Nu är det snart en miljon år sedan denna krönika kom ut (okej, överdriv much Egoina), men jag tänker bättre sent än aldrig. Jag skriver om en av nackdelarna med att folk vet vem man är, och om ”jag hade gjort om det”.
Läs och njut! Eller bara läs. Välj själv.
Ett nytt nummer av Veckorevyn är ute och det betyder att jag kan lägga upp min krönika från förra numret. Den handlar om att träffa sitt ex för första gången efter att man gjort slut. Bilderna blev sådär, men jag tror ni kan läsa ändå.
Hoppas att ni gillar!
0
Ett nytt nummer av Veckorevyn är ute, vilket betyder en ny krönika. Denna handlar om hur det är att bli äldre och att man väntar på någon form av ”övergång” som aldrig riktigt kommer. Som att man ska vakna en dag och plötsligt vara vuxen.
Läste texten igen nu och reagerade över meningen ”blev 25 och singel som bara den”. Nog för att jag är förvirrad alltid, men förstår inte vad jag tänkte när jag skrev sådär. Jag är ju inte 25? Kanske det var en framtidsspådom om att jag kommer att vara singel då? *Hoppas inte*.
Nåväl. Här kommer den. Hoppas ni gillar!
0
Min senaste krönika i Veckorevyn ser ut såhär och handlar om komplimanger. Hoppas ni gillar!
Jag är så lycklig över att jag har chansen att skriva sådana saker jag tänker på och som är viktigt för mig. Är tacksam för all feedback jag brukar få också. Ni är bäst!
0
Min senaste krönika i Veckorevyn ser ut såhär och handlar om min London-fling. Hoppas ni gillar!
Vad tycks? Vad gillar ni bäst att jag skriver om?
0
Här är min senaste krönika i Veckorevyn. Den handlar om att döma varandra och vad det innebär att vara ”den typen av tjej”. Är så trött på alla dessa oskrivna regler och pekpinnar. Lev bara! Puss på er.
Här är min senaste krönika i Veckorevyn. Ett viktigt ämne, enligt mig. Läs och begrunda. Eller bara läs.
