Jag är hemma igen men för trött att ens kunna se rakt. Jag citerar min käre vän Anton:
”Efter denna vecka ska jag fan inte dricka igen….förrän fredag”.
Nu: Sova med riktigt täcke, slippa svettas och kunna andas. Utan galande från moskéerna dessutom. Inget illa menat, men efter att ha sovit med den där högtalaren i sovrummet i sju dagar var jag nära på att få ett psykbryt.
Skulle nyss ta på mig ett par rena trosor (som jag inte har använt och som jag är hundra på att jag tvättade innan jag åkte), men så ser jag att de är smutsiga. Hur creepy?
Ska jag misstänka städerskan eller grabbarna?
De två Juliorna från Sverige som vi träffade häromdagen berättade att när de kom in på sitt hotellrum en dag så satt städerskan på toaletten och sket.
”What are you doing???”
”Don’t worry. I clean”.
Nu gör vi sista kvällen i Turkiet. Ska shoppa upp resten av mina pengar. Ariiiba!
Bartender: I want to learn to speak swedish so I can impresse some swedish girls.
Egoina: I can teach you.
Bartender: Okey. Say something.
Egoina: ”I’m a nice guy” is ”Jag är en bög”.
Bartender: Jav aj en bo?
Egoina: No, JAG ÄR EN BÖG.
Bartender: Jaog er en bog?
Egoina: JAG ÄR EN BÖÖÖG.
Bartender: Jag en boeg!
Egoina: Yes! Better!
Bartender: Jag er en boeeeg!
Egoina: Yes you are!
Bartender (skitglad): Thank you!
Detta bröd serveras till allt man äter in Turkey. ”What do you call it?”, frågade jag.
”Call it?”. ”Yes, do you have a turkish name for it?”, ”Yes! We call it bread”.
Vi har en telefon i hissen. Så att ni vet.
Vår vän Mr Ödla.
Jag ville se ut som menymannen. Think I did good.
Mcdonalds kickar ass här med.
Jag har hundar på mina trosor. Just saying.