Jag är i skolan någon timme tidigare än jag ska träffa min grupp för att läsa igenom två uppsatser vi ska opponera på. Sån är jag, duktig osv.
Jag måste tipsa om appen Adobe Reader, jag har den på min Ipad och vet inte hur jag skulle överleva utan. Perfekt till långa PDF-dokument då man kan rita, kommentera och använda överstrykningspenna.
Jag sitter i ett grupprum och typ fem personer gick förbi när jag tog denna selfie. Men jag bjuder på det.
Mina vänner brukar alltid säga att jag kan mina poser och alltid gör samma min när vi tar bilder. Har man bloggat i snart sju år (jäklar!) har man liksom fått öva in det. Jag kör på säkra kort.
Annars hade det sett ut såhär:
Här hade jag verkligen inte övat på några poser. Tro det eller ej.
Jag hade glömt att det skulle komma ett bud hit idag och låg och sov klockan 15.00 när det knackade på dörren. Killen såg lite förvirrad ut över att en nyvaken tjej öppnade.
Jag fick det här:
Det ska bli kul att prova! Jag har smakat en Aloe vera dryck en gång för länge sedan och då tyckte jag att det var lite läskigt med klumparna. Men jag har nog tuffat till mig nu.
Förresten så är jag glad idag. Jag har lyckats fixa en intervju till praktikplats nästa vecka. Håll tummarna hårt!
Jag har ägnat denna söndag åt att plugga. ”Oj, vad trött jag är”, tänkte jag när jag satt och skrev och blev förvånad eftersom att jag aldrig blir trött på kvällen. Så tittar jag på klockan och upptäcker att hon är fem. PÅ MORGONEN. 05.07. Hur hände det ens?
Inte så konstigt att jag är trött ändå kanske.
(Och ja, jag vet att det inte heter ”eftersom att”. Men jag tycker att det låter bättre och ser bättre ut, därför skriver jag det ändå). (Eftersom att jag gillar det).
Som utlovat tänkte jag berätta om leken vi lekte igår. Man kan säga att denna lek är en blandning mellan ”med andra ord” och charader.
Den går till såhär:
Förberedelser: Låt alla speldeltagare skriva ett antal lappar var, eller förbered dem innan gästerna kommer. Det är dock tråkigt att veta vad som står på alla lappar om man ska vara med i leken. Så antingen får en utomstående göra det (min pojkvän förberedde en hel skål med lappar till oss, så gulligt) eller så får alla vara med och skriva. På lapparna ska det stå en person som alla känner till. Det kan vara en kändis, en fiktiv person eller en kompis, regeln är bara att alla måste veta vem det är.
Vik ihop alla lappar och lägg dem i en skål. Dela upp er i lag om två personer. Enas om awesome lagnamn (viktigt!!!). Sedan kör man tre olika spelomgångar.
Runda ett: Man ska genom ord förklara för sin lagkamrat vad som står på lappen utan att säga vad som står lappen. Står det till exempel ”Kalle Anka” kan man inte säga att det är en anka, utan istället säger man till exempel att det är en ”seriefigur utan byxor”. (Precis samma som i Med andra ord om ni har spelat det). Man har trettio sekunder på sig och man försöker hinna så många lappar man kan, sedan är det nästa lags tur och man fortsätter tills alla lappar är slut. Domaren/lekledaren håller koll på klockan och antecknar poäng (ett poäng för varje lapp). När alla lappar är slut lägger man tillbaka samma lappar i skålen igen. Tipset är att ha lyssnat på vad som stod på alla lappar, på så sätt så blir det enklare längre fram i spelet.
Runda två: Denna runda är det charader. Det går till på samma sätt, fast man får inte lov att prata, utan istället ska man hjälp av kroppsspråk försöka förklara vad som står på lappen. Varje lag försöker hinna så många lappar som möjligt. När lapparna är slut lägger ni tillbaka dem i skålen igen.
Runda tre: På den sista rundan ska man förklara vad som står på lappen med ett enda ord. Hade det till exempel varit Kalle Anka kanske man hade sagt ”seriefigur”. Man får bara säga ett ord och om lagkamraten inte förstår får man inte säga mer. Det är alltså enklare om man hängt med på alla lappar under spelets gång.
När lapparna är slut på den sista omgången räknar ni poängen och flest poäng vinner. Ni kan förresten själv välja hur lång tid ni vill ha på er på varje omgång. Det kan vara roligt att minska tiden, men vi körde på 30 sekunder hela tiden.
Nu är det snart en miljon år sedan denna krönika kom ut (okej, överdriv much Egoina), men jag tänker bättre sent än aldrig. Jag skriver om en av nackdelarna med att folk vet vem man är, och om ”jag hade gjort om det”.