Ni ställer en hel del frågor om Norge, så jag tänkte svara på alla i samma inlägg.
Är du norsk?
– Ja, både mamma och pappa är från Norge. Pappa bor fortfarande kvar.
När flyttade du till Sverige och varför?
– Jag var tre år gammal. Min styvpappa bodde här. Han gick bort när jag var tolv år gammal, men vi valde att bo kvar. Jag ser mig själv mer som svensk.
Kan du prata norska?
– Ja. Jag tycker själv att jag är ganska duktig med tanke på att jag flyttade hit när jag var väldigt liten. Men min svenska är mycket bättre och det norska ordförrådet motsvarar väl en tolvårings.
Har du ingen kontakt med din pappa eftersom du alltid bor hos din faster?
– Jo. Litegrann. Det är komplicerat.
Varför är du inte svensk medborgare?
– Jag ser ingen anledning.
Kan du göra en videoblogg när du pratar norska?
– Jag har funderat på det. Ska fråga om mamma kan hjälpa mig när hon kommer hem (hon är kvar i Norge). Kommer känna mig urdum om jag ska sitta och prata med mig själv.
Är du Jehovas Vittne?
– Nej, det är jag inte och inte mamma eller pappa heller. Men pappas sida är Jehovas Vittnen. De är de finaste människorna jag känner!
Jag älskade Pippi Långstrump när jag var liten och det var det enda jag kände till om Sverige. Den här bilden föreställer mitt första besök i Sverige när jag precis kommit in i hallen i min styvpappas radhus. Jag tittade mig omkring och sa sedan ledset: ”Men hvor er Pippi da?”.
Då var vi hemma igen efter en lång sovande och dregglig busstur, i alla fall för min del (stackars Davids axel).
Imorgon ska jag upp klockan 06.00 och gå till jobbet. Det känns sådär efter tre veckors semester kan jag väl erkänna.
Men hey! Jag har fortfarande semester. Så nu ska jag ta igen lite loving med min fina pojkvän. Hos familjen i Norge kan vi nämligen inte sova i samma sovrum då vi inte är gifta. Det är nästan en anledning till att gifta sig bara det.
Jag hittade en ny app till telefonen och satt och provade olika kameraeffekter.
Först hittade jag den här och tyckte att den var skitcool.
Sen hittade jag den här och tyckte den var kul.
Sen hittade jag en annan och sa till David ”Ååååh, den här verkar cool. Ta en bild!”. Och bilden demonstrerar alltså sekunden före han berättar för mig att jag tydligen stängt av appen och det var en helt vanlig kamera.
Ja, man kan väl säga att det inte krävs så mycket för att impa på mig.
Då var det snart dags att åka hem. Jag har megaångest. Jag vill verkligen inte till jobbet imorgon. Buuuu.
Checka in min packning förresten. Det här är min väska för tre dagar, och kom då ihåg att jag är tjej. David drar runt värsta resväskan med hjul och grejer, men jag har bara den här.
Jag antar att min ständiga pendlande sedan jag var liten har gjort mig packningssmart. Eller bara lat kanske.
Jag har glömt visa det mest basic man borde äta när man är i Norge.
Eller det har åtminstone mamma tutat i mig i alla år. ”Du måste äta skolebröd för det finns inte hemma”, säger hon.
Jag och David delade. Ska man äta allt man ”måste äta” här hade vi gått runt i ständigt sockerrus. För att inte tala om att vi hade kunnat avbeställa busbiljetten hem och bara rulla istället.
