Var och Mcdonaldslunchade hos Daniel och Linda idag. De har kvar plastglas sedan Lindas födelsedag som de gärna använder.
Linda: Åhh, vad jag älskar plastglas!
Daniel: Jag med! Vi borde diska dem och använda dem igen!
Man bara: ”Mmm, bra tänkt där”.
0
När man tänker efter finns det egentligen ingenting man kan skämta om. Alla kan ta illa upp på något sätt. Det säkraste att skämta om är sig själv. Det upprör nästan aldrig människor. Det gör jag också, nästan varje dag. Ni får alltid veta när jag gjort bort mig, dumma saker jag sagt, när jag tänkt fel, förbjudna saker jag tänker på och när jag skämmer ut mig. Listan kan göras lång.
Men när jag skämtar om andra saker blir det oftast ett jäkla liv. Jag kan förstå det. Saker är känsligt och allt är inte kul att skämta om, om man tänker efter.
Jag har dock alltid fungerat såhär. Det kanske är en försvarsmekanism, jag vet inte. Jag skämtar om allt. Även riktigt tragiska saker i mitt liv. För ni får inte komma här och tro att jag inte varit med om jobbiga saker i mitt liv. Det brukar vara ert starkaste argument. ”Klart du kan skoja om detta, du vet ju ingenting. Du har aldrig varit med om något”. När jag läser en sådan kommentar blir jag nästintill förbannad. Ni skulle bara veta. Ni har ingen jävla aning.
Men jag kan förstå att allt inte är kul. Och vissa saker är fruktansvärt känsligt. En bekant till mig gjorde drog ett väldigt rått skämt om Breivik för några veckor sedan. Jag tog väldigt illa upp, eftersom det kändes som att det låg något bakom det där skämtet. Att han ville träffa en öm punkt.
Jag tar aldrig illa upp när folk skämtar, oavsett vad det handlar om, sålänge jag vet att de inte menar något illa. Det är där gränsen går för mig. Man kan skämta om allt sålänge man inte menar något illa. En balansgång kanske, det gäller att veta var man har människor.
Så jag vill att ni ska veta det. Jag menar aldrig något illa. ALDRIG. Sen är vissa saker kul och andra inte. Vi har olika sorters humor och det är så det ska vara. Men tro aldrig att jag menar något illa.
0
Idag har jag storhandlat på tvålhyllan. Jag har bunkrat upp med shampoo och balsam i löjliga mängder.
Om det skulle bli krig kan jag spärra mig inne och äta mina produkter i flera månader. Inte för att det vore en bra idé kanske. Men är det krig så är det.
Jag köpte även en ny tvålpump och en tillhörande tandborstehållare.
Det betyder att ljuslyktan som jag hade till tandborstar och tandkräm innan kan gå tillbaka till att vara just vad den är. En skitsnygg ljuslykta! Den ska jag mysa med ikväll.
0
Titta vad jag hittade i garderoden. Min mini-dator som jag nästan glömt att jag hade! Den brukade följa med när jag gjorde radio innan, jag skrev alla mina radioprogram här.
Det betyder alltså att jag har en dator igen. Det är dock ingen långsiktig lösning (jobbigt med en så liten skärm). Men det funkar utmärkt så länge.
Jag fick läsa om den här nyheten tre gånger innan jag förstod att dagisbarnen hittat hunden och att inte påsen var gjord av dagisbarn. Såg framför mig hur kannibaler suttit och sytt.
När nyheten inte kunde bli värre liksom.
”Vad kan få dig på bättre humör?”, frågade Rebecca på väg till vår scoutstuga där vi höll hus med skolan idag. ”En cheeseburgare”, svarade jag. Det hjälpte lite.
Jenny köpte Happy meal. Bara jag som tycker att leksakerna försämrats? När jag var liten var de skitcoola. Kan bero lite på att jag blivit äldre dock.
Fina Sofie med sin ”krigsmålning”.
Folk tittade konstigt på mig när jag åkte buss hem. Jag hade glömt att jag hade grön färg lite varstans i ansiktet. Det är värre när det är diskret än när man verkligen gått in för det. För då ser det ut som att det är meningen.
0
Har haft en lång dag i skolan. Eller en lång dag på scoutläger kanske jag skulle säga. Det hade ni vetat om jag kunde blogga från mobilen. Men det kan jag ju inte.
Jag är så trött på all skit just nu. När kan saker börja gå bra igen? Det är min tur nu!
Lite trevligt sällskap kommer över snart och då ska jag fan dricka vin eller något. Skiter i att det är torsdag.
0