Minns ni högläsningen man hade på engelsklektionerna i skolan?
Jag minns det som värsta tortyren. Mitt hjärta bankade i hundratjugo, handflatorna var svettiga, högerbenet skakade lite halvt och jag bad till gud om att läraren inte skulle välja mig.
För trots anduppräckning valde läraren ändå fritt, och det var alltid de sämsta som fick äran. Och sedan lästes det och klassen bröt ut i skrattattack varje gång ett ord uttalades fel.
Nu har jag lycklig nog alltid varit någorlunda bra på engelska, men mina tankar går till dem som inte var det.
Inte visste jag att ett inlägg med en jämförelse med Blondinbellas rumpa skulle generera så mycket kommentarer.
Jag fick ett mail:
”Jag blev tokig när jag läste kommentarerna.
Blondinbella visar aldrig sin rumpa på bilder, alla bilder på Bella i hennes blogg är bilder framifrån. Tänk hur förönande det skulle vara om folk visste att den perfekta människan inte har en perfekt ändalykt? Blondinbella förstår det. Hon känner nog till den enkla funktionen i Photoshop ”Gör flytande”. De bifogade bilderna visar hur det kan se ut.
Nu är ju bilderna väldigt suddiga så det är svårt att få det riktigt bra, men det är ju enkelt för henne som känner folk att få sina bilder retuscherade. Jag tror att hon har redigerat bilden”.
Jag tror inte Blondinbella har retuscherat sin rumpa. Man vet aldrig, men jag tror inte det. Tjejen som skickade mailet skickade med en bild där hon har photoshoppat min rumpa.
Checka in rumpan. Hade jag varit en pyssling hade jag velat hoppa på den.
Jag fick ett megasug efter att spela Bingolotto idag. Vilket jag får varje söndag av någon mycket märklig anledning.
Sist jag skrev om det skrev ni att man kan köpa lotter på nätet, så idag bestämde jag mig för prova detta. Det gick mycket smidigt, jag betalade, valde min lott och när det var dags att skriva ut lotten kom jag på att… ja, jag har ju ingen skrivare.
Så jäkla typiskt.
Update: Jacob skrev ut lotten och är på väg hit i dunderfart.
Mamma: Vad hände egentligen med den där killen du träffade? Egoina: Det blev inget… Mamma: Varför? Egoina: Han hade för bred dialekt. Mamma: Och du kallar MIG kräsen? Egoina: Men jag får vara kräsen. Mamma: Och det får inte jag? Egoina: Nej, du är ju gammal.
Anton: Jag gillar blod och sånt. Tänk om jag blir en seriemördare? Jacob: Så coolt det hade varit. Då hade jag känt en kändis. Egoina: Hallå? Ingen respons. Egoina: HALLÅ? Fortfarande ingen respons. Egoina (vinkar och viftar på armarna): Hallå??? Jacob: Nej Egoina. Du är ingen kändis.
