I telefon.
Egoina: Heeeeej.
Andreas: Hej.
Egoina: Vad gör duuuuuu?
Andreas: Tänkte komma till dig snart.
Egoina: Är duuuu hungrig?
Andreas: Nej, är du?
Egoina: Mmm…
Andreas: Ska jag köpa med en wrap från Mcdonalds?
Vilken tankeläsare. Tips när man vill få sin vilja genom är att dra ut på vokalerna. Funkar varje gång.
Jag överlevde! Fyyyy vilken dag. Min hjärna är som pyttipanna.
Den sista föreläsningen var verkligen jättebra och hur intressant som helst. Men FYRA timmar är alldeles för drygt oavsett vad det handlar om.
Min hjärna har fått hantera för mycket på en dag och jag tänker strejka resten av dagen med att ligga på soffan. Sådeså.
Sex timmars föreläsning och en håla på tre timmar. Jippiyej.
Tyckte att jag fick en ganska klok kommentar idag:
Alla får tycka olika, men ibland känns det nästan som att vi tappat greppet.
Men oavsett: Kan vi inte bara släppa den här besattheten av hur andra ser ut? Varför måste jag få kommentarer om min kropp när jag lägger ut en bild på mig själv? Varför måste jag bli granskad? Varför måste vi alltid bestämma oss för huruvida en person är tjock eller smal? Vad spelar det för roll?
Många frågor, men jag undrar faktiskt. Det finns så många andra sätt att se på en människa och ”döma” en människa utifrån. Vad har vikt med saken att göra? Uppenbarligen har i alla fall några av er en inbyggd radar som registrerar om folk är tjocka eller smala hela dagarna, men de flesta av er tror jag inte har det. Ni hade väl inte gått fram till en människa på gatan och sagt ”ursäkta, men du börjar faktiskt bli lite tjock”. Varför då göra det på Internet?
Jag har skrivit en krönika på ämnet, HÄR.
Ibland känner jag att jag hade kunnat prata om det här hela dagarna. Men det är just det som är grejen. Jag vill ha BORT fokus. Min blogg ska vara en undanflykt, ett frirum, en paus. Samtidigt som jag vill predika vill jag inte.
Bara var. Bara lev. ♥
Skrattade en del åt den där ”slampa” kommentaren i morse.
Jag har snart ätit en hel påse ostbågar till middag. Varför lär jag mig aldrig? Jag ska inte ha sånt hemma. Den lata hjärnhalvan vinner alltid över den som faktiskt vill laga mat.
Jag är trött, men det känns inte så smart att sova. Vissa blir pigga av powernaps, jag blir mer trött än vad jag var. Och så sover jag mer. Och så blir det natt. Och så har jag vänt dygnet. Och så är jag trött dagen efter också. Jag härdar ut istället.
Jag har haft ett supermysigt dygn. Swedish House Mafia levererade. Resorna gick smidigt och vi lyckades till och med pricka Mcdonalds två minuter innan de stängde.
Jag måste dock klaga på hotellet vi bodde på. Vi bodde på Hotel Plaza på Kasionogatan i Malmö. Strax innan SJU på morgonen började de borra som bara den. Det var helt sjukt. Vi fick nog ett dåligt placerat rum för det lät som att de stod bredvid vår säng. Jag har aldrig varit med om något liknande. Inte ens jag som vanligtvis kan sova genom allt klarade av att sova till det oljudet.
Vi sade till om det i receptionen när vi checkade ut och allt de hade att säga var att ”det är inte vi, det är huset bredvid”. Men jag menar, en sådan sak kan de väl åtminstone informera om? Typ: ”bara så ni vet så håller de på med värsta sjuka renoveringen i huset bredvid, så ni kommer att vakna av att det låter som att någon sågar er i huvudet”. I så fall hade vi valt ett annat hotell. Att få sova var liksom den enda anledningen till att vi checkade in överhuvudtaget.
/Trött tjej som inte fått sova och har enorm huvudvärk.
