Jag firade att det är tisdag med att sova ut och sedan storhandla. HJÄLP, vad tungt det var. Ni vet föräldrar som hyllar ensamstående föräldrar? Mm, jag tycker att ni som handlar med bil kan hylla mig som handlar utan bil. Inte ens en cykel äger jag. Minst sagt jobbigt.
Det första jag såg när jag vaknade var Kenzas bananpannkakor på Instagram. Blev såå sugen så bestämde mig för att göra det också. När jag stod och skulle välja ägg i affären kom det fram en kille till mig och bara ”välj de här, de är bra”. ”Men det är frigående höns INOMHUS”, svarade jag. ”Jo, men de är billigare och du får fler”, tyckte han. Haha, kände inte riktigt som att vi hade samma proriteringar. Tack för hjälpen ändå.
Titta vad goootttt!
Tips tips! Om ni är som jag och tycker att vaniljkvarg är för söt och vanlig kvarg är för sur och för sträv så kan man köpa en av varje och blanda 50/50. Funkar med alla smaker.
Skulle vara en sån fantastisk flickvän och överraska J med middag och grejer när han kom hem idag. Han visste inte ens att jag var hemma hos honom, gulle mig. Men jag är inte så van vid hans spis så mitt i allting blev det kaos och jag bara tänkte KOM INTE HEM NU!!!
Jag höll på att koka soppa och under tiden jag diskade kokade den plötsligt över och grädden brände fast fortare än fortast och jag kunde liksom inte torka bort den eftersom plattan var så varm och allt jag gjorde verkade bara förvärra hela grejen. Lägenheten luktade bränt, jag fick inte bort den brända grädden (som numera var svarta klumpar) från plattan och jag var rädd att brandvarnaren skulle gå igång. Men det löste sig till slut och när han kom hem kunde man inte ens ana att jag stått och viftat som en idiot med alla fönster öppna och spisen var konstigt nog intakt igen. Jag tände ljus, dukade fram och maten blev perfekt trots allt. ”Vad glad jag blir”, sa han. ”Nej, förresten. Inte glad. Lycklig”. Och det är ju ett bra betyg.
Efter att jag hade varit i skolan i Malmö åkte jag till Campus i Helsingborg för att sälja böcker. Åh. Jag saknar min skola så mycket. Tänk att faktiskt hitta till salarna? Lyx.
Allt var sig likt och bakpotatisen var slut i vanlig ordning.
Sen tittade jag lite i affärer och provade kläder. Ville köpa en tröja med polokrage, men har inte använt det sen typ mellanstadiet och kom på varför. Sjukt obekvämt ju. Så det blev ingen.
Fick en snap om att Paow är med i Paradise hotel och då skickade jag den här missnöjda bilden tillbaka. För jag orkar inte kolla på det igen! Jag har inte sett ett enda avsnitt denna säsong. Jag såg ju hela förra, men när det var dags för final fick jag panik över vad jag gjort med all min tid, så det ville jag inte göra om. Men nu när Paow är med igen blir jag ju sugen. Åhhh.
Johannes skrev att han hade glömt paraply så då skickade jag en bild på att jag inte hade glömt i alla fall. För att rub it in lite.
Vad kul med svar på kommentarer. Jag gick precis och tänkte att jag skulle chansa på att fråga dig en grej, så det passar ju bra under det här inlägget då
Jag funderar på att jobba i Norge nästa sommar som sjuksköterska. Jag är dock fruktansvärt dålig på att förstå norska (danska också, trots att vi skåningar tydligen ska förstå det danska språket som rinnande vatten) och är lite rädd av den anledningen. Jag måste ju kunna kommunicera med patienterna och personalen liksom..
Och jag förstår att du inte kan ha lektioner i norska med oss här i bloggen (hur kul det än hade varit), så därför undrar jag om du har något tips på att lära sig språket? Se på norska serier eller filmer tänkte jag kunde vara en bra idé, men det ska ju helst vara bra serier/filmer så att man orkar titta också..
Iallafall, vad tror du kan vara en bra idé, du som redan kan och allt?
– Jag tror mycket på att lyssna. Det vill säga podcasts, filmer och tv. Men jag tycker inte alls du ska vara nervös. Ja, det kommer vara nytt till en början, men du kommer in i det! Det kommer att gå jättefort! Du kommer att höra de mest vanliga uttrycken och frågorna varje dag och det kommer att lära dig ännu mer än din ”förberedelse”. Det är ju så när man ska lära sig ett nytt språk att det är bättre att bara kasta sig in i det. När jag var 14 var jag i Kroatien nästan en hel sommar. När jag kom hem kunde jag till och med prata hela meningar och jag förstod väldigt mycket och då kunde jag inte ens säga hej när jag åkte dit. Sen att jag inte kunde säga vilka husdjur jag hade eller fråga efter vägen till torget (hej högstadie-tyska) spelar ingen roll, för det var ju inte så vi pratade med varandra på daglig basis. Du kommer att lära dig det du behöver kunna fort, oroa dig inte. Lycka till! (ät massa goda norska saker åt mig!!)
Eftersom att du känns så fruktansvärt smart och som att du har koll på det här med kärlek så måste jag fråga om din åsikt om en sak. Nämligen att vara vän med någon man varit kär i. Vad är dina tankar om det? Jag trodde nämligen att jag och en kille va påväg in i något seriöst när det kom fram att han inte längre kände likadant. Blev såklart totalt krossad och mådde rentav piss. Han va min första kärlek också och nu vill han vara vänner. Då vi är kollegor blir det naturligtvis så att vi ses och måste kunna prata. I början kändes det jobbigt men nu har vi ändå väldigt kul tillsammans, kanske ologiskt kul.. Många avråder ju en från att vara vän med någon man haft känslor för men dethär är en person jag verkligen inte vill förlora helt. Vi är väldigt lika och jag tycker väldigt mycket om att vara med honom. Men undrar samtidigt om det är dumt att “hänga kvar”.. Just nu känns det inte som att det är något problem för mig att vara vän med honom men är rädd att jag lurar mig själv och tar skada i längden. Har du någon erfarenhet av detta eller vad tror du? Tack för att du är bäst!
– Det är faktiskt bara du som kan avgöra det här. Jag kan med egen erfarenhet endast jämföra det med att vara kompis med ett ex och det funkar inte överhuvudtaget för mig så länge jag har känslor för personen. Men när känslorna lagt sig så går det bra. Så om du menar att du varit kär och inte är det längre så ser jag inte det som ett problem, men om du fortfarande har känslor kanske det skulle bli jobbigt om han till exempel började dejta någon annan? Om du är okej med att ni bara är vänner och inte tycker att det är jobbigt så varför inte? Spelar väl ingen roll vad andra tycker då 🙂
Åh, alltså detta med p-dator! Har käkat p-piller länge men orkade verkligen inte mer nu. Har testat kopparspiral tidigare men fick ta ut den första pga att den vridit sig och den andra drog jag ut själv av misstag med min menskopp (tydligen inte helt ovanligt). Hade precis (verkligen precis) börjat med NaturalCycles när du publicerade inlägget om Pearly och någon dag senare inlägget med kommentaren om NaturalCycles. Tycker att det är så svårt att bestämma nu om jag ska ge NaturalCycles en chans eller gå över till Pearly – fattar inte riktigt skillnaden? Tycker dessutom att Pearly är dyr och lady-comp är ju ännu dyrare men kanske bättre? Kan inte du fixa rabatt hos Naturafemme nu när du recenserat Pearly i bloggen?
– Jag vet faktiskt inte heller. Båda utgår ju från samma princip – att mäta basaltemperaturen. Tyvärr har jag inte provat alla som du nämner utan bara Pearly, men jag är nöjd med den hittills i alla fall. Haha, kanske det.
Vart tittade du på historieätarna? Lät som nått för mig
– Åh det är sååå bra! Se det! Tyvärr hittade jag ingenting på Svt play eller svt flow, men efter lite googlande hittade jag hela avsnitt på Youtube.
Jag DÖR – vad äter du för något megasmaskigt?! Syftar inte på glassen (gillar inte glass) utan maten. Ser ut som typ skavgryta?! Recept tack – typ nuuuuuuu. Puss!
– Ja, helt rätt! Det var vildsvinskav som Johannes lagade. Såå gott! Han använde lök, trattkantareller, grädde, viltfond, massa timjan och peppar. Tror inte att jag missat något.
Känns konstigt att säga att man tycker det känns “skönt” att veta att det är fler som känner så. Jag har också känt mig ner men vet inte riktigt varför, så när jag läste “Jag vet inte om det är en livskris, PMS, om jag är understimulerad eller vad det är, men allt känns så hopplöst.” så kändes det skönt att jag inte är ensam om det.
Hoppas det blir bättre iallafall! Ha en trevlig helg
– Tycker inte det är konstigt alls. Det känns bättre att veta att andra känner likadant. Det vi möts av i dagens samhälle är så förskönat. Jag tänker på vad man ser på sociala medier. Jag tycker det är viktigt att berätta att allt inte är glittrande rosor och att man inte är så himla lycklig alltid. Det är okej att må bajs. Så länge det inte är varje dag hela tiden, för då borde man ta tag i det. Hoppas vi kommer ur det snart. Kram <3
Hur brukar du göra för att komma ur sådana “deppiga” perioder? Jag har börjat få sådana ibland, kan bara helt plötsligt känna mig jätte olycklig och helt nedstämd även fast jag har världens underbaraste dotter.
– Jag brukar tillåta mig själv att vara ledsen. Nu har jag förvisso ingen dotter att ta hänsyn till, så jag kan ligga i sängen hela dagen och inte bry mig. Men jag tänker ändå att det kan vara viktigt att få deppa lite, att det också är en accepterad känsla. Om det pågår för länge så tar jag tag i mig själv och jag vet hur svårt det är, det är ju så lätt för någon annan att säga att man ska ”hitta på något” när det är det sista man vill i hela världen. Man måste bara göra det. Gå in i duschen, gå och handla, ta en promenad eller träffa någon. Oftast känns det bättre då. Om inte så får man försöka ta reda på var skon klämmer, VARFÖR mår man som man gör? Är det bara just nu, eller ligger det djupare? Varför återkommer känslan och när? Är det till exempel kopplat till PMS? Finns det något man borde ändra på? Hoppas det löser sig för dig <3
Haha, ja det är ju absolut super viktigt att man tar kort på lypsylet när man tappat det i stället för att ta upp det direkt så att det inte dränks mer
– Jaa, såklart. Är inte som att det kommer drunkna och dö. I have time.
Inte för att förstöra fredagsmyset men. Har du tänkt på kognitiv beetendeterapi för att lindra din spindelfobi? Den påverkar ditt liv ganska mycket
kram kram från en vänlig själ
– Ni var en del som tyckte det. Ja, jag kanske borde det? Men när jag tänker på att en del av terapin kanske går ut på att jag måste se eller vidröra(!!!) en spindel så får jag superpanik. Vill. Inte. Är hellre rädd förevigt då.
Kom på en sak! Du precis som jag försöker ju äta så mycket ekologiskt och närproducerat som möjligt. Men gäller det även för godis, chips och glass? Kom nämligen på mig själv att aldrig ha tänkt på det förut! Har du isf något tips på gott, ekologiskt snacks och godis? Tack för en superbra blogg
– Jag försöker, men helt ärligt så blir det ickeekologiskt oftast. Jag brukar dock alltid köpa ekologisk mörk choklad, jag gillar märket Green & Blacks. Jag borde köpa ekologisk glass och ekologisk chips, men just godis har jag inte hittat ett speciellt bra ekologiskt utbud på. Men liksom, om vi är duktiga och försöker göra bra val i den mån vi kan tycker jag inte att det behöver vara så farligt om det inte blir ekologiskt alltid.
Jag fattar inte riktigt. Hänger du på gymet i smyg 8 timmar per dag eller hur kan du äta sådana otroliga mängder skräpmat och kakor och fortfarande se så makalöst bra ut?
Alltså tänk vad skönt om jag kunde sluta få kommentarer om vad jag äter och inte äter och om hur jag ser ut. Om jag gått ner i vikt. Om jag är gravid. Om jag ”borde äta det där”. DU kanske inte menar något illa, men det är kommentarer som denna som gör att vi får en komplicerad relation till mat och en massa ångest. Tänk vad skönt att kunna äta utan att behöva tänka på hur man ser ut eller inte ser ut hela tiden. Eller tänk att bara få leva utan att tänka på hur man ser ut. Åh. Fina tanke.
Åh vad mysigt! Du jag har en fråga, hur gör man när man är lite svartsjuk av sig? Jag vill inte och kämpar verkligen för att inte få fram de känslorna, för det är ju bara så himla onödigt. Tror det kan ha att göra med att jag ibland är lite osäker i mig själv. Typ “åh, varför är mina bröst så små” helt enkelt jämför mig med andra. Jag lovar att jag försöker att förbättra mig, men vad ska jag göra när jag känner den där jobbiga “svartsjukekänslan” komma fram? Usch, detta känns väldigt personligt. Hoppas du förstår. Tack för en superblogg, kram!
– Nu vet jag inte om du menar i en relation eller allmänt. Om du menar i en relation så kan du fundera på om det beror på något särskilt. Jag kan säga utifrån mig själv att jag inte alls är svartsjuk om jag känner mig bekräftad. Känner jag mig älskad och uppskattad och som han han tycker att ”jag är bäst” så bryr jag mig inte om andra. Då ska det väldigt mycket till för att jag blir svartsjuk och jag är väldigt öppen med om jag skulle bli det. Men du kanske menar allmänt? Jag tror att man måste ändra sättet man tänker på. Det är så lätt att jämföra sig med andra och det destruktiva är att det ALLTID kommer vara någon som är snyggare, smartare, bättre, roligare och så vidare. Förstår du hur hopplöst det är? Så varför ska vi jämföra oss så mycket? När dessa dumma tankar dyker upp, till exempel att någon har finare bröst så tänk istället på något som är bra med dig. Typ ”ja, men jag har så himla fint hår”, eller ”jag har dessa värderingar”. Men försök sluta jämföra dig själv med andra, det leder absolut aldrig till något bra. Kram <3
Vad säger du om nya Friends-filmen? ^^
– Tycker att det är en av de sämsta fejk-trailers jag sett. Tack vet jag ”Jack is Back”. Den var bra.
Nu ska jag iväg på tjejmiddag för att fira Kajsa som fyllt år. Jag och Malin har gjort en ”höstboostbox”. Vi har köpt massa mysiga saker som bodyscrub, badbomb, rödvin, ansiktsmask, nagellack och så vidare. Hon ska bjuda på mat.
