Nu är det snart en miljon år sedan denna krönika kom ut (okej, överdriv much Egoina), men jag tänker bättre sent än aldrig. Jag skriver om en av nackdelarna med att folk vet vem man är, och om ”jag hade gjort om det”.
Cirka varannan månad turas jag och mina tjejkompisar om att bjuda hem till middag. Idag var det min tur. Vilken lyckad kväll det blev. Maten vad god (om man får säga det själv) (det får man) och vi hade jättekul som alltid. Jag tänker att ni är dödligt nyfikna på vad jag bjöd på. Som tur är har jag varit så fantastisk att jag förevigat hela matspektaklet på bild.
Bättre än såhär blir dukningen inte när man endast har IKEA-grejer (och inte ens sex likadana skålar) samt plats till fyra. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum eller vad det nu heter.
Fördrink. Jag gjorde något så enkelt som mimosa. Mousserat vin och jordgubbsjuice.
Förrätt: Blomkålssoppa med parmesan, bacon och tryffelolja.
Huvudrätt: Baconlindad kyckling med en fyllning gjord på soltorkad tomat, parmesan och färskost. Rostade potatisskivor med rosmarin och honung. Sallad. Och mycket sås. Såklart.
Efterrrätt: Jag tänker mig att ni säkert legat sömnlösa över det här. Men det var alltså en kolatryffelpaj jag gjort. Eller chokladkolatryffel, vet inte. Gott i alla fall. Och mäktigt. Min pojkvän är pepp på att äta resterna till frukost. Ja, jag är väl rätt pepp på det jag med.
Sedan lekte vi en lek som jag förberett. Tänkte berätta för er hur det går till i ett eget inlägg. Väldigt roligt faktiskt. Bästa lagnamnen förresten. Jag tillhörde såklart vodkorna. Och det är alltså vodkorna som i vodka och inte en speciell typ av kor.
Som jag har stressat idag! Det känns som att jag inte gör annat. Efter uppsatsskrivandet skulle jag iväg till en fest, men missade bussen med en minut. Gick hem och drack ett glas vin och målade naglarna i väntan på nästa buss. Hälften utanför, men jag är glad ändå. Dessutom är uppsatsen så gott som klar. Boyaaa! Helg.
Jag är hemma hos en klasskompis idag och vi sitter och köttar klart vår uppsats. Det kan ju vara skönt att ha helgen ledig.
Just nu har vi lunchpaus. Eftersom att jag försov mig och inte hann med att fixa något innan jag var tvungen att springa så äter jag en macka med de andra har värsta goda matlådorna. Där snackar vi tortyr.
Det bästa med bakning måste ju helt klart vara det här:
Att äta resterna. Det bästa med livet kanske.
Nu ska mitt bakverk stå i kylen tills lördag. Se men inte röra. Där pratar vi frustration. En person vid namn Linnea gissade rätt på vad jag bakade förresten, men jag tänker inte godkänna hennes kommentar. Hehehe. Cliffhangerbloggen.se.
De är så störiga de där bloggarna, säger A men inte B. #vadbakadeegoinaegentligen.
Min fina pojkvän följde med mig hem efter skolan och hjälpte mig att handla. Eller att bära rättare sagt. Att handla mycket är en aning problematiskt när en inte har bil.
Jag ska ha middagsbjudning med tjejerna på lördag med trerätters och grejer så det blev en del. Det ska bli kul att ta igen för förra gången när jag var sjuk. Att turas om att bjuda på middag är nog den bästa idén vi kommit på förresten. Det har nu snart gått ett helt år och alla har haft bjudningar, så nu är det min tur igen. Så fin tradition. Hoppas vi fortsätter tills vi blir gamla.
Nu ska jag förbereda efterrätten till lördag. Någon som kan gissa vad jag ska göra?