AAaahhhhh. Titta här står vi. Jag och djävulsballongerna!!!! Nej, men på riktigt. Jag vet inte varför, men jag tänkte faktiskt inte på miljöaspekten i det hela. Så sjukt, men det slog faktiskt inte mig. Håller helt klart med er! Nu var det ju inte jag som bestämde vad som skulle hända på festen, men det är ändå vettigt att problematisera så att inte fler tar efter. Tack <3
I alla fall. Måndag igen och senaste vecko-inlägget ever. Sov så dåligt inatt och har varit slut hela dagen.
Idag har jag jobbat på kontoret, ska dit imorgon också, sen jobbar jag hemifrån på onsdag och på torsdag åker jag till Norge och stannar till söndag! En riktigt bra vecka med andra ord. Det ska vara någon form av mini-festival där mina kusiner bor dessutom, så det ska bli väldigt trevligt.
Känner att jag behöver ett miljöombyte. Har känt mig så låg och off de senaste två veckorna, så jag ser verkligen fram emot en liten mini-vacay. Jag får passa på att ta lite ledigt nu när det är lågsäsong.
Annat jag ska göra denna vecka är att fixa naglarna och returnera alla en miljon paket jag beställt hem. Så typiskt mig att shoppa när jag är låg. Gör ni också det? Man kan se i min mejlinkorg när jag haft pms. Orderbekräftelse efter orderbekräftelse. Hoppas ingen utformar en marknadsföringsstrategi och algoritm utifrån det (typ ett samarbete med natural cycles eller något?? ?). Vore ju livsfarligt.
Några höjdpunkter från min vecka! Förutom det jag redan bloggat om dådå.
I onsdags var vi på inflyttningsfest för Inyett. De hade slagit på stort med fri bar, buffé och dj.
Allihop skulle släppa ballonger från balkongen samtidigt, men vinden gjorde att de flög bort över byggnaden och vi såg inte dem. Vilket antiklimax. Trodde vi skulle se världens coolaste ballonghav, men istället var det hela över på tre sekunder. Men kul för alla andra på andra sidan stan.
En kille spelade fiol (tror det är det iaf? mvh sämst på instrument) till musiken. Väldigt häftigt.
Partajade med denna galning till mitt i natten. Tur vi hade tre steg hem.
Jag har ätit jordgubbar! Äääälskar jordgubbar. Moa sa i podden att jordgubbar är överskattat. Blev typ förolämpad. Älskar jordgubbssäsongen och har ätit jordgubbar varje dag hela veckan. Bästa som finns.
Och har gått promenader såklart. Hittade det perfekta picknickstället. Visst?
Såhär har jag sett ut hela helgen. Värmen håller i sig. Men läste att det var sista dagen idag, från och med imorgon ska det gå ner till ungefär 20 grader : ((( Sjukt ändå att man tycker det är kallt nu?
Moa krossar den största champagnemyten och berättar om hur hon nästan ställde till en scen på en möhippa.
Jag berättar en hjältemodig historia om en bekant. Hur mycket starkare kan man egentligen bli av adrenalin? Varför går jag på lugnande mediciner förresten?
Sedan jag började blogga har det talats om bloggdöden. ”Vad gör du sen när det tar slut”, har folk frågat mig. Jag själv har också tänkt på det så. Att jag måste skaffa mig en utbildning och arbetslivserfarenhet (förutom den jag får av bloggen), för man vet ju aldrig hur länge jag kan göra det här. För eller senare kommer bloggandet dö ut, det är bara en tidsfråga.
Jag har hela tiden tänkt att döden kommer vara att folk slutar läsa bloggar. Jag läste ett intressant inlägg hos Sandra Beijer med en teori om att så inte behöver vara fallet, utan snarare att det är bloggarna som kommer att dö ut i form av att de slutar skriva. Sandra har själv märkt en minskning av bloggar generellt, och bloggar hon läst har helt plötsligt slutat uppdatera. Mycket intressant teori.
Så kanske det kommer vara, men jag tror att det går hand i hand. Ständigt kommer det nya typer av sociala medier som exempelvis Instagram, Youtube, podcast och nu senast Snapchat och Instastory. Sakta men säkert blir bloggandet mossigt och gammalt. De som vill jobba med sociala medier idag startar exempelvis en Youtube-kanal, inte en blogg. Jag tror dock inte att det nya nödvändigtvis slår ut det gamla helt och hållet. Det är olika sätt att presentera innehåll på och även olika sätt att konsumera media. Ett youtubeklipp är exempelvis svårare att konsumera än ett blogginlägg, enligt mig. Det kräver mer tid och engagemang. Skulle jag följa 15 Youtubekonton hade jag inte gjort annat om dagarna. Men jag kan lätt följa 15 bloggar. Nackdelen med blogg är att allt inte är samlat på ett ställe och så lättillgängligt som exempelvis Instagram och det kräver ett särskilt engagemang från en läsare som ska gå in just på min blogg. Det kräver att de vill följa just mig och att jag är mer än bara en konto som fått turen att följas och svischar förbi bland många andra i ett flöde. Blogg är enligt mig ett fantastiskt media och min favorit av alla sociala medier som finns (kanske för att jag tillhör den äldre generationen då…heh). Bloggen är komplett och innefattar egentligen allt. Du kan skriva långa texter, korta texter, lägga ut bilder och filmklipp. En blogg kan egentligen vara alla typer av sociala medier på samma gång.
Det är ingen hemlighet att den yngre generationen föredrar rörligt material som exempelvis Youtube. Men det betyder ju samtidigt inte att generationen som läser bloggar (däribland mig) kommer att sluta göra det. Vi som tycker om bloggar kommer att fortsätta läsa bloggar. Det jag tror dock, om jag ska spekulera, är att det inte kommer växa nämnvärt framöver. För tio år sedan skulle alla ha en blogg, det var lätt att bli en stjärna, att få många läsare och det växte hela tiden. Men så är det inte nu. Min statistik har varit helt jämn i flera år nu. Den går inte upp längre (förutom vid särskilda situationer), men den går inte heller ner. De som vill läsa här gör det helt enkelt.
Det här går att jämföras med tidningsdöden. En stor del av den äldre generationen fortsätter ju att läsa tryckt media, medan den yngre inte gör det. Men i takt med att den äldre generationen dör ut, dör också tidningarna ut. Okej, nu blev det väldigt brutalt. Men det är exakt så jag tror att det är. När vi som läser bloggar dör, då dör också bloggarna. Självklart kan det leva vidare i mindre skala, men då tror jag främst på nischade bloggar, blogg som komplement till något annat, eller inlägg om specifika saker. Det här att följa en persons liv i en blogg är inte något man aktivt kommer att börja göra.
Bloggdöden är alltså när läsarna dör eller successivt slutar läsa. Om inte bloggarna slutar blogga först såklart för då finns det ju ingen blogg att läsa. Eller vad tror ni?
I takt med att nya typer av medier löst av varandra har jag anpassat mitt eget bloggande. Jag minns en brytpunkt för ungefär fem år sedan då exempelvis många bloggare som egentligen mest fokuserat på foto flyttade över till Instagram helt och hållet och slutade bloggade. Det är ju en ganska rimlig förändring. Jag själv skrev förr oftast mycket kortare inlägg än vad jag gör idag och uppdaterade otroligt ofta. Ibland nästan som en chatt eller nutidens Instastory. Idag postar jag istället oftast längre inlägg och ser mitt bloggande mer som ett berättande än ett ställe att bara posta små, snabba lustigheter. På det sättet har jag anpassat mig till formatet och tror att jag har en chans att leva kvar. För den typen av material kan ingen annan media ersätta för mig. Så länge ni fortsätter läsa och jag inte slutar blogga då vill säga : ))
Vi får se vad som händer och vad framtiden har att erbjuda. Hur har ert Internetbeteende förändrats? Läser ni färre bloggar nu än ni gjorde förr? Och är det många bloggar ni har följt som slutat uppdatera?
Det slog mig idag när jag hörde studenterna på väg hem från jobbet, att det är tio år sedan jag tog studenten. Tänk tio år. TIO ÅR! Jag fick plötslig svindel och fick typ sätta mig ner på en bänk. Hjälp. Vad har jag gjort med all den tiden? Förstår ni att jag hade kunnat ha två masterexamen nu? Eller typ femtioelva barn. Eller ha rest runt hela jorden.
Men sen kom jag på att jag har gjort ganska mycket ändå. Provat på massa olika jobb. Exempelvis Burger King, kundtjänst, teknisk support och säljare. En sväng var jag chefredaktör för Devote och jag har skrivit krönikor i åtta år, jobbat som redaktör, bloggat forever, läst olika kurser, skaffat mig en utbildning i kommunikation och jobbat med marknadsföring i tre år. Heja mig ändå. Det var ju inte så dåligt.
Men låt oss kika på hur jag såg ut för tio år sedan när jag stod på gatorna och skrek att jag tagit studenten. Tyvärr är det mesta av mitt arkiv borta från den tiden, men jag hittade dessa bilder på min Facebook:
Jag längst till vänster med simglasögon-bilden.
Hade helvitt såklart. Matchade det med sönderblekt hår.
Jag och Sofie <3
Stod och viftade med en norsk flagga. Haha.
Fin dag objektivt sett. Men minns att jag var så ledsen. Jag är alltid ledsen på avslutningar. Sista-gången-grejer får mig helt ut balans. Inte för att jag egentligen trivdes särskilt mycket i skolan, men för att jag inte alls visste var jag nu skulle ta väg i livet. Folk generellt verkar minnas sin student som en av de bästa dagarna i sitt liv, men jag känner bara ångest. Någon som känner igen sig?
Jag såg ett recept på frukostkakor på Tastys Instagram för ett tag sedan och bestämde mig självklart för att testa. Kakor till frukost liksom? Don’t mind if I do!
Det bästa var att kakornas bas endast innehåller två ingredienser: havregryn och banan. Det blir ju knappt enklare än så. Låter som att äta gröt, fast i en godare form.
Mosa ihop bananer och havregryn. Jag tog 4 bananer och 3 1/2 dl havregryn ungefär.
I den ena hälften av smeten hade jag hackad mörk choklad och i den andra halvan hade jag jordnötssmör och hackad mörk choklad. Men man kan smaksätta med precis vad man vill. Kanske nötter, torkad frukt eller kokos.
Sedan klickade jag ut smeten på en plåt och satte in i ugnen på 180 grader i ungefär 15 minuter.
Tadaa!
Resultatet då? Det här var inte gott. Jag upprepar: INTE GOTT. Om något låter för bra för att vara sant, som exempelvis kakor till frukost, så är det med största sannolikhet det. Och då hade jag till och med i lite mer choklad än vad kan anses rimligt för syftet. Men i alla fall. Att kalla detta för en kaka är en skam mot alla kakor.
Kanske gillar jag inte det eftersom jag ju inte gillar gröt, eller kanske hade jag i för mycket banan eller gjorde fel någonstans på vägen. Det skulle i och för sig vara en bedrift på en helt ny nivå att lyckas göra fel på ett recept med två ingredienser. TVÅ!! Men det ska väl finnas någon till det med antar jag.
Tacka nu mig för att jag testade det här receptet åt er så att ni slipper. Don’t try this at home. Jag vet, jag är också ledsen. Trodde vi skulle få äta kakor till frukost från och med nu ???
