Titta vilken fin ring jag har på mig idag! Den påminner mig en en gång en hippie kom fram till mig och frågade om jag ville leva i en värld med peace. Bara det att jag trodde att han sa piss och fattade ingenting.
Ändå. Fin ring. Fint budskap. Och piss är väl bra det med. När det kommer ut.
Sms från Linda: ”Hoppas du får kuk i Stockholm”.
Skrev tillbaka: ”Hahaha. Tack. Säg inget till David bara”.
Hon svarade: ”Haha oj. Fast kuk och kul är ju typ samma sak”.
Och jag måste väl hålla med om att hon har en poäng där.
Jag kände för att vara nyttig idag. Big mistake. Har slängt i mig salladen, men är fortfarande hungrig. Tur att de ha en bistro på tåget.
Mandlarna kan jag rekommendera dock. Jag brukar äta några under dagen. Det hjälper till så att man inte blir sådär akuthungrig och handlar upp hela pressbyrån på väg hem från skolan. Sen är det nyttigt också har jag hört. Men man kan väl få cancer av det som allt annat.
Kommer ihåg när forskarna gick ut med att man kunde få cancer av chips för några år sedan. Minns hur deppig jag var. Sen kom det fram att man behövde äta typ 50 påsar om dagen. Man kan liksom dö av vatten i den mängden också.
Har velat berätta länge, men eftersom man aldrig vet helt hundra med sådana saker har jag väntat. Men nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm för att ta en bylinebild, så det är väl så säkert det kan bli.
Jag är krönikör för Veckorevyn! En hel sida i tidningen är min! Detta har varit mitt drömjobb sedan jag lärde mig att skriva och Veckorevyn är min favorittidning. Jag är jätteglad! Och jag hoppas verkligen att jag kan prestera trots att jag har sjukt mycket prestationsångest just nu.
Jag skriver i varannan tidning. Alltså en gång i månaden. När den första texten kommer ut vet jag inte ännu. Men I let you know när jag vet.
Jag vill inte ge min tåggranne en ego-chock, så jag bjuder på en bild från igår.
Sitter på tåget och kom nyss och tänka på en gång på mitt radioprogram när jag ringde till någon bilaffär i Tyskland och bad om att få prata med michelingubben. På hemmagjord tyska!
”Ich wollen das michelingubben sprechen”, sa jag. De bara: ”Va!???”, och jag fortsatte. ”Du weiss das bubblischen man”. Hahaha. Jag skrattar högt. Alla tittar på mig som om jag vore ett freak.
Ska snart byta tåg, berättar var jag är på väg då!
Jag har varit över hos Linda och ätit tacopaj och tittat på tv. Vi kom plötsligt på att hon verkligen behövde färga sitt hår. Så vi sprang iväg och köpte en färg vi aldrig sett förut (vanliga Ica hade ingen, så det blev den där affären med skumma varor) och jag fick agera frisör!
Försökte läsa bruksanvisningen…men sket i det.
Det jag ritade ska föreställa en sur och en glad mun alltså. Klaga inte!
Visst blev det bra? Erkänn! Jag är sjukt nöjd!
David: Jag måste berätta en sak.
Egoina: Okej?
David: Den här växten kan nog inte stå i fönstret.
Egoina: Jaha?
David: Jag tror att den är….död.
Egoina: Jaha?
David: Jag lovar. Jag har försökt ALLT! Jag har vattnat mer, jag har vattnat mindre, jag har ställt den i skuggan, jag har ställt den i solen.
Egoina: Jaja.
David: Jag tror inte att det finns något vi kan göra.
Egoina: Okej.
David: Den är nog tyvärr död…
Egoina: Okej.
David: …
Egoina: Alltså, jag bryr mig inte.
David (pustar ut): Jaha…
