Översociala främlingar
Jag är hemma nu, hade tänkt blogga under bussfärden hem från Norge men det gick liksom inte då jag satt bredvid världens mest sociala tant. Är det något jag är obekväm med så är det översociala främlingar. Alltså jag måste låta som världens mest bittra människa när jag alltid klagar över mina bussresor, men so be it då. Borde spara allt i ett arkiv och ha som motivation till det där himla körkortet.
I alla fall. Tillbaka till tanten. Hon pratade nonstop och när jag inte svarade (hade hörlurar i) så knackade hon mig på axeln. Vem göööör det? Okej att prata, men ta inte på mig! Hon delade med sig av sin livshistoria och jag vet typ mer om henne än vad jag vet om mig själv. Jag blev dessutom erbjuden att äta absolut allt hon hade med sig i sin påse. ”Vill du ha kexchoklad”, frågade hon. ”Nejtack”, svarade jag. ”Men det är oöppnat”, fortsatte hon. ”Nejtack”, upprepade jag. ”Jaha, är du sån som gillar grönt. Vill du ha äpple?” osv osv osv.
För att rymma från situationen såg jag Game of Thrones från att jag satte mig på bussen tills jag klev av. På så sätt hade jag hörlurar i hela tiden (aj, mina öron) och kom bort från henne lite (förutom allt knackade på axeln dådå). Jag kunde inte skriva något på datorn då jag får panik när någon tjuvkikar och det var just vad hon gjorde. Dock var kanske inte GoT bästa valet av serie då jag fick sänka ljusstyrkan till noll vid vissa scener. Såg liksom ut som att jag tittade på porr annars. Heh. Fast det kunde hon väl ha tanten. Det och blod.
Jaja. Då har jag klagat klart tror jag.
