Det fanns en gång i tiden (de första åren jag bloggade) då jag tyckte att man var tvungen att godkänna alla kommentarer, oavsett hur de såg ut. Att det bara var något man fick ta som bloggare. Jag tyckte att de som rensade i sina kommentarsfält eller valde ut vilka kommentarer som skulle synas var fega, eller rent av falska.
Idag tycker jag inte det. Och det händer att jag själv inte släpper genom kommentarer. Faktiskt så beror det mest på mitt humör. Vissa dagar kan jag skratta åt att någon tycker jag är dum i huvudet eller kommenterar mitt utseende, andra dagar tar jag åt mig.
Här är exempel på kommentarer som jag inte har godkänt:
Här är ett exempel på en kommentar som jag har godkänt (orkade inte leta efter fler):
Jag vet egentligen inte hur jag vill göra. På ett sätt känner jag att detta är MIN blogg och att jag inte vill ha någon negativ energi. Samtidigt tycker jag att det är lite av grejen. Jag är väl medveten om att alla inte förstår min humor, att någon lär tycka att jag är tjock och att jag kommer att bli kallad dum i huvudet. När jag är beredd på det kan jag fnissa lite, men det är ju inte alltid man orkar all negativitet. Tyvärr har detta begränsat mig ibland. ”Nej, så kan jag inte skriva, folk kommer att bli galna”, tänker jag.
Vad tycker ni om detta? Ska man publicera elaka kommentarer eller inte? Var går gränsen? Hur mycket ska man behöva ta?
Jag vill också klargöra att en elak kommentar inte är samma sak som konstruktiv väl menad kritik, ifrågasättande eller en kommentar som inte håller med. Det är absolut okej. Det är bara bra att vi tänker olika om saker och ting och det är vad som gör bloggande så fantastiskt och lärorikt.
• Smakat turkisk yogurt med honung (+ nötter och hallon) för första gången (blev inspirerad av Spiderchick). Det fick två tummar upp!
• Skickat två paket. (Fick cykla runt halva stan för att göra det) (hatar opostvänliga Sverige).
• Gått till affären för att handla ett speciellt choklad mamma ville ha (jepp, fortfarande Årets dotter 2012 grejen) i ÖSREGN för att komma fram och upptäcka att det var slut.
• Tonat håret lite mörkare. (Gör det ibland, det försvinner ganska fort igen). Mamma sa dock ingenting, så det kanske inte ens syns.
Detta inlägg genererade hela sex paranteser. Applåder på det? Någon?
Jag vet att ni inte tog den här Årets dotter 2012 grejen på allvar. Men det gör jag. Så idag ska jag överraska mamma med middag. En av mina favoriträtter dessutom.
Räkor i olja med chili, vitlök och persilja. Serveras med bröd (ja, hon får faktiskt LCHF-fuska idag!). Sen har jag köpt lite efterrätt också. HAH!
Mamma försöker lugna mig och säga att det ”inte är så farligt”. Men ibland vill man faktiskt bara få lov att sura lite.
Detta är jag irriterad över:
1) Blev uppringd precis om att städningen i gamla lägenheten inte var helt godkänd. ”Du har inte städat så noga bakom ugnen”, sa han. Faktiskt så har jag inte städat där alls. Glömde att man skulle dra ut den och grejer. Så jag måste iväg och fixa det nu. Kul.
2) Jag råkade se preview på nästa avsnitt av Greys Anatomy, så nu vet jag i princip allt som händer. Kul.
3) Jag fick sålt soffan till slut. WOHO!!!! Det var i alla fall det jag tänkte tills de skulle bära ut den och vi upptäckte att hela underdelen av soffan var sönder. Det var bara att skicka den till tippen. Kul.
4) Skulle ställa in mjölk i kylen, ut studsar en drickyogurt och landar rakt på min tå. Kul.
5) Mamma skulle ta bort en spindel på balkongen, men jag såg aldrig att hon kastade ut den, så jag är rädd att hon liksom bara sopade ner den på golvet och vågar inte gå ut där mer. Kul.
Om ni inte fattar sånt, så är det här med att jag skriver ”kul” bara ironi. Okej? KUL.
Länsförsäkringar har skickat mig några buntar med papper. Man bara: skriv en bok, will you. Men ändå. De fattar väl att man inte läser allt det där?
Tänkte sova snart. OMAJGAD klockorna stannar, Egoina lägger sig innan tolv! Har lovat mamma att följa med henne på gymmet innan hon går till jobbet. Jepp. Jag borde få ett pris eller något. Årets dotter 2012? För särskilda framstående prestationer i matlagning, gymsällskap och hundrastning.
Fick lite dåligt samvete eftersom jag inte har gjort så mycket idag och tog därför med Mimi ut på en runda (lite för att jag ville bevisa för mamma att jag inte är helt hopplös med hundar också).
Men alltså ååååhh. Hur ska jag någonsin kunna flytta från den här damen när min lägenhet är klar? Breaks my heart.
