Det är vinter och jag och farmor är ute med farmors sparkkälke i skogen. Hon pratade om det för flera veckor sedan i telefon och jag hade längtat sedan dess. ”Når du kommer til Norge skal vi ut å sparke i skogen”, lovade hon. Nu var det äntligen dags. Trots flera minusgrader är det dock inte tillräckligt med snö, farmor måste leda kälken bredvid oss och det rasslar när kälken skrapar mot partier av grus. Till sist hittar vi en slänt med mycket snö och farmor säger till mig att sätta mig. Farmor sparkar igång, men det går alldeles för fort och hon försöker febrilt få stopp på kälken och till slut lyckas hon nästan, men lite för sent, och vi hamnar i en snödriva. ”Ikke si det til mamma”, säger farmor och vi båda skrattar och borstar av oss snön.
När vi kommer in igen vill jag leka affär och farmor tar fram flera lådor med nagellack, smink, småmynt och kvittopapper. Sedan köper farmor nagellack, jag skriver kvitto, packar i påse och hon låtsas gå iväg för att gång på gång komma tillbaka igen, knacka på min affär och köpa mer.
När kvällen kommer äter vi glass. Farmor har alltid Tress-is i frysen. Det är ett glasspaket med tre stora ränder av glass: jordgubb, vanilj och choklad. Farmor hackar upp glass ur paketet med hjälp av en kökskniv då varken hon eller jag orkar vänta på att glassen ska tina och jag får extra mycket av chokladsmaken, för det är den hon vet att jag gillar bäst.
När vi ska lägga oss smörjer farmor mitt munsår med honung och lovar att det ska försvinna tills imorgon. Hon packar in mig i kräppade påslakan, stryker handen över mitt hår och sedan sjunger hon ”Sov i ro”. Egentligen kan jag inte somna av att någon sjunger för mig, men jag säger ingenting eftersom jag vill att hon ska göra det ändå.
När farmor är på väg ut frågar jag efter min docka. Farmor skrattar. ”Den filledokka di skal jeg ha med meg når du gifter deg og vise opp for allesammen”, skojar hon. Jag vet att farmor menar det som ett kärleksfullt hot, att jag ska förstå att jag snart är lite för gammal för att ha den hela tiden. Men jag blir bara glad. Tänk att filledokka ska få vara med på mitt bröllop, tillsammans med farmor!
Kort därefter glömde jag dock bort den och den har legat bland farmors saker i många år. Fram tills nu. Nu är den hemma hos mig.
Farmor kommer aldrig att komma på mitt bröllop med filledokka. Men nu sitter den här som en svag tröst och påminner mig om kräppade påslakan, nygräddade våfflor, färgglada kläder, svartvinbärssaft, honung på munsår, Tress-is, doften av Nivea-kräm och galna upptåg. Allt det som var farmor.
WOW! Daniel Wellington har släppt en ny klocka som landade i min brevlåda häromdagen och jag är kär! Classic Petite Ashfield heter den och har svart, matt band i mesh och en svart urtavla. Som ni vet är ju Classic Petite-kollektionen min favorit. De passar till allt, sitter perfekt på min handled och jag bär dem nästan dagligen. Nu finns den i svart också!
32mm urtavla, svart, matt band i mesh och kommer med detaljer i roséguld eller silver. HÄR kan ni titta närmare.
Den kommer vara perfekt nu i höst och jag har redan planerat min nyårsoutfit till den!! Haha nä. Så bra framförhållning har jag inte. Men den känns väldigt festlig och nyår-ig.
Min favorit är den i roséguld. Den hittar ni HÄR. Från att ha varit en silvertjej hela livet är jag inne i en guldperiod nu.
Som vanligt har jag en rabattkod till er! : )) Om ni anger EGOINAS får ni 15% rabatt på allt på hemsidan! Självklart även den nya klockan. Daniel Wellington erbjuder alltid gratis worldwide shipping. HÄR kan ni se hela sortimentet.
I lördags var det dags för överraskningsfest! Vi skulle överraska Emelie som fyllde 30! Häng med och titta hur det såg ut:
Vid 13.00 sågs vi allihop och väntade in Emelie. Vi hade bokat ost- och vinprovning och hennes kille skulle lura dit henne.
Sen kom hon, vi sjöng ”Vi gratulerar”, men bytte ut ’blommor och blader’ mot ’ostar och viner’. Fyndigt visst? Efter skönsång blev det kramkalas!
Och sen skålade vi i champagne!
Vi bokade ostprovningen på Ålgrändens Ost i Helsingborg. En liten kul aktivitet om man gillar ost! Min favorit var mögelosten närmast i bild tillsammans med fikonmarmelad och dessertvin. Mmm.
Sedan var det dags för nästa stopp. En taxi kom och hämtade oss. ”Säg inte var vi ska”, sa Emelina till taxichauffören. ”Men jag vet inte ens var vi ska??”, svarade chauffören. ”Det är lugnt, vi säger höger och vänster”, sa vi.
Vi hamnade här! På kallbadhuset! Där bastade vi och badade i havet.
Ni får dock inga bilder därifrån för där var vi nakey, nakey, naked som Rihanna hade uttryckt det.
Sista anhalten var hemma hos Emelina där vi alla hade hjälpts åt att förbereda trerätters + tilltugg.
På Emelies plats låg det ett kuvert med pandoras ask.
Sedan åt vi och lekte lekar om vartannat.
Vi tävlade mot varandra två och två. Bland annat skulle vi se vem som fick in flest marshmallows i munnen och jag fick tävla om att ”ljuga bäst” och fick berätta två historier varav den ena var sann och den andra falsk och så fick de andra gissa vilken som inte var sann. De gissade fel! Vet inte om jag ska bli glad eller orolig över det?
Kanske de finaste hotshotsen jag sett?
Jag stod för desserten. Så det blev semifreddo såklart. Jag gjorde en med Nutella och en med lemoncurd. Det blev succé!
Så kul kväll med kul tjejer! SÅ himla tacksam för att F’s tjejgäng tagit in mig som en av deras egna <3
Det känns som att det enda jag gör nuförtiden är att åka buss. Vilket i och för sig nästan är sant. Detta är den andra resan jag gör på en vecka.
Om två timmar är jag framme och då ska jag hjälpa min faster att förbereda inför begravningen imorgon. Vi ska göra stora hjärtan av blommor i olika färger. Tror det kommer bli så fint <3
Det är mycket som händer runtomkring mig just nu och mina känslor är lite överallt. Men samtidigt känns det som att jag har ett lugn över mig och jag är väldigt tacksam för allt som är bra. Hoppas att jag kommer fortsätta känna så och inte blir bitter.
Min farmor var en person som alltid klädde sig i färg eller mönster. Hon älskade alla starka färger och speciellt rosa, lila, blått och turkost. Jag pratar om detta i podden också, hur hon alltid stack ut ur massan med sin glada klädsel.
Hon visste inget tråkigare än svart, grått och brunt (om inte det var leopardmönster då) (det älskade hon), hade alltid på sig läppstift och tyckte att alla tillfällen krävde blingiga smycken. Ju mer glitter desto bättre.
Det ska vi hedra på begravningen på onsdag. Det känns egentligen lite konstigt att jag och hela familjen ska komma i en lysande färgskala på en begravning. Men samtidigt vet jag att farmor inte vet något tråkigare än om alla skulle komma i svart. Jag kan nästan höra henne skaka lite på huvudet och säga ”At dere ORKER å gå sånn! For noen triste klær. Svart er ikke en farge!”.
Jag menar, titta här. Det här är en bild från min kusins bröllop. Finns det någon som sticker ut kanske? Eventuellt damen i lila (med tillhörande lila fjäderboa…).
En bild från hennes bröllop 2012. Det var rosa färgtema såklart.
Jag trillade förresten över detta blogginlägg där hon hade gjort ett lila rum till mig när jag skulle sova över. Åh ?
Idag fixar jag och packar inför min Norge-trip. Jag har dessutom precis varit hos frisören. Sjukt hur jag alltid tror att det tar max två timmar och så tar det över fyra! Frisörer måste hata mitt hår. Deras timlön blir plötsligt så sjukt mycket sämre. Det var på tiden med lite slingor i utväxten i alla fall, sist var i april. Jag visste ju inte alls hur livet bara skulle vända när jag bokade tiden, men det blev ju lägligt ändå så att jag kan vara fin till begravningen <3
Såhär såg jag ut innan. Ledsen utväxt och ledsna toppar som ni ser. Haaade.
Det bästa med att gå till frisören är kanske ändå den årliga dosen av skvallertidningar. Guilty pleasure.
Tadaaa!
Här är resultatet. Kanske inte det bästa ljuset, men vinden jobbade med mig.
Veckans sorgligaste: När telefonen ringde och min kusin säger ”mormor døde” och jag i flera sekunder försökte övertala mig själv om att jag hört fel.
Veckans finaste: När hela familjen bäddade ner sig tätt i soffan och vi tittade på film tillsammans.
Veckans mest stressiga: Vi var och tittade på en lägenhet och tänkte att vi var intresserade, men *skulle fundera* och helt plötsligt bara spårade budgivningen med flera hundratusen och vi hann knappt ens förstå vad som hände innan den var såld. Hur klarar folk av sånt? Hur kan man vara så yolo med så stora köp? Mvh/ tjejen som aldrig kommer lyckas köpa en bostad pga är alldeles för velig och kan ej bestämma sig under stress.
Veckans mest störiga: Hämtade ett paket som var så frukstansvärt tungt att jag bara ville lämna det på vägen och gå hem.
Här stod jag och faktiskt övervägde det alternativet.
Väl i trapphuset tappade jag dessutom min telefon (kände att den gled ur fickan, men kunde inte stoppa eftersom jag bar det aptunga paketet). Telefonen studsade ner för alla stentrappor, men är fortfarande hel och har inte ens en skråma. Wtf? Vill inte jinxa något, men jag kan ha den mest tåliga iphonen i världen.
Veckans roligaste: Jag hittade denna bild på mina kusiner från när vi var små:
Haha! Jag kommer ihåg att vi älskade dessa godiscigaretter och godiständare och gick runt och låtsades att vi rökte. Vi tyckte att vi var såå coola. Avdelning saker man inte låter barn göra idag kanske? Och SÄRSKILT INTE på bild.
