Jag har börjat misstänka att jag blir kär i människor, och inte nödvändigtvis killar. Vad ska jag göra? Har alltid tyckt det varit ok att andra är bi/homo men “jag vill inte vara det” :/
– Den här känslan med att det är okej att andra är det, men ”jag vill inte vara det” kanske är för att vi lever i ett väldigt heteronormativt samhälle och är programmerade med att vilja ha allt det där som det är ”meningen” att vi ska ha (man, barn osv). På något sätt kanske man känner att man ”ger upp något”. Jag vill tänka att man blir kär i en person och inte i ett kön och jag förstår inte varför vi tvunget måste sätta oss i fack som hetero, homo och bi. Kan man inte bara få tycka om den man tycker om? Tyvärr har jag inte varit i din sits och kan inte svara på frågan bättre än såhär. Kan inte alla som läser detta och varit/är i samma sits (eller vet var man kan vända sig med sådana funderingar) kommentera under detta inlägg? Tack 🙂
Ska jag följa hjärtat eller hjärnan? Mitt första förhållande, jag 21, han 34 & vill ha barn om inte jättelång tid, tick tack liksom. Hjärtat säger kör, flytta ihop och se vart det tar vägen. Hjärnan säger flytta till eget o fokusera på mej själv, dejta, flörta och ha kul, ut o träffa folk!
– Jadu. Problemet med åldersskillnader är generellt att man inte alltid är på samma stadie i livet. Om hjärnan säger att du ska fokusera på dig själv är du inte redo för barn inom kort, tänker jag. Jag tror att man behöver en singelperiod i vuxen ålder där man lever just som du beskriver. Det är så otroligt utvecklande och du får reda på så mycket om dig själv som person. Så mitt tips är att du följer hjärnan i detta fall. Fast vad vet jag, jag har alltid varit en följa-hjärtat-person och om detta är ditt livs kärlek kanske det blir hur underbart som helst.
Ska jag ta en mango eller ett äpple till nästa avsnitt Big Bang Theory?
– Mango! Gott ju.
Jag ska börja på universitet och alla bara gnäller om att man MÅSTE HA LAPTOP! Du går ju på universitet? Måste man verkligen det? Räcker det inte med datorn jag har hemma och penna med kollegieblock i skolan? Vad ska man ha laptop till skolan för? Jag är rädd om min laptop, den var hiskeligt dyr och sen är den tung som bly och jag har alla mina privata bilder i den från flera år-det är ju inte såp kul om den oops pajar eller oops blir stulen. Så vad säger du ? Du som går på universitet
– Man måste inte och det går bra med ett block. Grejen är väl mest att det går mycket fortare att anteckna på en dator och om man ska kunna hänga med och få ner allt föreläsaren säger så måste man nästan ha en dator. Vissa klarar sig dock fint med ett block. Jag känner som du att det är jobbigt att dra med sig datorn, så jag köpte en Ipad och ett tangentbord, det funkar bra. Men skit i vad alla säger och ta med dig block och penna. Du lär ju märka om det inte funkar för dig. 🙂
Hej fina Egoina! Har ett distansförhållande sen ett halvår tillbaka. Det blev vi precis innan han flyttade utomlands för studier. (typiskt va)& vi ses hyfsat ofta, om man nu kan kalla 1 gång i månaden ofta. och när vi väl ses är livet helt underbart. nästa gång vi ses blir om 2 månader..:/ Detta tär något fruktansvärt på mig, för jag älskar han så & han känner likadant. Sist hade vi en hel vecka ihop, & det har inte hänt sen i sommras, haha.. Så, min fråga, hur rycker man upp sig och tar sig tillbaka till nuet efter han har åkt tillbaka till sina studier? hur ser man framåt igen. Har en tendens att känna mig helt borttappad, lost. Hur får man motivation att palla fortsätta med skolan när allt man vill är bara att åka till han, eller längta ihjäl sig. har du något tips? Kram & krya på dig
– Vad fint att ni hittat varandra och är så kära, mindre tråkigt med avståndet dock. Jag är helt fel person att fråga då jag inte alls tror på distansförhållande. Men jag vet att jag har en hög härliga läsare som kan sånt här. Så kan inte ni ge tips? Hur gör man? Kommentera under inlägget 🙂
Om man är osäker på om man vill gå in i ett förhållande med någon man träffat ett bra tag, är det ett tecken på att något är fel? Relationsfobi? Fel person? Vad tror du, hjälp! Tycker om hen massor men är inte kär…
– Ja, det skulle jag väl vilja säga att det är. Ett tecken på att något är fel alltså. Man kan ju tycka om en person massor utan att vara kär, känslorna räcker inte riktigt till liksom. Ibland är det bara så att man inte känner tillräckligt för att vilja bli ihop. Det behöver inte tyda på en relationsfobi. Jag tror tyvärr att det är fel person precis som du skriver. Du förtjänar att känna dig kär och att du inte vill något hellre än att bli ihop. Då är det rätt 🙂
Ska jag plugga till tentan i slutet av månaden eller titta på några avsnitt Vänner tillsammans med chipsskålen?
– Plugga! Jag lovar att Vänner och den där chipsskålen kommer att kännas så mycket mer värd om du pluggar och nailar tentan 🙂
Herregud är du en ängel? Satt just och funderade på om jag ska ta min fråga till veckorevyns sierskaspalt, men jag tar gärna råd av dig!! Har en pojkvän sedan några månader tillbaka som jag älskar nå otroligt. Grejen är det att han troligen kommer flytta till sommaren för att studera vidare. Jag, som är yngre än honom och än inte är redo för en flytt, vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Ska jag böna och be att han stannar, avsluta förhållandet snarast eller ta vara på tiden? Vad tycker du? Puss och kram bästa du ♡
– Japp. Det är jag. Haha, nädå. Jobbigt med flytten. Jag tycker inte att du ska be honom stanna, vill han plugga ska han göra det. Det är ett beslut han måste ta beroende på hur viktigt det är för honom. Angående om du ska avsluta direkt eller ta vara på tiden vet jag inte. Det beror lite på hur länge ska han vara borta och om ni kan fortsätta det ni har när han kommer hem igen. Prata med honom om hur han tänkt göra och vad som händer med er så kan ni säkert lösa det tillsammans 🙂
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har träffat en kille i snart 2 år(!!) och ännu har vi inte något förhållande. Vi har haft pauser när vi inte har talat eller träffats men det har ändå slutat med att vi fortsätter som vi har gjort. Vi träffas varje helg samt talas vid varje dag. När jag drar upp ämnet “flickvän/pojkvän” säger han att han vill vänta en stund till för att vara säker. Jag har fått nog av att tråna efter killen så länge men ändå finns mina känslor för honom, dock har de svalnat lite grann för att jag inte får det förhållandet jag vill ha med honom. Vad tycker du jag ska göra?
– Jag tycker att du ska sätta hårt mot hårt. Antingen så blir ni ihop eller så skiter ni i att ses mer. Två år liksom?!??! Komigen! Vet han inte nu så kommer han aldrig att veta. Det är inte som att ni rusat in i något eller så. Jag förstår att du har känslor och jag förstår att det är jobbigt, men jag tycker verkligen att du inte ska nöja dig med svaret att ”han vill vänta en stund”, han har fått tillräckligt med tid. Nu får han fan bestämma sig, annars är det byebye. Det finns personer som skulle skatta sig lyckliga över att få vara med dig. Du behöver inte någon velig person som inte fattar det och vill äta kakan och ha den. (Förlåt, men blir irriterad. TVÅ ÅR liksom?!?!?? Idiot).
Om man träffade en kille som man känner o strulade en kväll. Samma kväll skickar han ett sms om att han gärna vill träffas igen, man träffar han dagen efter med och myser med han. Man bestämmer en träff senare i veckan och har verkligen… “Supermysigt” tillsammans om vi säger så . Men så säger killen efteråt att man inte ska ta det på så stort allvar? Vad sjutton menar han? Var han bara ute efter en grej eller vad?
– Det verkar tyvärr inte bättre. När han säger att du inte ska ta det på så stort allvar menar han nog att han inte vill ha något seriöst. Jag kan ju tycka att han borde varit tydlig med det från början, men nu vet du i alla fall att han inte vill något mer om ni fortsätter träffas. Sen om det ändras eller inte kan jag inte svara på. Men om jag varit du hade jag inte lagt mer energi på den killen. Du förtjänar bättre!!
Mitt doftsinne är äntligen tillbaka, vilket kanske inte är jättekul om jag ska vara ärlig. Min pojkvän och hans kompisar hade nämligen en ”frityr-kväll” under Super Bowl. De friterade allt. Och med allt, menar jag allt. De friterade allt på bilden nedan:
Inte drycken och såsen då, men det fattade ni ju.
En Billys-pizza.
(Ja, jag vet. Störda).
Han har tvättat kläderna han hade den dagen och duschat tusen gånger, men hans jacka luktar fortfarande frityr, vilket gör att han luktar frityr. Känns lite som att jag är ihop med Ronald Mcdonald.
Jag lyckades ta mig till skolan idag, men fick gå hem igen efter halva föreläsningen. Jag trodde jag skulle smälta bort så varm jag var. Hoppas verkligen jag blir frisk snart, det börjar bli drygt det här.
Bästa tipset till Alla hjärtans dag eller liknande:
Är det bara jag som tycker att denna kille ser ut som Gordon Ramsey? Haha.
Ska man skriva på Facebook att man har ett förhållande? Om ja, efter hur lång tid?
– Ja, om man vill. Jag tror detta är väldigt individuellt. Vissa ser det som något privat som folk på Facebook inte har något att göra med och andra vill skrika ut det till hela världen. Min personliga åsikt är ”varför inte”. Jag bryr mig inte så mycket. Vill min partner bli ihop på Facebook kan vi det, men det är inte något som gör att det känns mer ”på riktigt” (jag har hört uttrycket ”det är inte officiellt förrän det finns på Facebook” och det stämmer ju verkligen inte).
Om man har varit tillsammans med sin pojkvän i 3 år, han är din bästa vän och du älskar honom. Men du är inte kär längre, du känner ingenting för honom längre, men du vill inte förlora honom. (Om ni gör slut ses ni aldrig igen för ni bor långt ifrån varandra) Vad gör du?
– Jag tror nog att kär-känslan försvinner med åren, men man ska väl ändå känna sig kär ibland. Är det som du beskriver att du inte känner någonting för honom längre hade jag nog gjort slut. Man förtjänar lite passion i sitt liv.
Är tillsammans med en himla fin kille sedan ett par månader tillbaka. Bäst på alla sätt och vis! Sedan första kvällen har vi umgåtts hela tiden och sovit isär max 10 nätter. Vi handlar tillsammans och planerar tillsammans. Vi är oftast hemma hos honom men ibland hemma hos mig. Jag har hundarnas burar hos honom, och vi ska fixa dit dubbelsäng i dagarna. Min fråga är när det är läge att fråga om vi ska flytta ihop? Vi är båda studenter och det blir ju dyrt med dubbla hyror. (Jag har ingen brådska ännu, men jag är en funderare!)
– Jag tycker inte att det finns ett givet svar på den frågan. Jag tycker att man ska flytta ihop när det känns rätt och som det låter på vad du beskriver så är ni nästan redan där. Det du får komma ihåg är att det är ett stort steg och det är inte lika lätt att göra slut om allt skulle skita sig. Men jag tror att när det känns sådär självklart att ni ska bo ihop – då är det rätt!
Dejtar en kille och har inte hörts sedan i lördags kväll. Vi har haft det så bra hittills men jag tycker det är “hans tur” att höra av sig då jag gjorde det sist. Hur länge ska man ha is i magen och vänta innan man ändå borde höra av sig och kolla läget? *hatar spelets regler*
– Haha åh. Dumma spelet. Jag tycker att du kan höra av dig och se vad du för respons. Man brukar ju märka om han vill höras (ställer han följdfrågor, hur lång är hans svar etc.) och sen kan det vara upp till honom. Det kan ju vara så att han tänker exakt samma sak som du, att det är ”din tur” att höra av dig.
Jag är femton år gammal och jag är tillsammans med en kille som är 20år. vi båda fyller år sent på året så vi fyller senare iår haha iallafall… vi har varit tillsammans i ungefär 1,5år och jag tror helt ärligt att det kommer hålla livet ut. men återigen.. jag är gravid. killen vet om det men annars är det hemligt än så länge. vi båda vill behålla osv men jag har ett jättestort problem! jag har diabetes (!!!) och det kommer bli massa problem om jag är gravid eftersom att då måste blodsockret bara perfekt men mitt är alltid kaos. jag är jätterädd för vad som kommer hända om jag bestämmer mig för att behålla p.g.a. min sjukdom. men jag vill verkligen behålla om man bortser från diabetesen då. killen vet vad jag tycker om det osv och han säger att han stöttar mig vad jag än väljer och att han inte kommer välja bort mig osv. vad bör jag göra??
– Först och främst måste du fundera på om du vill behålla barnet. Även om ett barn skapas av två personer är detta bara ditt beslut att ta. Vill du ha barn nu? Lova mig att du pratar med utomstående personer om det här. Om du väljer att behålla så får du göra allt du kan för att hålla blodsockret på en bra nivå. Prata med läkare, kostrådgivare osv. Jag har hört att lågkolhydratkost är bra för blodsockernivån, men jag kan ingenting om diabetes, så du vet säkert bättre än jag.
Hej Krävs det högskoleutbildning/universitetsstudier för alla jobb? Är liksom inte så sugen på att plugga tentor på 1000 sidor även om jag tror att jag ev. måste göra det för att skapa mig en bra framtid
Beundrar dig för att du orkar med allt plugg You make me laugh, keep being you <3
– Haha tack! Gullig du är 🙂 Det krävs inte högskoleutbildning eller universitetsutbildning för alla jobb och man kan även arbeta sig upp. Problemet är dock att det generellt blir svårare utan utbildning. När du kommer på vad du vill göra, eller vad du är intresserad av så kan du kolla upp om det krävs studier för att arbeta med det. Om det gör det så tror jag nog att det åtminstone gör dig lite motiverad när du har ett ”mål”. När du vet vad du vill göra kanske tentor och annat tråkigt känns mer värt det.
jag är påväg att inleda ett “kk” förhållande med en kille jag har känslor för men han har inga känslor på det sättet för mig. han vet om att jag har känslor för honom & gillar mig mkt men skulle inte kunna bli tsm med mig, iaf inte i nuläget. låter säkert sjukt men jag är så kär så bara att få röra honom känns sjukt… ska jag köra eller dra mig ur? vad tycker du Egoina?
– Dra dig ur! Han har inga känslor för dig på det sättet, du har känslor för honom och han vill inte bli ihop. Du förtjänar bättre. Du är alldeles för bra för att gå och vänta på att han kanske kommer vilja bli ihop. Slösa inte din tid på sådana killar! Jag förstår att du är kär och att det är jobbigt, men jag lovar att det går över. Kram!
Om man skalar en clementin och skalet råkar gå av, alltså inte blir en hel remsa, hur gör man då? Kan man fortsätta skalandet?
– Nä. Man får slänga clementinen och ta en ny. Haha nädå. Man fortsätter skala, MEN gömmer clementinen så att ingen ser att man gjort bort sig. Pinsamt ju 😉
Jag har precis tagit examen från universitetet, men jag känner att jag valde helt fel ämne och att det inte passar mig alls. Jag vet nu att jag vill bli läkare istället men har en sådan sjuk åldersnoja (är 24). Är jag dum som tänker så? Känns som att jag slösat bort 4 år av mitt liv på en struntutbildning men att jag är för gammal för att byta bana nu. Hur skulle du ha tänkt kring detta?
– Jaaa, du är dum i huvudet! Haha, nej men tänk vad fantastiskt att du kommit på vad du vill göra! Det som är så bra i dagens samhälle är att man får lov att ångra sig. Även om du skulle plugga i tio år till så har du ändå över 30 år kvar att arbeta innan du går i pension. TRETTIO ÅR liksom. Så kör bara! Och se inte ”struntutbildningen” som något bortkastat. Tänk på allt det gav dig. Om inte kunskap, så kanske vänskap? Sen tror jag att utbildning på CV:t alltid ger en fördel oavsett om den är kopplad till arbetet man söker eller inte.
Hur vet man om man verkligen borde satsa på någon? Vissa dagar känner jag mig 100 % säker att jag vill ha just honom, och andra dagar är så tveksam…tycker han beter sig omoget osv. Vad har du för tips?
– Jag tror nog det är vanligt att känna så. Man är inte riktigt lika kär alla dagar. Om det positiva 100-procentiga väger upp det tveksamma ska du köra. Annars inte.
Vad är bästa botemedlet mot skrivkramp? Jag har perioder när jag kör fast helt och hållet och inte vet hur jag ska ta mig ur det.
– Tre tips: 1) Sov på saken. Alltså skit i det och gå och lägg dig eller gör något annat, när du sätter dig ner och försöker igen kanske det har släppt. 2) Ha inte så stora krav på dig själv och bara skriv. Har du tur kanske det kommer något bra. 3) Skapa utrymme för att tänka. Ofta när vi tar en paus gör vi hjärndöda aktiviteter som inte låter hjärnan jobba, som att kolla Facebook, Instagram och chatta med folk. Om du istället åker buss, diskar eller duschar och lämnas du med dina tankar och då kanske någon idé hoppar fram.
Vad ska man göra om man inser att man inte har full kontroll på vad som hände i Colombia 1642 och man inte hittar information NÅGONSTANS och alla colombianer man stalkat VÄGRAR SVARA och Google inte är ens vän och bibliotekets facklitteratur är UNDERMÅLIG och man till och med kontaktat professorer på flera universitet och man FORTFARANDE inte får ett tillfredsställande svar på denna fråga som håller en vaken om nätterna?
– Ge INTE upp. Jag känner på mig att du är NÄRA att hitta svaret. Du måste KÄMPA. Jag TROR på dig.
Jag kan få ångest över världens minsta sak och jag får inte bort det! Sjukt irriterande för min hjärna typ tvingar mig att tänka på det och förstora hela saken…väldigt luddig förklaring men har du tips hur man kan få bort sånt?
– Åh, jag är likadan. Jag brukar göra såhär: Jag tillåter mig själv att ha ångest så mycket som jag bara kan och ältar sönder situationen. Och sen förbjuder jag mig själv att någonsin ha ångest över det igen. Jag blir ”färdig” med det helt enkelt. Prova!
Jag mår fortfarande sådär. Förkylningen från helvetet har besökt mig. Jag nyser cirka tjugo gånger i timmen och har ont i ögonhålorna. Jag måste, måste, måste bli frisk tills imorgon. Annars får jag gå till skolan såhär och det känns inte superskoj.
Jag är hos min pojkvän, men känner mig för sjuk för att åka hem. Det roliga är att han inte ens är hemma. Han är hos en kompis och ska se Superbowl. Men det är nog lika bra att jag får ligga här som ett vrak i min ensamhet
Jag lovar att min näsa säkert dubblat storlek efter allt nysande. Men det syns inte, min mobilkamera är allt bra snäll alltså.
iallafall… vi har varit tillsammans i ungefär 1,5år och jag tror helt ärligt att det kommer hålla livet ut. men återigen.. jag är gravid. killen vet om det men annars är det hemligt än så länge. vi båda vill behålla osv men jag har ett jättestort problem! jag har diabetes (!!!) och det kommer bli massa problem om jag är gravid eftersom att då måste blodsockret bara perfekt men mitt är alltid kaos. jag är jätterädd för vad som kommer hända om jag bestämmer mig för att behålla p.g.a. min sjukdom. men jag vill verkligen behålla om man bortser från diabetesen då. killen vet vad jag tycker om det osv och han säger att han stöttar mig vad jag än väljer och att han inte kommer välja bort mig osv. vad bör jag göra??
Krävs det högskoleutbildning/universitetsstudier för alla jobb? Är liksom inte så sugen på att plugga tentor på 1000 sidor även om jag tror att jag ev. måste göra det för att skapa mig en bra framtid
