Såhär ser ögat ut idag. Det syns inte alls mycket. Det gör inte ont heller, så jag tänkte försöka ha lite smink ikväll. Jag fick några frågor om hur ingreppet gick till och att jag är skyldig er hobbyläkare att jag berätta, haha. Jag håller med, älskar också sånt. Jag hade opererat mig själv om det inte vore för att det satt i ögat (tråkigt om man råkar slinta liksom).
Tyvärr såg jag ingenting, eftersom jag blev opererad i ögonlocket. Men såhär gick det till (känsliga personer kan hoppa över):
Först fick jag lägga mig i stolen och så droppade läkaren bedövning i ögat som ögondroppar i några omgångar. Det sved och kändes varmt, men ingen fara alls. Sen fick jag på mig en duk som dolde allt förutom vänster öga. Läkaren kände och markerade med penna (tror jag) på knölen, sen satte han bedövning i ögonlocket. Det här var nog det läskigaste av allt. Jag visste ju att han vet vad han gör, men så läskigt att någon sticker in en nål i ögonområdet. Två sprutor satte han och ja, det är ju som det är, sprutor är inte vidare skönt, men man överlever.
Efter det kände jag inte så mycket förutom att det spände jättemycket, det kändes som att han drog av mina ögonfransar. Han vände och ”spärrade upp” ögonlocket med hjälp av något verktyg som jag inte såg. Jag hade läst om ingreppet på Google och visste att han skulle vända ögonlocket och var lite orolig över det eftersom jag trodde att jag skulle se allting, men det gjorde jag inte. Han brände hål på knutan med laser (tror jag) och det luktade bränt. Det var obehagligt, men mest eftersom det luktade så mycket. Sen grävde han ur det med något verktyg. Jag tror att han använde sig av spetsiga tops, men kan ju ha fel. När han var klar så sköljde han med en vätska tills det slutade blöda och sen var det klart. Det behövdes inga stygn eftersom han så gjorde snittet på insidan. Hela processen från att jag satte mig i stolen tills han var klar tog cirka 15 minuter. Jag hade knappt ont efteråt, men ögat var svullet och bedövat vilket var en märklig känsla. Jag menar det är inte ofta man inte har känsel i och kring ögat.
Så det var det. Jag har fortfarande inte ont, det är lite ömt bara. Jag droppar i antibiotikasalva i ögat två gånger om dagen som svider lite, annars är det lugnt.
Efter att jag och Betty var klara med hemtentan (alltså klara för idag) (klara med hela skiten känns det som att vi aldrig kommer bli) mötte jag upp Johannes för att köpa present till hans syskonbarn som vi ska fira på söndag. Efter mycket om och men bestämde vi oss för världens sötaste lilla krokodildräkt. Haha, jag tror nog att vi kommer vara mer pepp på den än vad han kommer vara.
Sen åkte vi hem till mig och gjorde kycklingtacos och tittade på serier. Jag har kommit på att jag blivit en sån där fredagsmys-människa. Vad händer? Fast äh. Jag klagar inte.
Johannes hittade ett ”På Spåret” spel i leksaksaffären och blev ganska irriterad över att det står dressingen och inte dressinen. Haha. Hur har det kunnat bli så fel? Eller följer det kanske med en dressing som man ska flytta runt? Kul det hade varit.
Ett annat skrivfel när vi ändå är igång. Typiskt. Ekologistka läskbönor som är så gott : ((((
Vet ni vad jag har gjort ikväll? Jo, opererat mitt öga! Jag ringde runt till privatläkare i förmiddags och ingen hade tid inom den närmsta framtiden. Men till slut så kom jag till en kvinna som funderade en stund och sen frågade ”Kan du komma ikväll?”. Så jag har spontanopererats. Inte nog med det så lyckades jag pruta ner priset också. Jag pratade nämligen med en annan klinik som var billigare och när jag sa det till henne i telefon så sänkte hon med 400 kronor. Alltså jag visste inte ens att det var möjligt att pruta på en operation? Vem gör ens det? Förutom jag då tydligen.
Mottagningen låg i ett hus (alltså där läkaren bodde). Ni skulle sett mig och Johannes när vi var på väg dit. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, vad hade jag gett mig in på? Jag såg framför mig hur jag skulle opereras i en läskig källare, en operation som jag dessutom prutat på. Haha. Som tur var kände jag mig trygg när jag väl kom in. Både sköterskan och läkaren var hur gulliga som helst. Ingreppet gick bra. Det var obehagligt och spände en del, men det gick fort och jag är bara lite svullen nu. Bästa av allt är dock att den jobbiga knölen är borta. Woho!
Jag har precis pratat med ögonmottagningen (igen..de måste vara så trötta på mig, haha). Jag tänkte att de kanske hade möjlighet att sätta upp mig på en lista så att jag kunde få en tid fortare om någon avbokade. Men tydligen gick det inte och tydligen ska jag inte ens opereras när jag ska dit om en månad, utan då ska jag på en BESÖK och sen om ytterligare 90 dagar efter det får jag tid för en operation. Alltså jag orkar inte?? Hur många besök ska behövas?
Så nu står jag i valet att boka tid hos en privatläkare och betala 600+1400 sura kronor, eller helt enkelt vänta. Hur hade ni gjort?
Sitter på världens mest onödiga seminarium. Vi var klara på en kvart och nu sitter vi mest och googlar Elijah Wood och undrar varför vi var kära i honom när vi var små.
Tack för all pepp, ni är så bra! Jag har strukturerat upp det jag kan och jag får helt enkelt göra mitt bästa och bita ihop. Jag vet ju någon som kommer vara nöjd om tre månader (eller förkrossad..hehe).
Nu har jag precis varit på yoga. Jag har inte varit där på två veckor nu eftersom jag skrev tenta förrförra veckan och jag var sjuk förra veckan, så det var välbehövligt. Jag somnade(!) under avslappningen, haha.
Förutom skola och jobb är det två andra saker som gör mig stressad just nu. En av sakerna tänkte jag berätta om imorgon, men det andra är en jättekonstig grej som jag inte vet varför jag glömt att nämna. Jag har en knöl i ögonlocket! Jag hade en vagel i ögat för ett halvår sedan och när inflammationen försvann så stannade det var en liten liten knöl i ögonlocket (en chalazion).
Det händer ibland och det stod på google att det kunde ta tre månader för den att försvinna, så jag väntade, men den var fortfarande kvar. Jag ringde till ögonmottagningen, men kunde inte boka tid där själv utan en remiss. Så jag fick ringa och boka en tid på vårdcentralen och efter mycket om och men fick jag komma till en sköterska för att de menade att jag skulle prova en salva för att se om den gick bort. Salvan hjälpte inte och då sköterskan inte fick skriva en remiss var jag tvungen att träffa en läkare.
Detta har tagit så enormt lång tid då det varit helt sjuka väntetider. Nu har äntligen ögonmottagningen tagit emot remissen, men jag fick besked om att det kommer dröja minst en månad innan jag får komma dit och ta bort den. Så de senaste dagarna har jag ringt runt pratat med minst tio andra ögonkliniker för att höra om det går att få tid fortare. Tyvärr finns det inte tid någonstans och det gör mig så stressad för jag åker till Stockholm i slutet av månaden och jag vill inte gärna gå på gala med en himla knöl på ögat. Det kanske inte syns så mycket på bilderna jag lägger upp, men folk frågar hela tiden vad som hänt med ögat och jag har inte kunnat använda ögonskugga på ett halvår då det framhäver det ännu mer. Blir så stressad för jag vill bara få det åtgärdat, men kan liksom inte göra något åt saken. Jag får väl förlika mig med tanken att gå på gala med ett normalt och ett onormalt ögonlock. Haha.
Det var verkligen ingen bra start på dagen för min del. Jag var så otroligt stressad över allt jag behöver göra, så stressad att jag började gråta när jag ringde till Johannes. Där stod jag och väntade på bussen och insåg att jag inte hade en aning om hur jag skulle få ihop min dag. Jag ringde till honom i desperation och liksom tyckte att han skulle lösa allt på något magiskt sätt. Inte speciellt trevlig var jag heller.. Han var så gullig och var snäll mot mig och blev inte sur trots att jag var lite orimlig. Jag åkte till biblioteket och sen kom Elisabeth dit och överraskade med finkaffe. Mina klippor!
Vi skrev som galningar och fick ihop åtta sidor till seminariet på två timmar. Jag är så glad över att vi funkar så bra tillsammans vad gäller skolan. Vi skriver ungefär likadant och förstår alltid hur den andra tänker så att vi kan utveckla varandras resonemang. Det känns lovande inför vår uppsats. Jag förstår ju att vi kommer hata varandra lite emellanåt, men vi är effektiva ihop och det är skönt.
Så nu är seminariet avklarat i alla fall och jag kan pusta ut vad gäller den biten. Jag har massor av annat att ta itu med, bland annat en deadline ikväll. Jag gör mitt bästa, men det är inte särskilt motiverande och högst frustrerande att min todo-lista aldrig försvinner. Igår var jag så stressad att jag inte kunde sova, låg mest och hade ångest över allt jag inte gjort. Det är så destruktivt och jag vet att jag behöver tänka om och ändra några vanor just nu så att jag inte exploderar inombords, men det är bara så svårt att skaka av sig ångestkänslan när livet ”kommer ikapp mig”.
Jag och Betty i lördags. Älskar att min halsduk ser ut som en klyfta?
