Jag har aldrig gillat frukost och har svårt att hitta saker jag känner för att äta på morgonen. Så har det alltid varit och när jag var yngre och fram tills jag började jobba har jag helt enkelt oftast struntat i det. Jag åt frukost på helgen (eller brunch rättare sagt – älskar när man kan sitta lääänge och ta lite av varje), men inte på vardagar. Men det fungerar inte riktigt nu. Dels för att jag går upp så tidigt, men också för att det är superpinsamt om min mage skulle låta som en val fram tills lunch (varför händer det alltid när man skriver tenta btw?!? Man kan vara hur mätt som helst, ändå är det tredje världskriget där inne). Jag försöker hitta nya alternativ hela tiden och idag provade jag en av de här kesomellanmålen som finns att köpa lite överallt. Jag älskar keso i andra sammanhang, men kände mig lite tveksam när det var i kombination med sött. Men jag tror det är en vanesak faktiskt.
F tycker jag att ska vara cool och äta middag till frukost istället. Någon gång sa jag att ”jag är så trött på frukost, jag äter hellre typ en burk tonfisk eller chili con carne”, och han bara ”ja, men gör det då”. Haha. Ja, varför inte egentligen? Det finns ju inga regler. I andra delar av världen äter man faktiskt olika typer av mat till frukost, exempelvis sambal oelek och ris. Låter tusen gånger godare tycker jag. Föddes i fel land : (((
Blåbär tröttnar jag dock aldrig på! Men de måste vara spänstiga och lite syrliga. Haha. Kräsen much? Tror bara jag älskar mat för mycket. Varför nöja sig med mat som är helt okej när man vet att det kan vara fantastiskt liksom.
Tredje juni idag. Just denna dag har jag bävat inför. Anledning? Jag blev dumpad just den 3/6 både 2015 och 2014. Haha, ja vad är egentligen oddsen på det? Exakt samma datum! Ni vet ju att jag och mitt ex gjorde slut förra sommaren, men ni kanske inte visste att vi gjorde slut sommaren innan det också. Eller jag vet att uppmärksamma läsare förstod det, men jag berättade aldrig om det. I slutet av sommaren/till hösten blev vi ihop igen.
Fy vad jobbigt det var förra sommaren alltså. Jag hade ju fattat det länge innan det hände, men det var såklart ändå jobbigt. Det hände bara någon dag innan examen (vi var dessutom placerade bredvid varandra på banketten!!), mitt i uppsatsskrivandet. Jag hade någon form av livskris just då, visste inte vad jag ville med någonting, var så stressad över allting och sen försvann den ”tryggheten” också. Men såhär i efterhand var det den bästa sommaren någonsin vad gäller att reda ut saker i huvudet. Nåja, nog om det. Jag hoppas i alla fall att denna tredje juni blir bättre. Men det är jag säker på.
Det var en lång utsvävning. Det jag egentligen ville säga är att det är juni och det är fredag. Woho!
Idag hade vi bebisbesök på jobbet! Jag och Ida har egentligen vikariat för två tjejer som är föräldralediga och idag kom de och hälsade på och hade med sig fika. Så lyxigt! Det skickades runt en skål med jordgubbar och precis när jag tagit den största jordgubben var det någon som sa ”ja, man tar ju vilken som helst förutom den största. Det känns lite osvenskt” och då hade jag alltså precis roffat åt mig den. HAHA.
Jordgubbar alltså. Från och med nu ska jag leva på det hela sommaren. Punkt.
Jag har varit helt inne i det här med att flytta och leva så har missat aktuella nyheter. Som exempelvis det här med gorillan. Jag tycker det är fruktansvärt. Alltså jag förstår ju paniken och att man kände sig tvungen att göra så för att situationen blev som den blev. Men lås inte in djur då!!!
Kan vi inte alla bara bojkotta cirkus och zoo? Det är helt sjukt att det finns. Varför låter vi djur leva i fångenskap? Jag förstår att man vill visa exempelvis sina barn vilda djur och att det är spännande att se dem i verkligheten, men man är inte en djurvän om man stöttar denna typ av verksamhet! Cirkus, hur sjukt är inte det? Varför finns det fortfarande? När jag nämner det här brukar folk alltid säga att ”det finns faktiskt zoo och djurparker som är bra” och det finns kanske fler nyanser i detta, jag vet inte. Men det är inte okej någonstans att t.ex. björnar och gorillor ska bo på små avspärrade områden för vårt nöjes skull. Inte alls okej. Jag förstår också att det ibland görs för ett bra syfte som forskning eller för att djur är utrotningshotade. Men det måste gå att göras på ett bättre sätt.
Jag och Ida tittade precis på detta klipp. Det är ungefär samma sak som hände, fast för trettio år sedan. Titta när gorillan klappar på pojken och de modiga männen som hoppar ner för att hjälpa till (med en pinne som försvar) <3 <3
Vi blev så gott som klara idag (förutom någon möbel som inte fick plats i bilen, men jag hoppas städfirman är okej med det). Vi kom till återvinningscentralen fyra minuter innan de stängde och hann slänga allt. Så sjukt grymt! Sprang runt som en galning mellan alla stationer.
Efter att ha levt på hamburgare, falafel och pizza dessa flyttdagar var det så skönt att komma hem och faktiskt laga middag idag. Vi tog det vi hittade i kylen och lagade pasta. Pastasås är så tacksamt när man har grönsaker som egentligen är liiite för gamla. Jag hackade och F fixade ihop det hela. ”Alltså varför får jag alltid hacka, det är ju det tråkiga”, sa jag. ”Okej, här, du kan få röra”, svarade han. Sen insåg jag hur barnsligt det lät. Typ som när jag gick på dagis och vi alltid skulle turas om vem som fick plinga på bussknappen, vem som fick trycka på hissknappen och så vidare. Det var ju så viktigt. Men jag är visst vuxen nu.
