Telefonen ringde igår kväll. ”Hon är sämre, du måste komma hit”, säger min kusin. ”Okej, jag tar första bussen imorgon”, svarar jag.
”Nej, inte imorgon. Du måste komma nu”.
Jag bokade nattbussen och släppte allt jag hade för att åka till Norge. Jag höll andan varje gång telefonen ringde med nya uppdateringar. Klockan 05.00 var jag framme. Tyvärr kom jag för sent. Men jag är glad att jag är här ändå. Det är fint att vara med familjen just nu.
Min farmor. Min förebild.
Den coolaste, roligaste och mest godhjärtade, kreativa och färgrika person jag vet.
Alla somrar jag varit hos dig. Alla gånger du hållit mig i handen när jag varit sjuk. Berättat hemligheter för mig som ingen vet. Tagit mitt parti i varenda fråga. Gett mig extra glass när ingen ser. Hämtat mig i Sverige när jag varit för liten för att åka själv. Ringt bara för att berätta vad som hänt i Glamour. Fått mig att känna mig speciell och lyft bort alla bekymmer från mina axlar.
Eller den gången jag var liten och gick loss i din sminkväska utan lov och du hittade mig, skrattade åt resultatet och sa att ”ojdå, det är inte meningen att det ska synas” och jag undrade varför det är någon mening med att sminka sig om det ändå inte ska synas. Och du tittade på mig, sa ”det har du rätt i” och gick loss i sminkväskan du med.
Älskade farmor. Tänk om jag bara får vara en hundradel som du. Då skulle jag vara stolt. Sov gott nu. Vi ses i paradiset <3
Och nu ska jag klaga lite igen. Hehe. På håll är de verkligen superfina och färgen blev precis som jag hade tänkt mig. Men close up är de sannerligen inte snygga. De är jättetjocka och konstigt filade. Jag tog smickrande bilder, men hade jag fotograferat från en annan vinkel hade ni sett att de är sneda på ena sidan och vissa är så tjocka att det nästan ser konstigt ut.
Alltså what a girl gonna do för att få fina naglar egentligen?? Nu gick jag till och med till en salong som jag blivit tipsad om. Jag har verkligen börjat förstå hur stor skillnad det är på vem man går till i nagelbranschen. Det är skrämmande många som inte bryr sig om hygien och inte riktigt vet vad de håller på med. Det borde faktiskt finnas någon form av legitimation för att få hålla på med sånt.
Nåja. Stackars i-landstjej osv. Sanningen är att det är skönt att få prata om lite ytliga saker. Gårdagen kom med två hjärtskärande besked på en gång och var den värsta dagen jag varit med om på väldigt länge. Mitt hjärta är sönder.
Jag vaknade och hade ont i absolut alla muskler i hela kroppen idag. Hoppas bara att det beror på mina udda aktiviteter i helgen och inte att jag börjar bli sjuk. Ain’t nobody got time that for that.
Jag har precis gått igenom mejlen och fixat lite bokföringsgrejer och tänkte värma lunch snart. Just det! Jag har bokat frisörtid också. Jag blev så inspirerad av Michaelas hår och kände att jag verkligen behöver en uppfräschning jag med. Sist var ju i april (förutom att jag klippte topparna innan vi åkte till Italien). Det behövs. På måndag är det dags.
Titta så fint!! Färgen, längden och stylingen är bara wow. Jag själv kommer dock inte våga mig på något liknande då jag är alldeles för besatt av mitt hår. Nope. Jag är fegare än fegast. Hade jag inte sagt något så hade ni inte ens fattat att jag varit hos frisören. På den nivån är det.
Avsnitt nummer 1 av Veckans Smash är ute! Tyvärr finns vi fortfarande inte på podcaster. Vi jobbar på att lösa detta och vet faktiskt inte varför det tar sån tid för oss att bli godkända av iTunes. Men ja. Tekniken är helt enkelt inte på min sida denna vecka som ni vet. Vi är on it i alla fall och fram tills att det är löst kan ni lyssna nedan.
I första avsnittet – Extrem tystnad, tack – pratar vi om emojis. Vilka emoji-typer är vi och hur kommer det sig att vissa inte använder emojis? Jag berättar om en situation på tåget då jag fick en (tyst!) utskällning av en medresenär och Moa lanserar nya moderna förslag på gamla talessätt. Jag listar konstiga saker folk gör och det visar sig att Moa tydligen är ganska konstig…Vem av oss har bacillskräck? Vad är egentligen en äckelhand? Och Moa kommer med tips på hur man ska göra för att ta mjukglass-ätning till en helt ny nivå.
Hoppas ni gillar!
HÄR kan ni ladda ner avsnittet och HÄR kan ni gilla vår Facebooksida. Hörs igen nästa vecka med avsnitt #2 (som kommer ha mikrofonljud från mig också) (LOVAR!!!). Stay smashing!
Idag är dagen då ingenting går rätt. Åtminstone vad gäller teknikrelaterade saker. Alltså jag HATAR teknik. Varför kan det aldrig bara funka som det ska? Visserligen är allt mitt fel, men det är skönt att skylla ifrån sig.
Teknikproblem nummer 1: Den här grejen är så irriterande att jag inte vet var jag ska ta vägen. Moas ljud i podcasten blev ju mycket bättre än mitt förra gången och jag trodde det berodde på rummet jag satt i, eller att jag inte pratade tillräckligt nära mikrofonen. Igår var jag smart och löste problemet tänkte jag:
Jag riggade en mycket isolerad podcasthörna mellan säng och byrå och sedan såg jag till att prata nääära mikrofonen.
Om det hjälpte? NOPE. I vår senaste podcast-inspelning har jag samma dåliga, burkiga ljud. Jag förstod ingenting. Hade jag lagt in ljudfilen fel? Hade jag spelat in på fel sätt? Varför är mitt ljud sämre än Moas? Vi har exakt likadana mikrofoner och även likadana datorer. What the hell? Sen upptäckte jag det. Jag har alltså spelat in genom datorn och inte genom mikrofonen…….
……………
Alltså. Skjut mig!!! Jag trodde självklart att mikrofonen var på eftersom den lös. Eller ja, den var ju på, jag hade bara inte sagt åt garageband att spela in genom den. Så himla irriterande. Så i nästa avsnitt hör ni Moas fina mikrofon-röst och min burkiga röst…igen. FÖRLÅT. Jag vet att man ska åtgärda allt sånt efter pilotavsnittet. Ni får lov att vara arga på mig : (( Eller så kan ni skratta åt mig. Ni kan ju visualisera hur dumt det måste sett ut när jag satt där och pratade in i en mikrofon som inte ens spelade in liksom.
Teknikproblem nummer 2: Jag har tagit in på hotell idag eftersom att jag 1) fick det billigt då jag sparat ihop så många poäng och 2) för att jag behöver filma och fotografera en grej till ett samarbete och just nu är det svårt att göra det hemma och 3) det är enda sättet att få med F på hotellfrukost. Så jag slog tre flugor i en smäll. Det visade sig vara en mycket bra idé eftersom jag har varit väldigt effektiv hela dagen och verkligen fått mycket gjort här i mitt lilla rum. Men. Mitt i allt dog kameran. Jag hade laddat den innan jag åkte hit för att ”jag skulle slippa ta med laddaren”. Mm. Smart Regina. SMART. När jag kommit halvvägs dog den och ville inte återupplivas och jag var så trött på skiten att jag inte orkade åka hem för att hämta laddaren. Jag bara håller tummarna för att materialet jag har på minneskortet räcker.
Nåja. Hejdå denna bajsteknikdag. Nu kommer snart F hit med min laddare och jag ska se om jag orkar mig på att slutföra det jag skulle göra innan vi checkar ut imorgon. Men ingen mer teknik för idag. Ikväll ska vi låtsas att vi är på semester på riktigt. Vi ska dricka vin och äta chips på hotellrummet och sedan ska vi ut och äta. Så märkligt att sova på hotell i sin egen stad förresten? F ringde nyss och bara ”men vi kan ju sova hemma och så kan vi åka till frukosten ändå”. Haha. Nej nej. Vi ska minsann sova här. Jaja. Det var det. Hoppas ni har en bra fredag! Kram!
Igår skulle jag hämta några grejer som sagt. ”Det är onödigt att ta bilen, jag går istället”, tänkte jag.
Bra val. Not.
Svårt att se på bild, men ni får helt enkelt lita på mig. Det var sanslöst mycket grejer. Tungt och otympligt.
Fick åka buss hem och precis när jag satt mig ner på ett säte och placerat sakerna bredvid mig sa busschauffören åt mig att ”kan du vara snäll att flytta på dina saker så att människor kan komma förbi”. Trots att det var noll människor på bussen och noll personer som ville komma förbi. Bekräfta gärna att en tjej som alltid känner sig i vägen faktiskt ÄR i vägen. Ville sjunka genom jorden.
Såg i alla fall denna bild och det vägde upp lite. Ser ni? Om Tyra Sjöstedt och Heidi Klum fått barn hade deras dotter sett ut såhär! Läskigt.
På kvällen behövde jag socialt utbyte och annan miljö, så jag mötte upp Emelina och Victoria på Drottninggatan 35. Vi pratade boende, jobb och pinsamma minnen.
Och drack ett glas vin. En av dem ville ha rödvin och en av dem ville ha vitt, så då valde jag rosé såklart. Det blev en fin färgskala.
