Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Behövs inte utvecklas mer än så

Jag började nyss skriva ett blogginlägg om vita strumpor. Men jag blev så frustrerad att jag var tvungen att radera allting. Ingen vill läsa en roman om vita strumpor. Och även om ni vill så förtjänar de inte en roman.

 

Kort och enkelt: Använd inte vita strumpor. PUNKT.

0

Måndagens funderingar

…Serien ”Våra bästa år” har hållit på sedan tidernas begynnelse. Hur fungerar det att vara skådespelare för denna serie? Det är ju inte så att man gärna byter ur en karaktär mot en annan skådespelare. Är det livskontrakt man skriver på?

 

…Jag vill inte gärna dra människor över en kam men hur kommer det sig att lesbiska tjejer ofta är feminister och vegetarianer (och röstar vänster)? Jag frågar för att jag faktiskt undrar, så spåra inte ut nu, tack.

 

…Är en atom odelbar? Den består ju av massa protoner och grejer. Av vad jag vill minnas så sa läraren på kemilektionen (för fem år sedan!) att man förut trodde att den var odelbar, men att så inte är fallet. Vet inte varför jag plötsligt kom att tänka på detta.

 

…I ”Lilla huset på prärien” (en serie som gick på TV när jag var liten) ska frun amputera sitt ben vid ett tillfälle. Jag blev så rädd när jag var liten att jag bytte kanal, men sedan den dagen har jag alltid undrat. Amputerade hon, eller lät hon bli?

0

Där snackar vi Klockrent

På Kastrups flygplats fanns det en skylt som det stod ”Förbjudet att fotografera” på (i rummet där de röntgar väskorna).

 

Jag ångrar mig fortfarande att jag inte tog bild på den skylten.

0

Stockholmsvistelsen i bilder

På Kastrups flygplats. Vi är säkert de första i världshistorien som tagit en sådan bild med statyerna.

 

 

Och en till.

 

 

Anna fick ha med sig sin handkräm på flyget det var bara MYCKET viktigt att den låg i en plastpåse. Snällt tycker vi, att SAS inte vill att något ska spilla och kladda ner i väskan.

 

 

Det är viktigt att veta vad man ska göra när flygplanet kraschar. Ja, jag säger ”när”. För när jag åker flygplan heter det aldrig ”om”. Som jag sa till Rebecca, när jag väl vant mig vid tanken att jag faktiskt kommer att dö så går det bra.

 

 

Men det gick ganska bra det hela. Så bra att jag var uppe bland molnen (i dubbel bemärkelse) och tackade flygvärdinnorna stup i kvarten. Ett tillfälle var jag på väg att ge dricks, men det gör man tydligen inte till flygvärdinnor utan vidare.

 

 

Rebeccas skönaste pose på hela resan. Ehm. Vi hade kul åt den linjen dock, det var ganska omöjligt att kunna ta väskorna. Stockholm alltså!

 

 

Arlanda express. Här hade det varit jobbigt att vara på en LSD-tripp på grund av färgerna menade jag.

 

 

Vårt hotell låg ganska nära Globen vill jag påstå. Här har vi utsikten liksom.

 

 

Alla har silikon i Stockholm. Till och med toalettskyltarna. En tjej kom förbi när jag tog denna bild. ”Varför fotograferar du toa-dörren?”, frågade hon förvirrat. ”Jag samlar på sådana skyltbilder”, svarade jag. Folk fattar inte det här med bloggar.

 

 

Vår konferens befann sig i samma korridor som där de filmade vem som gick vidare i Idol förra säsongen. Jag och Rebecca sprang, hoppade och skrek ”YES!”.

 

 

Såhär ser jag ut när jag är sinnessjukt trött.

 

 

Men vänta.. Sa någon mat?

 

 

Vi fick tre-rätters middag. Mycket gott. Men förrätten är seriöst det äckligaste jag någonsin stoppat i min mun. Och där har jag stoppat en del. Blondinbella? Jag förstår inte?

 

 

Man måste hoppa i hotellsängen. Bara är så.

 

 

Lite vin innan utgång.

  

 

Vi drack ett vin som hette CP. Den var inte speciellt gott. Då var det kul att säga att vinet var ”cp”.

 

 

Jag och min bästis Zoran. Heh.

 

 

Vin förstår ni.

0

Borta bra, hemma OK

Det har varit en lång dag. Människor som påstår att det är smidigare att flyga mellan Stockholm och Skåne istället för att åka tåg förtjänar faktiskt stryk.

 

Nu är jag hemma och så hungrig att jag tror att jag kommer att svimma. Vet inte riktigt hur jag ska äta heller då jag inte har någon mat hemma. Eller… Mat har jag, men ingenting som går att kombinera med något annat. Det blir en sjuk maträtt i sådana fall.

 

Krossade tomater, surkål och keso kanske? Vi kanske står inför en fantastisk kulinarisk upptäckt.

0

Arkiv