Skulle laga smarrig kycklinggryta till middag idag och medan jag pratade med Sofie i telefon (tack för trevligt samtal fina du!) kryddade jag mitt mästerverk.
Jag var nog inte så koncentrerad som jag borde varit för när jag lagt på upptäckte jag att jag dödat den med cayennepeppar och inte curry som jag trodde att det var. Där stod jag och öste på med krydda och förstod inte varför grytan aldrig fick en gul ton. Jag vet nämligen på färgtonen när den är perfekt.
Men den blev snarare….grön? Och istället för att faktiskt ta en titt på etiketten på min arma burk dunkade jag i ännu mer krydda. När det fortfarande verkade skumt valde jag att smaka på ”curryn” för att se om det var fel på den. Och ja. Jag fick bekräftat att det bara var fel på mig. Jag spädde ut den med grädde, men resultatet blev ändå…ja…starkt.
Så är det sant att stark mat ökar förbränningen så kommer jag drunkna i min egen hud imorgon.
Ris och majs för att dämpa elden i munnen. Och vatten vatten vatten.
Nu fattar jag! Tror jag. Jag har varit halvkass, sjukt trött och ”på väg att bli förkyld” ett tag nu. Kan det vara så att jag känner av min pollenallergi redan?
Jag känner inte för att klia mig i ögat med en gaffel (ÄN). Men visst kan förkylningssymptomen bero på det?
Vad säger ni andra allergiska människor? Känner ni något redan? Vad kan jag göra förutom att knapra tabletter? Hörde något om ett vaccin?
Egoina: Visste du att en grisorgasm varar i en halvtimme?
David: Fan vad nice!
Egoina: Men hur vet man det egentligen?
David: Vaddå?
Egoina: Ja, det är ju inte så att någon har frågat en gris.
David: Jo, de kanske de har.
Egoina: Grisar kan ju inte prata?
David: Jooo. Har du inte sett Babe?
Det var inte det lättaste att googla fram den här bilden ska ni veta. Det kom främst upp mycket lättklädda tjejer. Men här har vi den, enligt David ”dokumentären Babe”.
Efter era igenkännande kommentarer på min inlägg om konstiga företeelser igår känner jag mig skyldig att berätta om alla konstiga saker jag har haft för mig. Hoppas ni inte tycker jag är ett total freak.
Here we go:
1) När jag var yngre hade jag svårt med att trampa på streck och andra saker som kunde ligga på marken. Skulle jag råka göra det var jag tvungen att trampa med andra foten också så att det blev ”jämvikt” i kroppen. (Jag har ett utstuderat system att gå efter när jag går på plattor).
2) Det här med jämvikt håller jag på med fortfarande. Kan ibland få för mig att jag måste stöta till något med höger tå om jag råkat stöta till något med vänster. Det gäller hela kroppen.
3) Under högstadietiden kunde jag ibland cykla hem igen när jag väl kommit fram till skolan för att jag fick för mig att jag inte låst dörren.
4) När klockan visade samma siffror (t.ex. 09.09, 23.23 och 01.01) var jag tvungen att säga ”han tänker på mig” tre gånger. Sedan hittade jag på att om alla siffror var samma (t.ex. 11.11, 22.22 och 00.00) så skulle jag även pussa på klockan och säga ”han saknar mig” tre gånger.
5) Satt jag i bilen var jag ibland tvungen att blinka varje gång vi körde förbi en lyktstolpe. Satt jag på en buss och inte ville se knäpp ut tuggade jag varje gång istället.
6) Jag kunde även ibland (och kan fortfarande) få panik av ögonkontakt.
7) Jag har alltid tagit av understa bröddelen när jag äter hamburgare.
Ja, just det. Sen hade jag en låtsaskompis som hette Lili och såg ut som en gris när jag var liten också. Hej freak! Förstår om ni inte vill läsa min blogg längre.
Jag har konstiga saker för mig ibland. Företeelser som har varit en del av mig så länge att jag inte kan minnas var jag först hörde dem.
Jag trampar inte på A-brunnar, jag vill spotta när jag ser en svart katt och jag tar på mina nycklar varje gång jag hör en ambulans.
Men det mest vanliga är att jag säger ”smurf” om någon säger samma sak som mig, samtidigt. Gör ni också det? David säger ”piggsmurf”. Men han är ju inte helt normal.
Jag har många gånger tänkt på hur jag skulle förklara alla dessa konstiga saker jag gör om jag hade flyttat till ett annat land.
Har de sånt där också, eller är det vi svenskar som har för lite att göra?
