Det blir en kort arbetsvecka för mig. På onsdag eftermiddag åker jag med mina killar till Norge och stannar till söndag. Minisemester! Det ska bli strålande sol och två till fyra minus smsade min kusin. ”Kallt”, skrev jag. ”Nej, varmt”, svarade hon.
Just nu sitter jag på bussen och är snart framme på jobbet. Jag har förberett en matlåda med mango och apelsin, jag har mina hörlurar och jag har min nya nackkudde. Åker buss som en drottning! Saknas väl bara att jag skulle göra heatless curls här också så är jag helt kittad. Men helt ärligt förstår jag inte hur man använder en nackkudde. Det var bara väldigt märkligt och obekvämt. Kanske kräver övning.
Tusen tack för alla fina kommentarer på mitt 2024-inlägg förresten. Blir så glad ❤️
Bättre sent än aldrig. Här kommer historien om mitt 2024.
Som började med en vecka i Norge. Hade jullov i nästan en månad och avslutade med att åka till Norge med Henri. Vi hade så mysigt. Höjdpunkter: När Henri fick komma längst fram till konduktören i tåget, snö och att överraska min kusin med babyshower. Sa inte att vi skulle komma och blockade henne på insta för att hon skulle bli överraskad, haha.
Var sjuk typ hela januari kändes det som. Kände jag behövde lite nytt år-energi och klippte lugg. Alltså gardinlugg är ju så fint, men precis lika störigt som det är fint tyvärr. Snaaart är luggjävlen utväxt.
Denna bild dök upp. Just det. Hade hälsporre fortfarande. Har helt glömt bort det. I över ett år hade jag ont. En dag har jag tydligen bara vaknat och inte haft ont mer och inte ens reflekterat över det? Här kommer ett sent tack till universum.
Började träna förra året och höll i det hela året. Så stolt över mig själv.
Men gav upp gymmet snabbt. Fy vad jag hatar det. Kör pass hemma i min telefon. Såna där 7 minuters styrkepass som inte behöver några redskap. Det är en så härlig känsla att liksom känna sig stark. Att knappt kunna göra plankan i ens 10 sekunder för att sen kunna göra den i en minut.
Här är min sista selfie från kontoret på Prisjakt. Men det visste jag ju inte då.
Sen blev jag uppsagd.
Vi blev varslade en måndag och på torsdagen fick jag mitt besked. Det var en total chock för mig. Jag trodde inte jag skulle drabbas. Visste att det skulle bli många, men trodde inte jag var en av dem.
Samma dag som jag blev uppsagd åkte jag hem från jobbet tidigare eftersom de ringde från förskolan. Hade ett bokat möte med min chef som hon skrev att jag behövde ta ändå, trots att jag vabbade. ”Jag behöver lämna ett besked till dig”, sa hon. Då vände sig magen. Det samtalet var ren och skär ångest. Och efteråt grät jag i säkert en timme. Kände mig så dålig, utvald och inte omtyckt. Självhatet var oändligt.
Är så så så glad att det mötet var digitalt och inte i verkligheten såhär i efterhand. Glad över att inte behöva ta emot beskedet på kontoret och sen behöva åka tåg hem. Nä usch.
Ovanpå det fick vi kräksjukan allihop. Fyfan vilken skräpig vecka. Rock bottom.
Jag lyckades vända känslorna och mitt fokus imponerande snabbt måste jag säga ändå. Det vore så typiskt mig att bara dra ner gardinerna och hamna i ett mörkt hål. Men inte denna gång. Redan samma kväll som jag blev uppsagd sökte jag halvhjärtat ett jobb. För att dra av plåstret liksom. De kommande veckorna drog jag i alla kontakter jag hade. Jag uppdaterade min Linkedin, skrev CV och skal till personligt brev, en hisspitch och så blev jag expert på hur man använder AI som hjälp för att söka jobb.
Folk runtomkring mig påminde om att nu är chansen att tänka om, gå in i mig själv och komma på vad jag verkligen ville göra. Men jag hade inte tid med det. Ville bara ha ett nytt jobb. Haha. Men jag kom till en insikt, för mig var det viktigare var jag jobbar än exakt vad jag jobbar med. Det var så jag kände just då. Jag var desperat efter att få ha en samband, en gemenskap och en trygghet igen.
Jag skrev en lista på mina topp 5 arbetsgivare jag kunde tänka mig. Högst upp skrev jag IKEA.
Att inte ha ett heltidsjobb gjorde att jag hade energi till att dra i saker här hemma. Som renovering och inredning. Hände mer på en månad än det gjort senaste året.
Men det bästa var såklart att jag kunde ta med mig Henri och dra till Norge när jag kände för det. Vi blev experter på att åka tåg. Jag och min pojke med oändlig energi : ))
Något annat stort hände också vid den här tidpunkten. Vi fick melatonin till Henri. Jag var på ett läkarbesök med honom, om något hela annat egentligen, och under mötet pratade vi om hur vi hade det annars och jag berättade om våra sömnproblem och hur det varit för oss sedan jag slutade amma. Bara sådär i förbifarten egentligen och skämtade om att vi kan ju inte skaffa fler barn, det går helt enkelt inte. Har inte tillräckligt med energi till den enda vi har.
Till min förvåning tog hon det hela väldigt seriöst och sa att såhär ska ni inte ha det, detta ska vi lösa. Jag ville verkligen undvika sömnmedicin och vi bestämde att vi skulle prova melatonin. Det ironiska är att melatonin egentligen i teorin inte skulle hjälpa då det främst var uppvak vi hade problem med. Vi hade visserligen stora problem med att få honom att somna och hade haft sen han föddes, men det var paniken och att han skrek i timmar på natten utan att någonting hjälpte eller tröstade som var fullständigt ohållbart. Men det var som att melatonin bröt en ond cirkel. Henri upplevde att han blev trött, ville(!) sova och när han väl vaknade på natten kunde han somna om. Som att sömn blev något bra? Han hade inte längre panik och ville ut ut ut ut ur sovrummet och ut ur sin kropp.
Det tog lång tid innan han sov hela nätter (och gör det knappt nu heller), men melatoninet har gjort så stor skillnad för hur våra nätter ser ut. Att bli väckt kan jag ta. Ge vattenflaska, ta bort/lägga på täcke, trösta efter mardröm eller prata om tjuvar. Och sen somnar vi om. Jag tänker att vissa barn är så. Det kommer ju inte vara såhär för evigt. Men är så ofattbart tacksam över att vi nu slipper de fruktansvärda nätterna. Jag och F pratar fortfarande om det dagligen, hur läkaren räddade oss. Henris välmående, vår relation, vår sanity. Allt.
Bara en sån grej att vi kunde börja ha egentid på kvällarna! Minns att jag var rörd till tårar när jag tog denna bild. Hade ju fått ett helt nytt liv.
<3333
Något som också kom i samma veva var att han plötsligt började acceptera att sitta i vagnen. Vad i hela?? Det var som att han plötsligt bara förvandlades till en så enkel och harmonisk pojke. Det gjorde också det en miljon gånger enklare att vi kunde prata med varandra.
Köpte badrumsskåp på IKEA och bad F ta bild på mig med min korv. Kommer ihåg detta ögonblick så väl för jag hade just sökt jobb på IKEA.
Och när jag och Henri åkte till Norge hade jag haft min första intervju, men sen inte hört mer. Jag sa att jag hoppas verkligen verkligen på det jobbet. Det måste bli det.
På min födelsedag skulle jag blev överraskad. Enda jag visste var att jag skulle befinna mig hos Hannah och fick en lista med saker att packa med.
Hannah, Sofie och Ida överraskade mig med brunch och en dag följt av massa aktiviteter, spa, middag och övernattning på hotell. Alltså!!! Världens bästa! Vem har ens såna vänner som jag.
Idag är det exakt ett år sedan jag blev uppsagd och jag tänkte skriva några rader om hur det känns idag. Nu gick det ju fort för mig att få ett nytt jobb vilket har förmildrat hela grejen. Men på många sätt känns hela historien med Prisjakt fortfarande som ett jobbigt break up. Det allra jobbigaste tycker jag är känslan av hur man plötsligt bara var ute. Från en sekund till en annan fanns jag inte mer. Satte inte min fot på kontoret igen, var inte med i något möte, det var inte ens alla i mitt team som hörde av sig och har fortfarande inte gjort. Tycker faktiskt att det är dålig stil. Samtidigt kan jag förstå att det inte är så lätt. Det är jättesvårt att veta hur man ska agera i en sådan situation.
Det var några från mitt förra jobb som hörde av sig direkt, till och med ringde mig som jag inte ens kände så bra och gemensamma nämnaren var att de alla själva upplevt att bli uppsagda. De visste precis. Minnen av dessa samtal värmer så i efterhand.
Jag är över det hela nu, men ska erkänna att det sticker till när jag ser 10 insta stories efter varandra när de har team building dagar osv. Och jag är en tönt som säger det, men det är också extra jobbigt att Sofie är kvar. På grund av det kan jag aldrig riktigt stänga dörren. Det kanske jag inte vill heller i och för sig. Men det är så märkligt att de alla nu bara är hennes kompisar. Inte mina.
Jajaja vi går vidare i livet. And so I did. Med mitt nya otroliga liv med nytt jobb, vagnpromenader och ett barn som faktiskt sov.
I början av juni åkte vi på tjejresa till Palma. Bestämde att det var min 35 års present till mig själv och lyxade till det ordentligt. Otrolig resa fick vi. Som jag behövde det.
Det blev sommar och SOM vi njöt av den. Vi hade plötsligt ett barn som kunde somna i vagnen. Vi hittade ett kryphål i föräldraskapet. Kvällsdejter utan barnvakt. Såg solnedgången på stranden och drack vin, åt middag på Pålsjö krog och hade dejter på balkongen. Vi kunde inte fatta att det var vårt liv nu. Passade även på att gå kvällspromenad varje kväll längs havet, bara för att vi kunde.
Denna sommar unnade jag mig även att inte blogga så mycket. En stark känsla växte fram om att jag inte vill dela mitt liv på samma sätt längre. Men hade ännu inte landat i helt vad det betydde eller hur jag kände.
Henri sov borta för första gången och vi hade en episk kväll på restaurang med kompisar.
November kom och min älskling fyllde 3 år. En massa tråkiga saker hände denna månad och vi var ganska ledsna. Livet ändå. Det är upp och så är det ner.
I december var jag mest inne i min lilla bubbla. Minns knappt något alls. Jobbade mycket, var trött, ledsen och bara helt slut. Avslutade året med en fantastisk julledighet med mina killar, nästan helt offline. Och sen var det året slut.
Ett väldigt viktigt och lärorikt år med en bergochdalbana av känslor. Många saker föll på plats och andra föll isär ♥
Ibland åker jag limo till jobbet! I alla fall på fredagar. Så lyxigt. Hade dåligt samvete, men de måste tydligen köra bussen ändå, även om ingen åker.
Just denna fredag tog mina kollegor med mig till Loshults handelsbod. Så mysigt att få upptäcka guldkorn i Småland. Detta ställe är tydligen superpopulärt. På somrarna kan man hämta bröd i luckan och nu när vi var där fick vi stå och köa utomhus länge innan vi kunde komma in. I huset alltså. Inte i boden.
Förstår varför, det var som att komma till brödhimlen. Köpte en fralla med ost som var otrolig och en semla att ta med mig tillbaka till kontoret.
Skulle göra ett blogginlägg om Robbie Williams-dokumentären och upptäckte halvvägs igenom mitt skärmdumpande att bilderna blev helt svarta i min kamerarulle. Man kan tydligen inte skärmdumpa på Netflix.
På tal om grejer i min telefon hittade jag ett album den gjort till mig med förslag på omslagsbilder. Hälften av dem var inzoomade naturbilder och andra hälften var märkliga bilder likt ovan. Haha vad är det där ens. Jag är utklippt lite halvdant och så har vi Henris hand pekandes på mig. Jättefint, tack iPhone.
En kväll kunde jag inte tänka mig att äta något annat än frukt. Hade ingen frukt hemma och foodorade hem fruktsallad med Nutella och en juice, från The sweet house. Sååå gott.
På tal om frukt (övergångarna i detta inlägg är otroliga visst) beställde jag en fruktkasse med min Hello Fresh beställning denna vecka. Väldigt mycket mäklar-styling att ha så här mycket frukt hemma. Saknas bara ett bröd från Loshults handelsbod på bänken med kökshandduk över.
Köpte även kakdeg att ha i frysen för att kunna grädda cookies när man får feeling. Mom of the year!
Min pojke uppskattar dock mest lådan allt kommer i. Det är mysigt med alla kreationer han bygger. Allt från ubåtar till polisstationer. Men längtar liiite till att kuddar, filtar och möbler kan få vara i fred : ))
Ny vecka! Igår hade vi vårkänsla i Helsingborg med strålande sol och idag åkte jag till ett snöigt Älmhult. Kontraster. Inte många planer än denna vecka. Jo, vi ska faktiskt titta på ett hus! Men det är mest for fun. Vi trivs så bra i vår lägenhet. Vi vill dock ha hus någongång. Då vi är väldigt kräsna känner vi att vi måste titta på allt som är det minsta intressant.
Vi kör en tre saker-lista!
Tre saker jag har skjutit upp:
Att hämta ut ett paket och nu har det skickats tillbaka.
Att skriva mitt 2024-blogginlägg.
Tvätta fönstren i vardagsrummet.
Tre saker jag längtar efter:
Att slippa tjock jacka.
Att lägga mig bredvid Henri snart.
Spa-helg med kompisar i juni.
Tre saker som gör mig glad:
Det är nu ett år sedan vi fick melatonin och dagligen tänker jag på hur det räddade oss. Vår livskvalité, vår relation…och min sanity. Vår liv då och nu är dag och natt. Bokstavligen. Innan var det dag och dag, haha.
Min nya kudde.
Freddy som erbjöd sig att cykla till andra sidan stan för att jag var sugen på en specifik rätt.
Tre saker jag vill köpa:
En nackkudde till min pendling. Väger mellan en man blåser upp eller en med memory foam. Det positiva med det förstnämnda är ju att den tar mindre plats i väskan.
Glow & Plump skin drops. Det är längesedan jag var så taggad på att testa en produkt. Dock slut : ((
En ny soffa. Den är redan nedsutten och jag blir tokig på att sittdynorna glider ut. Tokig!! Tycker jag testat allt, men det hjälper inte. Vi ska inte köpa nya soffa, så jag får ju bara leva med det. Men VILL.
Tre saker jag tänker på:
Att Espresso House tagit bort sin chokladboll och ersatt med en ny variant med pärlsocker. PÄRLSOCKER!! Det är ju skandal. EH’s chokladboll var min absoluta favoritfika och det finns ingen annan chokladboll jag smakat som kan mäta sig med den. Känner typ abstinens? Har fått Hbg-tips om att Fahlmans och Schillers på Väla ska ha bra alternativ.
Svenska är inte mitt förstaspråk och jag pratar ju skånska just för att jag råkade bo i Skåne när jag lärde mig språket. Betyder det att jag får lov att välja en annan dialekt om jag vill? Jag ”är” ju inte skånsk. Eller måste man prata som det första som man lär sig? Eller kanske alla får lov att byta om de känner för det? Är det så att man måste flytta till ett annat ställe med annan dialekt för att det ska vara ok? Sen byta successivt? Eller ska man hålla sig till sin dialekt bara? Vad är reglerna här??
Tror aldrig jag varit så bra på Med andra ord som nu. Det är ju det enda jag gör för att inte säga Henri-triggande ord. Russin blir till exempel torkade vindruvor. Eller pratar vi på engelska såklart.
Hade några opublicerade matbilder kvar i telefonen som skvalpar runt och så kan vi ju inte ha det:
Var på kontoret idag, men annars har jag jobbat hemifrån måndag, tisdag och onsdag. Igår blev det lunch från Banh mi king. Älskar deras summer rolls och baguetter.
Robbie Williams-dokumentären på Netflix har gjort mig sällskap under mina hemmaluncher och alltså jag är besatt. Är två avsnitt in och det är det enda jag tänker på. Har så många tankar och känslor om den att den får bli ett helt inlägg tror jag.
Idag blev det lunch i Älmhult. Vi gick till Muff som serverar vegansk mat. På lunchen har de buffé. Eller muffé som de kallar den.
Vet inte vad det är med mig, men jag är så trött på buffé just nu. Jag vill inte ha massa olika. Jag vill ha en rätt som passar ihop. En noga utvald och komponerad rätt. Typ som när man är på middag hos någon och får maten serverad på en tallrik istället för att ta själv. Nä men det är ju så lyxigt.
Tips tips. Freddy köpte hem ett gäng av dessa från Lidl. Smakar exakt som San Pellegrino! Ok, möjligt att man smakar skillnad om man öppnar en av varje och jämför. Men det behöver man ju inte göra.
Ben & Jerrys har fått en uppsving på TikTok eftersom de…tagit ställning för något bra? Ok pinsamt, jag vet inte vad. Men såg folk äta det så mycket att jag fick en nostalgisk kris och gick och köpte. För 10 år sedan fanns det inte en helg i mitt liv utan Ben & Jerrys (valde alltid half baked eller phish food).
Men hade glömt hur hård glassen är? Man blir ju tokig. Har inte tid med det där. Och visst känns det som att den är hård för att den är…vattnig. Den är inte så krämig som annan glass. Eller? Nej såhär i efterhand kunde B&J fått stanna i minnet.
Och i lördags åt jag bakad röding med brynt sandefjordssås på Pålsjö krog med tjejerna. Vi hade bokat in lunch + vin innan vi skulle kallbada. Sen dissade jag kallbadet om jag ska vara ärlig. Meeen lunchen var 10/10.
Tar oftast 6-bussen på morgonen och då sätter jag på mig hörlurar och sen snurrar jag min halsduk till en korv och använder som nackkudde. Är ju inte megabekvämt, men lyckas sova lite. En dag förra veckan fick jag en chock när det satt en kvinna bredvid mig när jag vaknade. Bussen brukar inte vara full och jag trodde inte någon skulle sätta sig bredvid mig. Stackaren satt typ halvt på sitt säte för att jag brett ut mig så mycket :’)
Förresten! Är det någon som har tips på en bekväm nackkudde till pendling? Har kollat massa bäst i test, men jag är ju kort. Min nacke går inte över sätets nackstöd. Vet inte hur det kommer funka då. Tips på nackkudde till korta personer mottages gärna.
Vårt telefonrum går inte att boka, satte därför upp en lapp. Skulle nämligen vara med i radio!
Danska P3 har ett radioprogram där de uppfyller folks drömmar. Vi fick nys om Nova, 13 år gammal, som är Danmarks största IKEA fan. Hennes högsta önskan var en IKEA tröja. Jag överraskade henne med en övernattning på IKEA Hotell, guidad tur på IKEA Museum och en goodiebag (med bland annat en tröja såklart). Hon blev så glad <3
Min kollega Erika går snart på mammaledighet och vi överraskade henne med en liten babyshower. Hittade trä-kanin-konfetti som var så gullig. Är egentligen påskpynt, haha.
Sarah och jag på väg för att äta lunch.
Denna gång gick vi till Kagan som är ett café. De serverar även sallader och bakad potatis. När vi suttit där en stund säger Sarah plötsligt ”jahaaaa nu förstår jag varför det heter Kagan”. Detta trots att jag verkkkkligen bredde på skånskan när jag frågade om vi skulle dit.
Alla vägar bär till Rom till Coop för att köpa godis efter lunchen. Måste snart skapa en separat budget till bubbelchoklad.
Henri fick akut craving på fried rice efter förskolan. Så fick det bli. ”Mamma varför har nissen ingen dörr”, undrade han om denna religiösa gåvostation (i brist på rätt ord pga okunnig). Finaste nissehemmet jag sett iaf.
I fredags jobbade jag från Zoegas.
Tre favoriter i bild:
Deras latte som är otrolig.
Mina hörlurar som ser ut som en liten väska.
Kardemummabulle mmm.
Slutligen vill jag slå ett slag för Skånetrafikens kampanj. Blir inspirerad. Delade på insta och skrev ”hoppas ej de menar till just denna buss” och fick så många svar och bilder på andra bussar. Engagerande och kul.
I fredags mitt i få-iväg-H-till-förskola-rushen snubblade jag över leksaker på hans rum och slog i lilltån i listen. Det gjorde ont såklart, som det alltid gör, men jag kände direkt att detta var annorlunda. Det tog inte lång tid innan tån och fotryggen(?) var blå och svullen.
Har en fotvårdssalong i samma hus som jag bor i och frågade om hjälp. Fick en litet kit och förklaring på hur jag skulle göra. Så snällt.
Har fortfarande blåmärke och är öm, men nu kan jag i alla fall gå utan problem, så jag tror det gick (hehe) bättre än jag initialt trodde.
Klipp till lördag. Skulle laga omelett till middag, satte in hela stekpannan i ugnen. Tog ut stekpannan och när jag skulle skära upp en bit fick jag plötslig hjärnsläpp och tog tag i handtaget.
äeh fyfan det var inte kul
Klarade mig ändå rätt bra resten av kvällen med isklampar. Men när jag skulle sova! Smärtan nådde en peak som var helt olidlig. Hade is rakt på, men ändå kändes det som att jag brann upp. Googlade och förstod att det var en andra gradens brännskada. Alltså: inte tillräckligt djupt för att nerverna skulle vara förstörda. Därför inte så allvarligt, men väldigt smärtsamt.
Försökte sova såhär. Med bandage jag fick av Hannah, kökshandduk och is.
Klockan 05 på morgonen försvann smärtan plötsligt. Som om man tryckte på en knapp.
Man kan se handtaget 😅
Hmmm hur kan vi toppa det hela då, undrade min kropp och bestämde sig för att vakna upp förkyld idag.
Kände av det redan igår. Kroppen var helt slut. Låg på soffan i timmar.
Fick gullig leverans.
Nej men nu kan denna vecka bara bli bättre ju. Ser fram emot mig själv läkt och redo.