Vi var på någon klättergrej och jag hade på mig den sämsta tänkbara outfiten till detta syfte. Men så går det när man är impulsiv och inte planerar vad man ska göra innan man klär på sig. Nu har hela Sarpsborg sett min rumpa. My treat.
Det såg sjukt mycket lättare ut än vad det var. Småkusinerna klarade banan på 1.20. Jag klarade den på typ fem minuter min bästa runda. Kan lägga upp en film på mig från det svåraste momentet om ni vill skratta åt någon.
Tur man kunde trilla.
Sen klättrade vi här istället. Eller vi och vi. Jag gav väl upp rätt fort. Men kusinerna var så duktiga att vi till och med fick en publik.
Sen gjorde vi en fotavtrycks-tavla i brist på annat.
Försökte tvätta av, men såg ändå ut såhär. Lurade min faster att jag trampat i bajs.
Sen gjorde jag den fulaste tolkningen av Lejonkungen någonsin skådad. Det jag egentligen skulle måla blev fel och jag gav upp. Men så blev min kusin sur eftersom jag slösat färg och en tavla och tvingade mig att ”måla något från Afrika i alla fall”. Voila. (Det är två lejon på en klippa och nedanför står en elefant och en giraff. Så. Nu slipper ni fråga).
Sen åt vi mat och min klänning matchade servetterna.
Idag ska jag åka och hälsa på där min farmor numera bor. Jag vet inte om ni minns att hon gifte sig för lite mer än ett år sedan? Såhär såg det ut då:
Fick låna klänning. Kände mig så fin.
Min farmor och hennes man. Så fina. Och rosa färgtema, haha <3
Det var på den tiden jag hade en gul lins på mig alltid. Haha, nädå. Iphone med blixt = värdelös. På bilden ser ni min kusins man förresten.
Så himla coolt är gifta sig i den åldern. ”Då finns det hopp för dig också”, som hon sa till mig. Haha. Numera bor hon i Seljord med sin man och jag har inte hälsat på i det nya huset ännu. Längtar efter att träffa henne!
Jag tror att vi ska stanna där i två dagar och om jag minns rätt så vet min farmor knappt vad Internet är. Fast vem vet. Har tidsinställt ett inlägg just in case.
Tassavtryck på bröstet är ju så givet. Fjärilen tyckte jag faktiskt var fin. Hade jag inte vetat bättre hade jag gjort den på riktigt. Det roliga är att jag glömde bort att jag hade gjort tatueringarna och gick ut med dem senare. Tur att jag är van vid märkliga blickar.
Dixi ville också ha en.
Always be yourself. Unless you can be a unicorn. Then always be a unicorn.
Jag fick dessa kommentarer häromdagen. Jag godkände en av dem, kanske dumt. Men det rör mig liksom inte i ryggen.
Vill ni veta varför?
Det är i princip samma person som skriver alla dessa kommentarer. Samma jävla person! Jag sökte på ip-adressen. Och detta är bara ett urval, det finns hur mycket som helst:
Det är skönt att veta att inte hela världen är knäpp, utan att det är en eller ett fåtal personer som står för detta. Men tyvärr är det ju så att negativa saker väger tyngre än positiva.
Tänk på det när någon får er att må dåligt, att 99,9% av alla andra runt omkring är människor som vill andra väl och inte är ute efter att sprida negativ stämning. Självklart finns det dem som är ute efter motsatsen, men det känns lite lättare att ignorera dem när man känner till att de är så få.
Så istället för att bli ledsen och irriterad över den här idioten vill jag tacka er för att ni är så underbara. Power till oss!
ÅH! Så galet glad jag är nu! Såg precis att jag är nominerad till Guldpennan igen. Det är verkligen en ära. Blir nästan tårögd, haha. Tack till er som nominerat mig!
Om ni vill rösta på mig kan ni göra det HÄR (sida nio).
