Det är precis rätt väder att vara föräldraledig till en nyfödd. Minusgrader och mörkt. Jag missar ingenting där ute och kan vara inne hela dagarna med gott samvete. Det stressar mig inte alls att jag oftast inte ens kommer ut om dagarna. Vi gör inget annat än att mysa jag och bebisen. Med hans lilla kropp sovandes på mitt bröst behöver jag ingenting mer i hela världen.
Jag var nog lite hård mot mig själv när jag sa att jag inte passade att ta hand om en nyfödd. Att det inte gick ihop med min personlighet. Det gör det visst. Mitt ganska lilla, jämfört med andra, behov av rutiner är perfekt just nu. Dagen blir vad den blir. Jag rättar mig efter bebisen och har noll problem med det. Sover han när jag vaknar somnar jag också om. Här finns inga måsten eller någon speciell mall dagen behöver följa. Tydligen tycker jag konstigt nog att det är ganska mysigt att ta hand om dessutom. Känner mig inte som en blöjbytande ko. Inte än i alla fall.
Jag längtar efter sena nätter och djupa samtal som inte är bebisrelaterade, men jag vet ju att det kommer. Jag är inte så uttråkad som jag trodde jag skulle vara.
Bebisen behöver ett namn och vi kan inte bestämma oss. Just nu har vi två kandidater och några bubblare det står mellan. Han heter ett nytt namn varje dag på test, men det känns aldrig 100. Tänk om det aldrig känns 100? Ljuger folk när de säger att de bara ”visste”? Det känns så tråkigt att vi inte bara vet. Att det inte är självklart. Är det det för alla andra? Eller bara väljer man något till slut?
Idag är det fredag och jag har haft mitt första sammanbrott. Bebisen var otröstlig i timmar och till slut grät jag med. Perfekt att pappan ska på julfest just idag 🙃
Men nu sover bebisen och jag har en påse godis och väntar på Idol. Det ska nog gå bra.
För två veckor sedan var det också fredag. Bebisen var en vecka gammal.
Och vi skulle gå premiärtur med vagnen!
Det tog oss två timmar att komma ut då han vägrade komma till ro. Till slut bet vi ihop och rullade ut honom i vagnen ändå trots att han gnällde. Han somnade direkt! Jag blev så chockad.
Vi skulle på drop in Corona-vaccinering. Eller jag skulle. F stod utanför med vagnen. Det var första gången jag var ensam utan bebisen och det kändes så märkligt. Kände mig så lätt i kroppen. Ihålig och tom faktiskt. Som att något saknades.
Köade en stund och när det blev min tur sa de att vaccinet tagit slut. !??
Jag trodde aldrig att det skulle bli så svårt att vaccinera sig. Jag försökte boka genom olika vårdcentraler, men ingen hade tid förrän om minst en månad. Försökte gå på drop in ännu en gång, men då hade de skrivit fel tid. Men i onsdags lyckades jag äntligen!
Det var lite surt med missad vaccin, men vi får inte glömma att njuta av vår första promenad! Här är vi. Mamma och pappa <3 Bebisen tog bilden.
Nej, jag skojar. Farmor joinade också.
Bebisen sov sin hittills längsta tupplur som inte var på mig. Han älskar sin vagn. (Så länge den rullar!!)
Det blev också min längsta promenad på månader. All foglossning och diverse smärtor försvann sekunden bebisen kom ut. Så skönt! Jag har dock jordens sämsta kondition, men jag jobbar på det.
Halva anledningen till att jag skaffade barn är för att få klä den i en teddyoverall. Orkar inte så gulligt.
Resten av kvällen hängde vi soffan jag och mini. F var i lägenheten och fixade.
Han höll mig sällskap när jag skrev min förlossningsberättelse. Han älskar att ligga såhär.
F kom hem och vi åt minitacos framför Idol. Och sen var den fredagen slut!
Dagarna flyter ihop och jag håller inte riktigt koll på vad som hände när. Men här är några bilder från våra första dagar hemma med bebisen!
Vi fick blommor! Både från Hannah och mitt jobb. ”Bra kämpat” skrev min chef bland annat på kortet. Så himla rätt formulerat.
Vi fick besök av bebisens farmor. Hon fick träffa honom för första gången och jag och F gjorde pizza på vad vi hittade i skafferi och kyl.
Bebisen fick sitt livs första bad! Och hatade varje sekund av det :,)
Bröst, närhet och att sova är mer hans grej.
Hur jag gör grejer numera.
Jag är så tacksam att det går så bra med amningen btw. Förutom att mina bröst är olika stora eftersom bebisen har en favorit går det hur smidigt som helst.
Jag har inte haft ont alls (förutom när mjölken rann till) och han accepterar att amma precis hur som helst. Jag stöttar upp honom med en kudde bara så kan jag göra vad jag vill. Och på natten liggammar vi. Jag ger honom bröstet och somnar om. Mycket lyxigt.
Varenda kväll såg ut såhär. Snacks framför Kastanjemannen. Jag åt blåmögelost varje dag i en vecka.
Mormor hälsade på! Det är RS-virus explosion just nu och vi har bestämt att de enda som får träffa bebisen inomhus nu i början är våra mammor.
Och Greta. Men hon fattade ingenting. Vad ääääär det där för konstigt, undrade hon och förstod inte alls varför hon inte fick komma nära.
Mammas granne hade stickat tröjor till bebisen. Så snällt. Kolla knapparna. Båtar och elefanter <3
Han sov och sov.
Och pappan satt såhär varje gång vi tittade på något för att bebisen inte skulle kolla på tv. Haha.
Annat pappan är bra på är att agera karusell med babynestet. Det är inte lätt att trösta när man inte har bröst.
Lina kom och tittade på bebisen och lämnade kläder till oss. Vi rullade ut en röd matta och väntade.
Nej, jag skojar. Vi stod utanför ett hotell. Nu har han massa kläder från sin några månader äldre bebis-kompis. Så himla snällt <3
Samma dag kom BVC på hembesök. Jag var SÅ nervös och stress-städade vid varje bebisfri sekund. Det kändes som att inte bara bebisen skulle kontrolleras, utan vi. Men allt gick bra och ingen tog bebisen från oss.
Så vi fortsatte mysa. Och där har vi de första dagarna på ett ungefär.
Idag började mitt nya liv! Typ så kändes det i alla fall. F har börjat jobba igen och jag är hemma själv med bebisen. Jag har varit själv med honom kortare stunder nästan dagligen sedan han föddes och är inte nervös över det. Jag klarar av att ta hand om honom. Däremot att ta hand om mig själv, den nöten är svårare att knäcka. Men det ska nog gå bra.
Jag och bebisen hade sovmorgon och sen har vi myst hela dagen. Dagens enda mål var att våga gå ut en runda själv med vagnen och det lyckades vi med! Jag lyckades inte få på mig andra kläder än pyjamasen jag sov i och lyckades inte få i mig något annat än yoghurt, kaffe och en kanelbulle. Men bättre lycka imorgon!
Något som däremot funkar jättebra (just nu!) är sömnen. Sedan jag släppte mitt dåliga samvete och accepterade att vi samsover är det som ett helt annat liv. Nej, jag vet att det inte rekommenderas. Men jag har läst på om säker samsovning och det är det bästa alternativet för vår familj. Bebisen är nöjd och jag slipper bli tokig av sömnbrist. Dessutom vill jag ju hellre sova med honom. Det blir ju såklart några uppvak och tröstande efter blöjbyten (eftersom han tror att det är någon tortyrmetod…), men i övrigt sover vi oförskämt bra för att ha en nyfödd.
Ursäkta lång utläggning om vår sömn. Jag lovar att mina sociala medier inte dagligen kommer avhandla hur jag sovit varje natt : ))
I övrigt går mina dagar ut på att plöja The good doctor, sminka mig och scrolla telefonen. Som sagt, allt man kan göra med bebisen vid bröstet går att göra i oändlighet.
Veckans två enda planer är att ta mig till BVC och att komma igång med bloggen igen. Jag hade planerat lite för långa blogginlägg vilket var för svårt att orka motivera mig att skriva. Ska försöka tänka mindre men oftare istället. Då hörs vi alltså här snart igen!
Jag har alltid trott att nyblivna mammor överdriver när de säger att de knappt hinner med att duscha. En bebis sover cirka hela tiden. Vad är problemet?
Problemet är att bebisar har en inbyggd sensor som känner av när de inte sover på sin mamma. I alla fall denna bebisen. Han vill helst amma dygnet runt också. Mitt liv just nu är att vara fast i soffan med bebis och bröstmjölksdränkta kläder, och att stressgöra grejer som att duscha på de små luckorna som finns.
Det är märkligt för saker som jag inte trodde jag skulle ha tid med, som att sminka mig eller scrolla telefonen, är ju det enda jag har tid med. Sånt man kan göra stillasittande med bebisen på sig kan man göra i oändlighet.
Livet här hemma rullar på bra. Mest för att F också är hemma och kan serva mig. Hur det ska gå från och med nästa vecka när jag är själv vet jag inte.
Vi har det så mysigt. Det är en helt egen liten värld vi befinner oss i. Allt är förändrat, men på något sätt känns det som att det alltid varit såhär. Dygnets timmar flyter ihop och vi trevar oss fram med att lära känna vår bebis och förstå hur vi ska ta hand om den. Det är som att tiden står still samtidigt som den går jättefort.
Och det är väl just det som ändå gör det okej att vara fast i soffan med bebis och bröstmjölk på sig. Innan jag vet ordet av det vill han inte sitta ihop med mig längre. Så jag njuter, missade duschar till trots.
…och kladdkakemuffins. Förbereder oss för att behöva gå ut så lite som möjligt om vi inte vill. Känns som att vi går och väntar på att gömma oss från en läskig katastrof vilken sekund som helst.
Mamma kom och rengjorde ugnen en dag. Eller hon kom för att träffa mig, men jag fick välja ett uppdrag till henne också. Haha så gulligt och tacksamt.
Såhär glad har en person som städar ugnen aldrig någonsin varit va? Svinto, hör av er om ni vill använda denna bild i marknadsföringssyfte.
Mamma och Greta spanade ut på hustaken. Greta är rädd för min hiss och mamma säger att det är hennes fel för att hon visade henne utsikten, Greta förstår att hon är högt uppe och blir höjdrädd i hissen :,)
Jag har fixat naglarna! Blev extra korta med fransk ombré denna gång. Vet ju inte när jag kan fixa dem nästa gång.
”Lova att ta med bebisen”, sa min nageltjej. FÖR sjukt att detta är naglarna jag ska ha när jag träffar mitt barn.
Äntligen händer det! Tomtelatten har premiär! Gick så klart genast och drack en. Planerar att snitta en i veckan till säsongen är slut.
Har varit slarvig med mina dadlar. Det går bara inte. Det är för mycket att äta 6 stycken om dagen oavsett i vilken form det är. Men dessa baconlindade var mycket goda.
Perfekta godispåsen till fredagsmyset: en salig blandning av sött, salt, syrligt och tant.
Hittade en fluffig teddykeps på Lindex som jag vill köpa.
Men får se. Har någon identitetskris just nu. Kan inte se mig själv ha på mig något annat än tights och långärmad tröja. Har liksom tappat all relation till kläder och sånt. Hur matchar man saker? Jag har ingen aning.
Jaha. Här kommer ännu en uppdatering om min graviditet igen. Det finns ju knappast något annat jag kan tänka på just nu. Jag har beräknad födsel idag. IDAG! Tänk att datumet jag fokuserat på sen jag plussade i februari är här. Då kändes det som miljoner år hit.
Var hos min barnmorska idag och bad henne kolla läget. Hon verkade lite förvånad när hon undersökte mig. Sa att tappen är mjuk och öppen några centimeter. ”Vadå NÅGRA???”, sa jag. ”Jo men 3 ungefär, 2-3 kanske”. Hon gjorde en hinnsvepning och sa att hon hoppas att vi inte ses på vår bokade tid nästa vecka. Gah, vad pirrigt! Jag vet att det inte behöver sätta igång snart ändå. Men något har i alla fall hänt. ”Dina förvärkar har gjort nytta”, sa hon.
Något som dock gjorde mig orolig är att mitt urinprov som de skickade på odling visar samma sparsamma bakterietillväxt som tidigare. Det är ingen skillnad på det provet och andra prov jag lämnat under graviditeten som de valt att inte behandla. Förutom blodet då. Enligt min barnmorska finns det ingen bra förklaring till varför det plötsligt skulle vara så mycket blod i mitt urin och hon tycker att läkaren borde utreda det. Jag får vänta på att läkaren hör av sig, men det känns ju inte så bra. Min barnmorska sa dock att det ibland händer oförklarliga grejer när man är gravid och att det kanske beror på känsliga slemhinnor/ att man blöder lättare. Så vi får hoppas att det bara är något sånt.
Igår hade jag en riktigt bra dag. Hade så mycket energi att jag knappt visste var jag skulle bli av. Gick och fikade med mig själv, fönstershoppade på stan, köpte strumpor till bebisen och sen gick jag hem och städade hela lägenheten. Tvättade, skrubbade, bytte sängkläder, sorterade och moppade varje centimeter.
Vi har stopp i avloppet i köket och har provat alla husmorstips för att lösa det. På väg hem från jobbet köpte F massa grejer på Biltema för att göra ett ordentligt försök att fixa det. Han kom hem och vi satte igång, men det gjorde ingen skillnad. Innan jag visste ordet av det hade han rivit ut allt under diskbänken, dragit ut diskmaskinen och kopplat loss rören så att det kom avloppsvatten på hela golvet och stänkte överallt. Det stank avlopp i hela lägenheten och all städning kändes förgäves. Begravde huvudet i händerna och andades djupt. ”Vad händer älskling, har du värkar?”, frågade F. ”NEJ JAG HAR ETT PSYKISKT SAMMANBROTT”, svarade jag. Haha herregud, verkligen det sista jag behövde skulle hända dagen innan BF.
Nu är stanken borta och avloppsvattnet bortstädat, men det är fortfarande stopp. Disk överallt och kaos. Borde kanske gå in och diska det i duschen, men orkar verkligen inte. Håll tummarna för att F kan lösa det ikväll och att vi slipper avloppskaos när bebisen bestämmer sig för att göra entré.
