Lite obvious
Är det en aning uppenbart att jag endast använder klockan som prydnad när till och med plastgrejen sitter kvar?
Det värsta är att jag upptäckte det idag. Och då ska jag tillägga att jag ägt klockan i typ fyra år.
Bortglömda bilder från Norge, del 2
Vi skulle åka till min farmor. ”Var klar vid tolv”, sa faster. Och som vanligt fick jag sitta och vänta i fyrtio minuter. Att jag aldrig lär mig. Folk tycker att jag är tidsoptimist. Då ska ni träffa min familj.
Farmor dukade fram den här och tyckte att jag var knäpp som trodde att det var ost. Haha okej?
Lite rädd för kor, eller?
Sommarfeeling gånger en miljon.
Haha! Vi fick stanna bilen för att ett gäng kor gick över vägen.
Den berömda Sjöormen i Seljord som min farmor alltid pratar om. Som Loch Ness typ. Min kusin påstår att hon har sett den.
Vi gick upp i ett torn för att se på utsikten.
Såhär såg vi ut från marken.
Jag och min fina faster.
Utsikten från farmors hus. Som att bo i en saga.
Jag på mitt lila rum.
Vi firade farmor och hennes mans ett års bröllopsdag. De fick en hotellvistelse och middag av oss i present och blev jätteglada.
Fick en mössa i present av min kusin. ”Du ser ut som en nisse”, sa en annan kusin.
Bortglömda bilder från Norge, del 1
Ibland tar jag bilder som liksom inte riktigt räcker för att bli enskilda inlägg och då samlar jag dem i inlägg likt det här.
Smygbild tagen på bussen. Kanske inte helt okej, men var så lycklig över att vara brunare än någon. Har nog aldrig hänt.
Jag och två kusiner.
”Skal du ha kvota di?”, frågade min faster mig hela tiden när vi var på Systembolaget i Sverige. Jag fattade inte alls vad hon pratade om förrän jag såg denna skylt.
Vi var i en av de största godisaffärerna jag sett.
Skandal att jag bara köpte det här.
Vi försökte göra friterad banan hemma som ni kanske minns. Det blev aldrig riktigt bra, tyckte jag i alla fall. ”Jag vet inte hur det ska smaka, har aldrig ätit det tidigare”, sa min kusin Mathias. Det går ju inte för sig, tyckte jag. Så vi åkte till en restaurang och beställde det bara för att han skulle få smaka. Vi kände oss ganska dumma när vi hamnade på världens finaste restaurang (vi fick åka runt i hela stan för att hitta ett ställe som serverade det) och delade på en dessert. Dejt-känsla gånger tusen. Haha.
Lollipop. Topp tio på saker jag förknippar Norge med.
Jag fick agera ”assistent” på en av @mathiasvik (på insta) fotorundor. På bilden ser ni #dixithedog.
Fick stå och hålla den största hunden medan han tog bilder på den andra. Så gott det gick i alla fall. Hunden är galet stark.
Fick äran att sova med Dixi också. Åh. Saknar redan! Myshund.
På väg hem igen
Sitter på bussen med världens bästa snackslåda som min faster fixat. Jag har sett på serier så mycket att mina öron nästan blöder (är det bara jag som får ont av att använda hörsnäckor länge?), men är fortfarande inte hemma.
Hörs ikväll.
Lita skakad, men god ändå.
Hilsen mig snart 9 år
Min faster har sparat på massa grejer jag gjorde när jag var liten. Bland annat den här:
Spontana tankar:
1) Vad hände med den talangen? Kan knappast ens rita något som liknar en häst idag.
2) Det var på den gamla goda tiden när man kände det var viktigt att påpeka att man snart är äldre och ni minns väl de halva åren? ”Är du sju?”, ”Nej, sju och ett halvt!”. Nu är jag snarare 23 plus ett och ett halvt.
3) Vad är det med mig att skriva hej och hopp och sånt där på mina teckningar? Jag gjorde en påsk-teckning till min mamma en gång när jag var liten. Jag ritade en tupp med en pratbubbla. I pratbubblan skrev jag ”kuk-eli-kuk-HEJ”. Av allt påskpynt vi hade hängde mamma speciellt upp den varje år och visade stolt för gäster och sånt där. Alla skrattade och jag förstod inte helt varför.
4) Jag hade tydligen bättre koll på ridutrustning då än vad jag har nu. Stövlar, hjälm, sadel, grejer man har fötterna i, tyglar. Jag har liksom koll på läget.
Instagramfilter in real time
Världen blir så mycket finare när jag har på mig mina solglasögon. Det är som att ha ett Instagram-filter hela tiden.
Utan.
Med solglasögon framför linsen.
Ja, ni ser ju.
En gång när jag var liten hade jag lila simglasögon på mig en hel dag (var en riktig fisk i vattnet som badade hela dagen). Jag minns att jag tyckte världen såg så fruktansvärt tråkig och färglös ut när jag tog av dem. ”Ser världen verkligen ut SÅHÄR?!?” minns jag att jag tänkte. Det kändes så hemskt. Lite samma känsla som att gå ut från bio-salongen efter att precis ha sett Avatar.
Det är inte lätt
I telefon med pappa. Han har precis skaffat sig en Iphone. OCH Instagram dessutom.
Pappa: Såg du bilden jag lade upp på Instagram? På liljorna?
Jag: Ja. Men du hade skrivit ”LINJERNA har kommit” och inte liljorna.
Pappa: Ja, men man kunde inte skriva liljorna.
Jag: Inte?
Pappa: Nej. Man kan inte skriva vad man vill på Iphone.
Jag: Haha, jo.
Pappa: Nej, den ändrar ordet.
Jag: Hahaha.
Pappa: Det är helt sant. Jag trycker ”liljorna”, men det blir ”linjerna”.
Pappa: Jag skulle skriva till min kompis Ernst.
Pappa: ”Hej Ernst”, skulle jag skriva.
Pappa: Det blev: ”Hej e-post”.