Detta inlägg har tagit mig en evighet att skriva eftersom det varit nästan omöjligt att sålla bland bilderna. I alla fall. Nu ska vi fortsätta på min berättelse om Malcesine. Dagen efter var det dags att bestiga berg! Mja, okej nästan i alla fall.
Vi skulle nämligen åka linbana upp för Monte Baldo! Köerna till linbanan kan vara extremt långa. Vi var smarta som köpte biljetter i förväg och gick dit direkt när de öppnade. Vi behövde därför knappt köa överhuvudtaget. Tips tips.
I linbanan började Malcesine se mindre och mindre ut.
Och plötsligt var vi uppe!
Visst är vyerna helt sjuka? Det är nästan som att det är på låtsas. Att vi ställt oss framför en sån där blå skärm som de använder i filmer och att bakgrunden har lagts på i efterhand.
Vi började med att bestämma oss för vilken väg vi skulle gå. Vi valde en väg på 4 km som skulle ta två timmar.
Tur att vi inte valde en längre runda. Det är tusen gånger jobbigare att gå när det stora höjdskillnader och inte bara plant. Dessutom höll jag på att bli galen av alla flugor. På ett ställe var det jättebrant och jag trodde att jag skulle trilla ner. F som besitter en helt sjuk spänts bara studsade ner som ingenting, men jag som heter Klumpig i efternamn var inte lika smidig.
Jag fick sätta mig ner en stund eftersom mina ben började skaka helt hysteriskt. Då kom den här magiska fjärilen och joinade mig <3
Men med denna utsikt som sällskap ska man faktiskt inte klaga.
Förutom fjärilen träffade vi också på kor och ett gäng åsnor som lekte med varandra. Sån idyll att jag orkar inte ens.
Så mäktigt. Varför bor vi på den plattaste platsen på hela jorden frågade vi oss.
Sedan var vi klara med rundan och tog lite gulliga bilder innan vi åkte ner igen.
Och skrattade åt hur cheesy vi var.
En mycket fin utflykt och en av de bästa sakerna vi gjorde på hela resan. Helt klart ett måste om man är i Malcesine! Åk upp på Monte Baldo och fria till någon ni tycker om. Bara gör det.
Jag läste denna lista i olika bloggar under semestern och jag kunde inte släppa det. Den fick mig att fundera på mig själv och vänskap på ett nästan terapeutiskt sätt. Jag tror faktiskt att den lärde mig en del saker om mig själv. Eller så gjorde den bara mig ännu mer förvirrad? Jag vet inte. Här kommer mina svar i alla fall!
Hur är du som vän?
– Jag är lojal och alltid på vännens sida. Det är svårt att komma mig nära, men om man lyckas är man en av mina få utvalda och det är ingen liten grej att vara. Jag kommer alltid försvara, försöka förstå och finnas där. Jag beundrar mina vänner likt idoler och tycker till och med att deras brister är bra. Jag har många bekanta och få vänner. Jag har aldrig haft många vänner och trivs med att ha det så.
Sämst som vän?
– Jag har många fina vänner i mitt liv, men det är som att jag bara har plats för några stycken åt gången. Alltså mina vänner är ju alltid mina vänner, men jag klarar inte av att ha en aktiv relation med allihop på en gång. Tanken på att jag ska sms:a, luncha, prata med och träffa tio olika personer på en vecka gör mig extremt stressad. Därför är jag istället lite av er periodare. Inser nu att detta kanske låter extremt märkligt, men sån är jag och jag önskar att jag inte var sån.
Jag är en rak person som säger det jag tycker och uppskattar när mina vänner är så mot mig. Men alla fungerar ju inte så och därför kan jag råka såra någon trots att jag inte menar det. Jag är även en person som kan skämta ganska ”brutalt” och har en hög tröskel vad gäller skämt om mig. Samma sak där, alla fungerar inte så och därför kan jag trampa folk på tårna ibland.
Jag är superdålig på sociala koder och lite awkward med allt det där tysta som förväntas av en. När man ska kramas, när man inte ska kramas, om man ska ta med blommor när man ska bort till någon, säga hejdå på rätt sätt, om man ska ge present, när man ska höra av sig, vad man ska skriva osv. Länge struntade jag i att följa dessa koder eftersom jag själv inte bryr mig om sånt, men på senare dagar har jag förstått hur viktigt det är för andra och dessutom är jag rädd att någon ska tolka mig fel. Därför tänker jag numera better safe than sorry och överdriver ofta allt det där. Men det händer ändå att jag glömmer. Jag hoppas bara att alla mina vänner förstår att det inte är som jag är ohyfsad eller inte tycker om dom. Jag är bara dålig på sånt.
Vad stör sig dina vänner på med dig?
– Hmm. Svårt. Kanske att jag är tidsoptimist och alltid har massa åsikter om allting.
Återkommande vänproblem?
– Ett återkommande problem för mig är att vänskaper rinner ut i sanden. Mina vänskaper frodas så länge det finns något som naturligt håller ihop oss, som exempelvis skola, jobb eller gemensamma vänner. Försvinner det försvinner också ofta vänskapen tyvärr. Mitt problem vad gäller vänskap (och ungefär allt i världen) är att jag inte vill vara till besvär. Jag tycker det är så svårt att ta kontakt, bjuda hem, bjuda bort, höra av mig, föreslå saker eller ta andra initiativ. Får jag ett nej tar jag detta personligt och händer det flera gånger drar jag mig tillbaka och frågar helst inte igen. Jag tar inte det personligt som i att jag blir ledsen och känner mig bortgjord, utan jag tar istället det personligt som i att jag borde fatta att det är en hint om att hen inte vill umgås med mig. Jag målar upp scenarion som ofta inte ens stämmer och detta är något jag verkligen försöker jobba med. Detta är också anledningen till varför jag själv ofta tackar ja till absolut allt utan att det alls är säkert att jag hinner eller kan. Jag är rädd att mitt nej ska vara som en diss och vänder istället ut och in på mig själv att försöka hinna med allt (eller skäms ihjäl om jag behöver ställa in).
Jag måste bli bättre på att vårda mina vänskaper och jag måste inse att folk är kompis med mig för att de vill vara kompis med mig. Att vara rädd för att vara i vägen är ju en ond cirkel och risken finns att kompisen tror att det är jag som inte är intresserad när det inte alls är så. Just den situationen har jag varit med om flera gånger: en vän drar sig undan lite av någon anledning -> jag tolkar det som att hen tar avstånd från mig som vän -> jag tar ännu mer avstånd = vi misstolkar varandra.
Typiskt för dig som vän?
– Jag är den som är spontan och aldrig tackar nej. Den som alltid vill hitta på något, ställer många frågor och som aldrig dömer om min vän gjort fel (annat är det om någon gjort min vän något, då är du på min dödslista för alltid). Ger också mycket komplimanger och försöker peppa och boosta. Om vi ska på maskerad är jag den som klätt ut mig mest och aldrig vill gå hem. Ungefär så.
När blir du sur?
– På en vän? Typ aldrig. Kan faktiskt inte komma på en enda gång i vuxen ålder. Jag kan bli ledsen och sårad, men jag blir aldrig sur. Jag säger vad jag tycker, rensar luften och sen är det lugnt. Haha, jo nu kom jag på. Jag och Elisabeth blev ganska irriterade på varandra när vi skrev vår C-uppsats. Inte så konstigt kanske dock. Måste bara inflika här att jag pratar om personer som jag definierar som mina vänner. Andra människor här i världen kan jag bli sur på kors och tvärs pga folk generellt är idioter.
Tråkigast med dina vänner?
– Att de inte har samma flexibla jobb som jag har. Alltså jag tycker om allas jobb precis som de är och det är givande att vi arbetar med så många olika saker och därför har värdefulla erfarenheter inom många områden. Men tänk så awesome om de var lediga för lunch, strosa-på-stan-mitt-i-veckan och sitta-och-jobba-med-datorn-tillsammans. Det hade förgyllt min tillvaro.
Önskeegenskap som vän?
– Rolig, spontan, smart, ej egoistisk, inkännande, får en att må bättre och liksom ”ser en”. Ni vet när man är i en stor grupp med människor och man säger något som ingen hör, eller alla ignorerar och man känner sig dum. Så finns det ibland en person som söker ögonkontakt, bekräftar en eller skrattar åt det man sa. ÄLSKAR DOM.
Värsta sortens vän?
– Den som bara bryr sig om sina egna känslor, tar energi och får en känna sig som en sämre människa. Jag gillar inte heller vänner som är ledsna/sura/arga utan att säga något. Det är faktiskt inte okej att hålla på så tycker jag. Har man problem med något så säger man det. Det här gör mig så extremt osäker och sätter hela mitt väsen ur balans. Jag har varit med om det flera gånger vilket gör att jag upptäckt att jag numera kan analysera tonfall, hur lång tid det tar innan jag får svar, smileys osv för att jag är rädd att en vän ska vara sur. Så kan man ju inte ha det. Nä vet ni. Det slutar jag med nu. Folk som håller på så får inte vara min vän mer.
Bästa sortens vän?
– Öppna, ärliga, icke-dömande, snälla, roliga och spontana.
Gemensamma drag för dina närmsta vänner?
– Insåg att alla mina vänner är så väldigt olika och att det är det som är så fint med dem <3 Det finns liksom någon till alla mina behov. Gemensamma drag är att de är snälla, smarta, roliga, trygga, generösa och bara bäst helt enkelt.
Först gjorde jag klimakterietestet och drogtestet. Det var urinprover, så jag besparar er bilder på det. Man tog dem precis som ett graviditetstest och sedan kunde man läsa av på strecken vad det visade. Som tur är gav varken drogtestet eller klimakterietestet utslag. Ingen stor överraskning kanske, hade blivit ganska förvånad annars…haha.
Sedan förvandlade jag mitt kök till en liten vårdcentral. Det var dags att testa järnbrist och sköldkörteln! Jag måste erkänna att jag blev väldigt exalterad när insåg att jag skulle sticka mig själv i fingret. Man kanske inte får säga så, men jag är djupt fascinerad av blod och operationer. Mvh/ hobbyläkaren som tror att hon är läkare efter att ha sett Greys Anatomy.
F tyckte inte det var lika kul att behöva sticka sig i fingret däremot (han testade prostatan), men sa efteråt att det går snabbt, knappt känns och inte är någon fara alls. Det är ju precis samma sak som man gör hos läkaren. Ett tips är kanske att låta någon annan sticka en och inte göra det själv.
Ett streck på sköldkörteltestet visade att min TSH-nivå är normal och två streck på järnbristtestet visade att mina järnnivåer är normala. Allt är okej med mig med andra ord. Och F’s test visade att hans PSA-nivå är normal. Väldigt skönt att veta!
Jag personligen tycker det är bra att det finns möjlighet att göra tester hemma om man exempelvis har dålig erfarenhet av sjukvården, eller för de gångerna då man inte ”orkar” gå till läkaren. Jag tyckte att manualerna var lätta att förstå sig på och stort plus för att man får alla svar hemma inom 10 minuter. Det är ingenting som behöver skickas iväg på analys eller så.
HÄR kan du se alla tester Quicktest har och läsa mer om dem. Ange Egoina10 för 10% rabatt på hela sortimentet!
Jag har så mycket att visa er från vår resa att ni inte ens kommer vilja åka till Gardasjön ever för att ni redan är trötta på det. Förlåt i förväg för det. Nejdå, jag ska försöka hejda mig. Vi börjar i alla fall här. Våra första två dagar i Malcesine:
Förra söndagen lämnade vi Peschiera och styrde kursen med båt mot Malcesine där vi skulle vara de sista fem dagarna av vår resa. Jag ritade mycket pedagogiskt upp rutten på min instastory.
Den båtresan var något av det bästa vi gjorde på hela resan då vi åkte förbi så många fina ställen och kunde se dem från vattnet. Det var på den nivån att man till slut nästan var trött på allt fint och uppskattade det inte längre. För mycket fint.
Plötsligt blev det natt och alla byar tändes. En så himla märklig upplevelse mitt på dagen. Vad händer egentligen, undrade vi. Då brakade himlen ihop och världens oväder uppstod från ingenstans. Föreställde mig hur det var Thor som spöade skiten ur Lucifer.
Det ösregnade när vi kom fram, men ganska snart lugnande det ner sig och då hade också temperaturen sjunkit 10 grader. Vi var så lyckliga över det. Vi checkade in på vårt hotell och sedan begav vi oss ut.
Av alla ställen vi besökte var Malcesine finast enligt mig. Så mysig liten by och hela fantastiska vyer överallt.
När vi skapat oss ett första intryck av byn gick vi tillbaka till vårt hotellrum och delade en flaska vin till denna utsikt. En ganska svårslagen aktivitet.
Dagen efter var det dags att besöka slott, nämligen Castello Scaligero.
Där uppe var det utsikt över hela Malcesine. Dessutom råkade vi gå rakt in i ett bröllop. Vad coolt tyckte jag, men efter några dagar i Malcesine förstod vi att det tydligen är ganska vanligt att gifta sig där. Förstår varför dock, så vackert!
Efter turistandet åt vi lunch och gick till stranden. Det var det sista strandbesöket för min del, för efter denna dag blev mina utslag värre än någonsin. Så jag undvek solen så gott jag kunde resten av resan.
På kvällen gjorde vi oss fina för att gå på restaurang.
Och tog låtsas-titta-ut-mot-bergen-bilder.
Vi hamnade på en restaurang vid havet och delade på två rätter med fisk från Garda. En mycket bra start på våra dagar i Malcesine. Fortsättning följer!
1) Detta är F’s första dag på jobbet efter semestern, så jag antar att min ”semester” också är slut nu eftersom jag är ensam hemma om dagarna. Jag har jobbat lite varje dag, men det har bara varit roligt och jag känner mig utvilad, så det gör inget. Stort plus för att inte behöva ha sista-dagen-på-semestern-ångest eller snart-börjar-skolan-igen-ångest igår. Så lyxigt!
2) Har ni följt ubåt-dramat under helgen? Det har varit typ det enda vi har pratat om här hemma. Vad vi tror har hänt, våra teorier och så vidare. Jag hatar mig själv lite för att jag tycker att hela grejen är lite spännande. Fallet har ju spännande ingredienser som en ubåt, en uppfinnare och en journalist. Det känns ju nästan inte på riktigt. Men det är ett kvinna som är försvunnen, en sörjande familj och antagligen har något hemskt hänt. Tack till denna text som tog mig tillbaka till verkligheten.
3) Vill ni se vår shopping från Italien? Ok, välkommen till ett antiklimax:
Det blev endast det här. En jordgubbslikör (skulle köpa limoncello, men det blev denna istället när vi provsmakade) och en pastakrydda. Hur tråkigt? Jag hittade en väska jag tänkte köpa, men när jag skulle gå ett varv och fundera började det spöregna och vi fick söka skydd och det blev aldrig att vi gick tillbaka. Typiskt. Jag gottgjorde mig själv genom att gå bärsärk inne på taxfreen på vägen hem istället…hehe.
Det är väl tur att man har en gullig kille som tar hand om en när man är ledsen och knappt orkar upp ur sängen. Jag vill bara ligga nära och bli klappad på. Tur att jag får.
Han fixade tacopaj till oss. Denna gång provade vi en annan quornfärs än första gången och det blev perfekt! Quornfärsen hade bra konsistens och jag märkte inte ens någon skillnad. Visserligen använde vi lite bacon också…..men ja. Bättre än inget ju.
Nu blir det glass, melon och Suits. F köper alltid melon till mig när jag är ledsen. Som om det vore någon universell kur. Varför inte. Melon har aldrig skadat i alla fall.
Ni vet när ens flickvän är borta och man drar den första logiska slutsatsen man kommer på och riktar linsen mot en gelateria:
Jag ser så härligt busted ut.
För övrigt så tragiskt att vara hemma igen där man inte kan köpa gelato runt varje hörn. Om vi inte inför det så flyttar jag! (Det fungerade att hota så med Smash) (så jag håller tummarna för att det funkar igen).
Av alla ställen vi besökte var Malcesine finast enligt mig. Så mysig liten by och hela fantastiska vyer överallt.
