På svensk mark
Jag är hemma. Och vill redan tillbaka. Vadå borta bra, hemma bäst? Buuu. Bloggar mer imorgon. Min hjärna är mos.
Jag är hemma. Och vill redan tillbaka. Vadå borta bra, hemma bäst? Buuu. Bloggar mer imorgon. Min hjärna är mos.
Vi tar vara på sista timmen innan bussen hämtar oss.
Glömde visst att blogga idag. Men det får vara okej då det är vår sista dag.
Kändes som en supersmart idé att köpa med oss några glasskulor hem. Tänkte inte på det här med värmen.
Aja. Vi ska snart äta vår glass-soppa. Förresten, det var så konstigt igår när nyheten om Robin Williams kom ut. Vi satt på en bar och plötsligt ropade DJ:n ut det i mikrofon. ”Robin Williams is dead”, sa han. Det blev genast ett missförstånd och han fortsatte ”not the UK one….the old one”. Folk förstod fortfarande inte. ”Mrs Doubtfire”, skrek han och skrattade. Och sen ylade han något om att nu ska vi festa hela natten. Stämningen var sådär.
Ser ni? Cirka min första outfitbild utan att se obekväm ut (okej, bara lite). Det borde vi typ fira!
Vi har varit ute och druckit drinkar och tittat på människor. Favoriten är att gissa var alla som går förbi är från. Sjuka är att vi inte träffat på en enda svensk person hittills. Inte ens på hotellet. Skönt ändå.
Lite roligt att ungefär det enda vi pratade om innan vi åkte var hur vi skulle sitta på balkongen, spela kort, dricka drinkar och äta Pringles. Idag, näst sista kvällen är första gången vi gör det. Nåväl. Bättre sent än aldrig.
Under tiden jag ligger på stranden och har det nice kan ni läsa min krönika i förra månadens VR. Hoppas ni gillar!
När man bara hör ena änden av ett telefonsamtal (och har tittat för mycket på GoT):
Johannes: Va?
Johannes: Är alla döda?
Johannes: Hänger de?
Johannes: Jaha.. Jag trodde inte det skulle gå så fort.
Johannes: Okej. Du kanske kan vattna på söndag också så kanske de överlever.