Feeling blue
Vi har spelat paintball. Vi blev helt psykade allihop och betedde oss som om det vore liv eller död. Har ni sett ett coolare blåmärke förresten? Mina ben ser ut som ett krigsfält. Fint till bröllopet på lördag!
Chefen har dragit med oss på äventyr
Gissa vad vi ska göra?
”Alla tycker om dig”
Dessa lappar sitter vid chefens skrivbord. Är helt övertygad om att han har skrivit dem själv.
Bra där!
Kollega: Jag tror att killen jag dejtar tror att jag röker på.
Egoina: Va? Varför tror han det?
Kollega: För att jag råkade typ säga det.
Egoina: Va???
Kollega: Men min granne röker på och därför frågade jag dejten om han tyckte att jag luktade hasch.
Egoina: Ja?
Kollega: Ja och sen glömde jag säga varför jag undrade.
Vet du inte vem jag är eller?
När jag ser en kändis tror jag genast att jag känner personen.
När jag är nykter hinner jag stoppa mig själv innan jag hoppar på personen. Som idag när jag såg Vimmelmamman.
Efter en drink, eller två, tror jag dock är vi är världsbästisar. Som parlamentet-Soran har fått uppleva. Två gånger.
Det är minsann tur att jag är kändis-efterbliven. Känner aldrig igen någon.
MMS-inlägg
Inga konstigheter
Bilden fick vara med bara för att den var så jäkla snygg
Jag sitter kvar ensam på kontoret och är så trött att jag skulle kunna svimma. Trots det överväger jag om jag ska gå på ett event ikväll eller inte. Man-lever-bara-en-gång rösten fightas med kroppen.
Men liksom. Jag känner ingen i Stockholm och inte kan jag väl sitta på kontoret hela natten, så det är väl bara att klistra på sig partyleendet och gilla läget. Om jag hittar fram då vill säga. Är inte direkt bästis med tunnelbanan.
Jag har det tufft jag.
Yesterday. All my problems seemed so far away.