ner utan att det rinner ut. Det gick verkligen inte. Jag vispade och vispade, men den blev inte så tjock. Antar att det var för att jag hade i för mycket citronsaft?
Haha jag dör. Ja, alltså egentligen skulle marängsmeten spritsas, med botten och väggar, som små skålar. Det gick ju sådär som ni ser. Men trust the process tänkte jag. Skitsamma att det är fult, bara det är gott.
In i ugnen på 150 grader och efter en stund började de fluffa till sig lite. Hoppet levde!
Tog ut dem när de började se klara ut och när de svalnat var det dags för topping och att äntligen få äta dem.
Men det gick inte. Det gick inte att få loss i ett stycke. De var tunna, spröda och samtidigt kladdiga. Ingen av oss var sådär superpepp på att skrapa ihop en hög för att äta. Det slutade istället med att vi åt frukt och grädde bara. Inte så tokigt det heller, men absolut en besvikelse.
Kära bakexperter. Var gick det fel? För mycket citronsaft? Kokade jag kanske äggen för länge? Fel recept? Gah, det här är varför jag hatar att baka. Blir aldrig bra.
I lördags fick Henri hålla i bilnyckeln när vi körde. Några minuter innan vi var hemma tappade han ner den på golvet, jag såg hur den föll ner vid mina fötter, sträckte mig ner för att ta upp den, men hittade inte den. Tänkte att vi letar efter den när vi stannat. Vi parkerade, letade efter nyckeln men den var puts väck. Vi vände upp och ner på hela bilen, tog ut bilbarnstolen, allt som fanns i bagageutrymmet, tittade inuti alla skrymslen och påsar och väskor den skulle kunnat hamna i, men ingen nyckel. Den fanns ingenstans.
Vi har letat efter den i flera omgångar sedan dess, men kan fortfarande inte hitta den. Har även sökt igenom alla våra kläder. Jag är nu rädd för att den har trillat ut när vi öppnade dörren. Men tror ändå vi hade upptäckt det, för vi tittade även under och runt om bilen. Det är så konstigt. Var är nyckeln? Någon som är synsk och kan hjälpa oss?
Hur är det med mig då förutom förbryllad över denna nyckel som gått upp i rök? Jo, jag har tyvärr åkt på en förkylning. Är heeelt täppt och har sprängande huvudvärk. Hoppas verkligen jag blir frisk snart då jag 1) behöver lukta på ett doftprov till en utställning på museet (haha så typiskt att mitt luktsinne för en gångs skull någonsin behövs i mitt jobb och så är det just nu) och 2) ska på standup med Hannah på fredag. Vi ska skratta, dricka bubbel och äta god mat. Måste_bli_frisk.
Hoppas ni har haft en fin start på veckan!
Innan nyckeln försvann. På väg till dop för Iris. Sötaste pojken i världen ORKAR EJ.
