Ny dag ny mutsmoothie. Det var fredag och jag skulle hämta Henri och ville ha en pojke som satt i vagnen.
Har förresten fått ge upp öppen-mugg smoothisarna nu efter att Henri nyligen välte den över sig själv och vagnen. Sånt orkar vi inte.
Vagnsittning fick jag _inte_. Henri skulle gå hela vägen själv. Vi skulle hem till Caroline för att fira fredag! Henri var mycket pepp på att träffa sin kompis Elise. ”Stanna Elise!” ropade han hela vägen.
Fick bubbel och tilltugg och sen visade August mig sina en miljoner leksaker.
Vi beställde pizza och hade en så mysig kväll. Det är så roligt att hänga med August, han är så stor nu. Man kan liksom göra grejer på riktigt. Vi lekte en ordlek när vi åt middag och sen krossade han oss i memory.
Avslutade fredagskvällen med att bygga koja och sen var det hem och bums i säng för mig och Henri.
Vaknade upp till en solig lördag. Skulle hänga med Hannah på en visning och efteråt strosade vi på stan. Visade sig att det var någon form av firande på Flying tiger. Vi fick kaffe och ballonger. Mycket tacksamt.
Gjorde det enkelt för oss och åt lunch på Mcdonalds till Henris stora lycka.
Sen en promenad hem som blev allt annat än behaglig eftersom en av oss vägrade förflytta sig framåt oavsett hur. Men men.
Några timmar senare var jag och Henri bjudna på playdate hemma hos Emelie. En dubbel playdate: de vuxna fick hänga och barnen fick hänga. Det fanns trevligheter för både stora och små. Bubbel, chokladsockerkaka, fruktsallad och cheesecake.
Vi hade så mysigt. Henri är väldigt självständig på många sätt. Exempelvis har han alltid varit duktig på att leka själv. Vid tillställningar likt denna glömmer jag bort att jag ens har ett barn.
Efter några timmar tackade vi för oss och jag och Hannah slog följe hem. ”Hem Hannah”, frågade Henri och vips hade vi bjudit in oss på middag. Beställde carbonarapizza som vi hämtade på vägen. Så fint att se Henri och Hannah ihop, mitt hjärta smälter ju. ”Vilken är din favoritfärg”, frågade Hannah. ”Blå bil”, svarade Henri.
Sen blev den söndag och då hängde vi hos farmor hela dagen. Fick glasstrut som såg ut som en ros. Henri fick också en och farmor sa att de kunde dela, hon kunde ta över och äta resten när han inte orkade mer. Lol okej sa jag. Det hände ju inte nej.
En så himla fin helg! Lätt topp 5 helger i Henris liv skulle jag tro i alla fall.
Man skulle tro att sommarlovet är slut och att det är dags för hösttermin, precis den känslan har jag nu. Nystartens tid. Allt känns möjligt.
Jag vill bli den bästa versionen av mig själv. Jag kan vara vem som helst!
Nåja. Jag njuter så länge peppkänslan varar. Snart är jag väl deppig över att det finns noll jobb.
Denna vecka är min sista på mitt nuvarande jobb och sen är det dags för andra äventyr. I väntan på att hitta mitt nästa jobb har jag tänkt syssla lite med mina egna saker. Jag har redan några konsultuppdrag på gång och sen har jag såklart mina sociala medier. Men självklart vill jag passa på att vara ledig också och åka till Norge med Henri.
På tal om Henri hade vi en full natts sömn för tredje natten i rad inatt. Jag tror inte det har hänt tidigare. Han brukar vakna minst en gång på natten och vara ledsen. Har vi tur går det över på en kvart, men flera gånger i veckan blir det panik och kaos. Vi kan vara vakna i timmar.
Vi har testat melatonin i lite över en vecka. Till en början gjorde det ingen skillnad alls, men nu verkar det kanske funka. Men ja, det är typiskt mig att ta ut saker i förväg. Vi får se. Nattningarna går i alla fall så mycket bättre och det här med sömnen känns generellt bara så mycket lättare just nu. Hoppas det är nu det vänder för oss 💜
I söndags hämtade jag och Henri pommes på grannpizzerian. Älskar att bo centralt och bara kunna ta hissen ner till saker.
Life hack att göra egen kebabtallrik och köpa pizzeriapommes till.
Sen blev det vardag och F blev sjuk. Henri hade smittat honom : O Försökte muntra upp med att köpa bagerifrukost men stackaren kunde inte äta någonting.
På kvällen gjorde jag min godaste tomatsås med basilika och burrata och usch kan knappt ens se denna mat utan att må illa för sen var det min tur.
Aldrig mått så dåligt. Trodde jag var döende. De nio värsta timmarna i mitt liv. Tur det var så kortvarigt för FY FAN.
Hämtade Henri på skakiga ben och hade med mig muta för att han skulle sätta sig i vagnen. Varför ett glas utan lock undrade någon på instagram. Jo, just därför. Då säger han själv att han måste vara ”fösikti” och sitter som ett ljus i vagnen alla 300 meter hem och dricker koncentrerat sin smoothie.
Levde på coca cola och isglass i ett dygn och sen var det bra.
Renoveringsduschen efter man varit sjuk är <33333 Slog till med alla mina bästa grejer.
Färgade även håret. Det är obligatoriskt att göra efter alla typer av break up. Har ju redan lugg, haha.
Blev såhär. Det är också lite för att jag försöker komma tillbaka till min naturliga hårfärg. Är besatt av färganalys och det sägs att alla egentligen passar bäst i sin naturliga hårfärg. Logiskt ju. Jag försöker reda ut vilken årstid jag tillhör. Någon gissning? Jag ska reda ut detta tillsammans med en expert. Ett inlägg kommer!
Använder denna toning (reklamlänk). Andra gången jag använder den nu, lika nöjd varje gång. Man kan typ inte göra fel. Sen tvättas det successivt ut så det är inte så noga. Jag tar mest i botten och sen drar jag ut det i längderna och avslutar med att borsta igenom håret. Tycker att denna nyans (8.0) är väldigt lik min naturliga. Den heter dock ”light blonde”. Men man får inte bli skrämd.
Frisk igen och äntligen mer energi vid hämtningarna så att vi kan göra det Henri älskar mest på vägen hem. Gå upp för trapporna vid _varenda_ port han ser och hoppa ner. Min älskling. Tänk att vara två år och tycka det absolut roligaste i livet är att få hoppa på olika ställen <3
Min torsdag och fredag var riktigt hemska dagar. Åt ingenting, sov ingenting. Hade brutal ångest och var så ledsen.
Lördagen kom och vi hade en fixardag hemma. Städade och tvättade. Jag skulle på fest och testade en jumpsuit som jag aldrig använder för det går ju inte att knyta den snyggt.
Det blev en klänning istället. Och så var det dags att bege sig. Skulle till Sofie för att fira hennes födelsedag ✨
Hade massa tankar och känslor som jag vädrade med Sofie och plötsligt satte hon ord på hela grejen i lördags. ”Regina du återupplever ditt trauma”.
Att bli uppsagd triggade känslor hos mig, som jag känt nyligen. Att bli bortvald, att från en dag till en annan inte betyda något, att någon som är viktig för mig inte vill veta av mig längre, att man bara kan släppa mig som ingenting. Haha knappt dramatisk. Jag vet ju att det inte är logiskt att tänka så om ett jobb och uppsägningarna hade ju inte alls med någon person att göra. Men det var ändå så jag kände, att det är fel på MIG.
Den insikten gav mig ett omedelbart lugn. Plötsligt rann allt av mig och jag kände mig…glad. Lyrisk nästan. Alla dumma tankar byttes ut till pepp. Det kommer ju lösa sig och det är rätt spännande ändå att inte riktigt veta hur än.
Gick i solen och kände att jaha nu mår jag bra plötsligt? Haha så oväntat. Kände mig hundra kilo lättare. Snabbaste känsloprocessen någonsin kanske. Fint att få insikter om sig själv.
Skulle hämta en vas till Sofie som hon köpt via Instagram. Bara det att jag fick fel vas. Haha Sofie blev så förvirrad. Trodde den felaktiga vasen var en present.
Tog tåget till Malmö och vips var jag i Sofies hiss.
Hon hade dukat fram massa gott och massa kompisar var där.
Förra veckan fick ett stort antal personer gå från Prisjakt och jag är en av dem. Jag såg inte detta komma och har de senaste dagarna gått igenom precis alla känslor man kan ha känns det som. Idag ska jag helt ärligt säga att jag känner mig oväntat glad och positiv. Jag är självklart ledsen, men jag också väldigt taggad på vad framtiden kan tänkas föra med sig.
Det här är mitt femte år på Prisjakt, det kanske är dags att göra något annat. Men jag tror aldrig jag hade kunnat säga upp mig. Prisjakt är väldens bästa arbetsplats, jag älskar mina kollegor och min chef. Därför är det kanske inte världens sämsta grej med en spark i rumpan ändå? Jag tänker att det är universum, det är ödet. Det finns något annat som väntar på mig.
Jag ska verkligen ta mig tiden att hitta rätt jobb. Tills dess har jag mitt företag. Jag kan konsulta och jag kan skriva mer. Jag ser fram emot att landa och känna efter. Kanske till och med våga testa några drömmar som jag aldrig hade vågat annars. Jag är inte orolig….än. Haha.
Om ni känner till något jobb får ni gärna tipsa såklart! Jag har en bred erfarenhet inom digital marknadsföring och kommunikation. Jag har även på sistone jobbat med PR och projektledning. Framöver tänker jag att jag gärna vill jobba med varumärke och bredare med kommunikation. Men ja, vem vet! Vad som helst kan hända nu.
Jag har haft en jäkla rövvecka helt ärligt. Men mer om den en annan gång.
Något som var fint med denna vecka är att jag blev totalt överraskad på alla hjärtans dag. Jag jobbade i Malmö och tåget blev försenat. Vi smsade om att vi nog bara skulle äta mackor, fanns inte tid att laga mat.
Förväntade mig eller misstänkte verkligen ingenting och blev så förvånad när jag kom hem till det här!
Men gulligast var ändå att han hade klätt på Henri mina favoritkläder och att de hade kört för att hämta mig vid tåget, men fick åka hem igen för jag kom aldrig. ”Här mamma”, sa Henri och sträckte fram praliner till mig. Han hade längtat så efter att få ge mig en present. Alltså!! 🥹
Ja, klyschigt med alla hjärtans dag osv. Men ja tack till att bli lite uppvaktad. Det var precis vad jag behövde.
Mmm rökta räkor.
Dagen efter var jag tankad på kärlek och stod här och tänkte på livet och hur mycket jag älskar mitt barn. Haha så lökigt, men sant. Tog en bild för att komma ihåg.
Några timmar senare fick jag åka hem och hämta en Henri som kräkt. Bra helgpresent : ))) Håll tummarna för att vi klarar oss. Kanske min mardrömsgrej med att ha barn.
Längesedan jag dokumenterade mina dagar nu. Känner inte för det om jag ska vara ärlig. Men lite här och där har jag samlat på mig.
Jag har börjat träna. Fick ett infall och köpte gymkort. Det är inte lönt att ens fundera på det här. Det måste göras. Kände förra året att jag hade så mycket konstiga krämpor, att kroppen borde må bättre. Jag fyller 35 i år, det är dags. Om inte för kroppens skull så för hjärnans.
Det snöade mitt i natten och klockan 04.00 såg det ut såhär för att snön sedan skulle bli magiskt borta på morgonen. Tänk vad du låter mig uppleva Henri! Hade inte haft någon aning annars.
En fredag hängde jag med Hannah på visning och sen lunchade vi på Culisse.
En mycket lyxig fredags-lunchaktivitet. Valde deras dagens som var en toast av något slag. Gott och extra plus för citron i min cola.
Vill man öva på tålamod kan man hämta min tvååring på förskolan. Det kan ta tre minuter att gå hem, men det kan också ta en halvtimme. Men det är självklart viktigt att undersöka varje centimeter.
Fick en otrolig semla-keps av Espresso house. Den bar jag idag lägligt nog.
Ibland går nattningarna hur enkelt som helst och jag fattar noll. Som här när han sa ”godnatt traktor”, pussade på den och sen bara lade sig och stirrade ut i rummet tills ögonlocken blev tunga och han somnade. Han bara bestämde sig liksom. Han skulle absolut ha tofflor på sig dock. Men vad gör väl det.
På tal om att sova, ibland har jag sovfoton i min telefon på morgonen, om F tyckt vi varit gulliga.
Det här är Henris mest älskade ägodel, hans springcykel, eller på Henriska kort och gott ”bil”. F har fäst sirenen från en legobrandbil på den, med tejp. Den blinkar och låter när man sätter igång den och nu är det en ”misbil”.
Ny fredagstradition på Henris initiativ: vi går till konditoriet efter förskolan och så får han välja vad vi ska fika. Det är så mysigt. Han pekar vägen till konditoriet, väljer vad vi ska ha, betalar själv med mitt kort och tar emot fikan.
Någon skrev förresten och frågade om jag har en ätstörning när jag lade upp detta på instagram. Jag frågade varför och personen svarade ”får intrycket av att det används tröstande”. Ska meddela Henri detta : O
