Fågeln sket inte i vilket
Fågelbajs i all ära, men den här fågeln har i alla fall ansträngt sig. Ser det inte ut som en tomte i en gummibåt? Visst gör det? Som är ute på sjön och allt. Coolt.
Skönheten och odjuret
Innan man går ut. ON FIRE!
När man vaknar dagen efter. Not so much.
Nära sammanbrott
Ni kanske undrar varför jag ännu inte har bloggat idag. Det är för att jag har varit ledsen. Jag fick nämligen ett sms imorse om att min superman har gift sig. Jag sprang upp ur sängen och har sedan dess googlat som en galning.
Men nu kan jag konstatera att Zach Braff inte har gift sig. Han är fortfarande min.
Jag skickade ett sms tillbaka till min vän och han skrev att det var Alex Schulman han menade. Gud. Man får inte leka med en ung flickas hjärta sådär.
Jag och Zachan. Still going strong. Bild från Ellen.
Innan jag och Loket gjorde slut. Bild från Matilda.
Jag har supit mamma under bordet
Mamma gav mig 200 kronor för att komma och hälsa på hennes kompisar, eftersom jag är kÄNdizZ. Jag söp henne under bordet.
Semen
Det är kul att fråga någon hur man säger ”sjöman” på engelska. De flesta svarar ”seaman”. Å man ba: HAHAHAHAHA. Alltså förstår ni? Seaman låter som semen.
Äh.
Förresten. Min söta Toby skickar väldigt fina bilder till mig ibland.
Jag minns inte vad jag sa eller gjorde, bara känslan
Då var jag hemma igen. Jag vill prata lite om det som hände under inspelningen idag. Det är viktigt att prata om sådana saker.
Vad jag har förstått så fick jag en panikattack. Det kom från ingenstans och plötsligt kändes hela situationen helt overklig, som att jag inte styrde min egen kropp. Jag blev svimfärdig, fick blackout, kunde knappt andas och kroppen skakade. Jag trodde på allvar att jag var på väg att bli galen.
Jag har aldrig haft problem med detta tidigare. Jag är tjejen som kan gå fram och redovisa inför klassen med en text jag aldrig läst förut. Visst är jag nervös, men detta var något helt sjukt som kom från ingenstans, och jag är livrädd över att behöva uppleva det igen. Kroppen var ur funktion flera timmar efteråt.
Jag kan säga att jag har en helt ny respekt för människor som säger att de har ”ångest”. Och jag ber om ursäkt för alla gånger jag har sagt: ”Kom igen, det är inte så farligt”.
Är det någon som har erfarenhet av detta?
Värsta känslan jag upplevt
Ni kanske undrar vad jag gör i Stockholm. Det undrar jag med just nu kan jag säga.
Jag skulle sommarprata (klippet ligger inte uppe). Det är nog något av det värsta jag gjort i hela mitt liv. Jag fick totalpanik, blackout och hela kroppen skakade. Jag ville bara springa och sätta mig i ett hörn och gråta. Har aldrig varit med om en liknande känsla tidigare.
Nu är det över och jag har ångest. Det var inte Egoina som satt där kan jag lova. Ni vet när man tittar på Top Model och modellerna ska spela in reklamfilm och inte kommer ihåg ett ord av sina repliker, man själv sitter hemma i soffan och undrar hur dumma i huvudet de är egentligen. Jag förstår dem nu.
Nu vet jag i alla fall. Jag hör hemma bakom kameran. Inte framför. Aldrig framför igen. Fy fan.
Klippet kanske är okej, det spelar ingen roll. Men den här känslan. Det är det värsta jag någonsin har upplevt. Nu flyger jag tillbaka igen. Bort från storstad och kameror.