Det är just dessa situationer man älskar som blivande kommunikatör. Jag vet inte om ni har hängt med, men SVT gick ut med att allt som delas under hashtaggen #mittos14 är till deras förfogande. De har rätt att använda bilderna, beskära bilderna, bearbeta bilderna hur de vill obegränsat i tiden. SVT ”äger” alltså hashtaggen.
De kom väl på att man inte kan göra så eftersom att de ändrade villkoren för några timmar sedan. Läs mer HÄR.
Hur som helst, kolla resultatet för hashtaggen på Twitter. Jag DÖR vad roligt:
Jag har det himla bra. Hänger i pojkvännens pyjamasbyxor och alldeles för stora raggsockor och blir serverad mat. Jag frågar om jag ska hjälpa till och får ”nej sitt du”, till svar. Bästa.
Idag är en pluggdag. Jag har läst genom B-uppsatsen för sista gång innan inlämning (äntligen!) och nu pausar jag för att gå genom mejlinkorgen för att sedan fortsätta med annat.
Vi har bara kramats och sett Sherlock hela dagen. Jag mår väl inte jättebra. Anledningen är ännu ett roligt brev som låg och väntade igår.
Det var ett brev från vårdcentralen och jag visste redan innan jag öppnade vad det skulle stå. Brevet var nämligen lite för tjock och innehöll lite för många papper för att det skulle kunna vara något bra. ”Hej-testet-visade-inga-cellförändringar-ha-det-bra” kräver nämligen bara ett papper. Jag fick alltså besked angående cellförändringarna och de är kvar. Så om några veckor ska jag göra en konisering. Eller en ”slyngkonisering” som det stod.
Anledningen till att jag berättar om det här är för att jag vill påpeka hur viktigt det är att gå och ta cellprov och också för att det hjälper mycket att höra om era historier och erfarenheter. Är det någon som gjort en konisering? Vad är skillnad på det och slyngkonisering?
Min pojkvän har kommit på bästa grejen när jag är pms:ig. Han låter mig gå in på hemnet och dissa inredningar. Sedan sitter han bredvid och skrattar. Kan tyckas vara elakt, men bättre än att det går ut över honom.
Förresten! Ett nytt nummer av Veckorevyn är ute. Nytt nummer = ny krönika. Och inte nog med det så testar jag dejtingapppar. Spring och köp!
Jag skriver mina krönikor och andra texter några månader innan tidningen kommer ut. Så jag och min pojkvän hade precis börjat träffas när jag testade en hög dejtingappar. Kändes ju inte lite fel. Haha.
Vad glad man blir när man är super-pmsig och kommer hem till sin pojkvän som dukar fram kakor. Kan nästan förlåta honom för att han hällde mjölk i mitt te. Nästan.
Jag var på så bra humör igår, för vet ni vad?? Jag fick praktikplatsen! Allt verkade hur bra som helst. Jag ska jobba med roliga projekt, trevliga människor, byggnaden är skitcool och jag såg minst sex hundar(!) på arbetsplatsen. Bättre blir det knappt.
Jag är fortfarande glad över det, men när jag kom hem igår så väntade ett mindre roligt brev. Min stalker har överklagat. Jag vet inte riktigt hur rättsprocessen fungerar, men antagligen går det till hovrätten. Plötsligt gick all energi ur mig. Jag orkar inte. Men jag måste orka. För jag tänker inte ge mig. Varför kan det inte bara ta slut? Varför kan han inte bara fucking lämna mig ifred?
Livet alltså. On the top of the world till att känna att allt är skit.
Jag hade ingen bild som passade inlägget så jag tog en där jag är söt istället. Bättre än inget.
