Så typiskt mig att försova mig. Här ser ut som om någon har kastat in en bomb och sedan stängt dörren och varit borta en vecka.
Men jag måste hurry burry in the dusch för att inte komma försent hem till mamma på middag. Hon har börjat ta avgift för varje minut jag är sen. Kan inte klandra henne.
Tror ni förresten att Svenska Dagbladet tycker det är störigt att de har samma intialer som Sverige Demokraterna? Jag tror.
Äntligen lite svensk husmanskost.
Jag fick ett MMS av en vän med en bild på en uppspikad Elvis-talva med texten: ”Nu är the king uppe”.
Jag skickade tillbaka denna bild med texten: ”The king må vara hos dig, men the queen sitter här”.
Okej. Det var inte exakt den bilden jag skickade. Men jag orkar inte föra över bilder från mobilen och grejer.
Har skullat skriva ett hej-jag-är-hemma inlägg hur länge som helst nu. Men det har kommit saker i vägen hela tiden.
Men det är jag i alla fall. Hemma alltså.
Naee, jag vet att ”skullat” inte är ett ord. Men jag tycker att det borde vara det och då är det också det. PUNKT.
Sitter på bussen på väg hem till Sverige nu. Fantastiskt nog finns det Internet på bussen. Mindre fantastiskt är att det inte finns ett eluttag. Men what to do.
Det är så hemskt varje gång jag ska börja prata svenska igen efter att ha varit i Norge. Min tunga gillar inte de skånska R:en.
Någon hostade precis i sätet bakom mig. Sådant får jag panik på. Finns inget värre än sjuka människor på en buss.
Ja. Då ska vi se om jag lyckas hålla andan hela vägen då.
I övrigt: Är över gränsen om någon timme. Så Sverige är snart fulländat igen, Pråmiz.
Min kusin och hennes man hade en tavla på bröllopet som man fick skriva en hälsning på. Någon ritade dit en hitlermustasch.
Jag = mycket road av detta faktum
Kusin = mindre road.
Om Sverige bara börjar importera in dessa två varor lovar jag att bli svensk medborgare.
