Igårkväll. Min pojkvän sitter vid datorn.
Egoina: Jag tänkte sova nu. Ska du lägga dig snart?
David: Ja. Jag ska bara gå ner med ryggsäcken i källaren.
Egoina: Okej. Nycklen ligger i skåpet ovanför spisen.
David: Va?
Egoina: Ja, till förrådet?
David: Va?
Egoina: Du skulle gå ner med ryggsäcken i källaren?
David: Ja, i SPELET.
Man bara föööööörlåååååt då. Borde jag fattat liksom.
Ibland är gränsen mellan verklighet och inte verklighet hårfin.
Vad besviken jag blev på True Talent. Den amerikanska versionen The Voice är ju tusen gånger bättre. Trots min besvikelse hade jag modet uppe och hoppades att Filip & Fredriks nya program skulle vara en succé. Men det sög också.
Sen kommer jag hem och skulle äta spagetti med köttbullar. När jag hade lagat klart allt och var redo för att äta upptäcker jag till min fasa att det inte fanns någon ketchup. Man kan inte äta spagetti utan ketchup. Så jag blev besviken IGEN.
Fyfasiken vilken skitdag.
Sitter hemma hos Linda och har laddat upp till premiären av True talent. Som jag har längtat! Jacob skulle såklart ha den konstigaste läsken han kunde hitta.
Lyssna om ni är intresserade!
Jag har tagit en riktigt slappdag idag och gjort så lite som möjligt. Det behövdes verkligen.
Men jag kan inte längre ignorera den enorma mailhögen jag måste ta itu med. Jag är ganska dålig på det här med mail. Jag läser det och tänker att jag ska svara senare. Bara det att ”senare” finns aldrig.
Det är väl bara att sätta igång. Ska lägga mig snart. Ska nämligen upp tidigt och vara med i radio imorgon. Runt klockan 09.00 på Radio Malmöhus om jag inte minns fel.
Snickersglass. Because I’m worth it.
Jag har haft sommarsemester på krönikefronten. Men idag var den första ute. Snart kommer jag att skriva för en tjejtidning också. Ska upp till Stockholm snart och slå slag i saken.
Min första krönika handlar om min cykel och den har enligt chefsredaktören upprört en del. Jobbigt att vara så provocerande när man egentligen inte menar att vara det. ’
Här är den. Publicerad i Landskrona City.
Jag fick en cykel i present. En fin, glänsande, gammal, fast ny cykel. Den är målad lila och svart och den finaste jag sett. Jag är rädd om den, och med erfarenhet av att bo i Landskrona och att aldrig ha fått äga en cykel i mer än en vecka kändes det på sin plats att köpa ett jävlaridet lås.
Jag hälsade på cykelaffären runt hörnan och möttes av en man med penna bakom örat. Varför han hade en penna bakom örat vet jag inte. Skriver man verkligen så mycket i cykelbranschen eller har han bortträngda drömmar om att bli snickare som han sumpat bort genom att vara ”ute och cykla”? Skitrolig ordvits. Jag vet.
”Ge mig ert bästa lås”, sa jag och mannen sträckte fram något rosa spiraltjohejsan. ”Är det verkligen det bästa ni har”, frågade jag. ”Haha, nej. Det där bryter man upp på nolltid”, svarade han. ”Varför tog du fram det då”, frågade jag och mannen såg förvirrad ut. Sedan letade han bakom disken och plockade fram ännu ett lås. ”Här har du ett”, sa han. ”Är det bra då”, frågade jag. Jag såg hur han ville ljuga, men ändrade sig och tittade ner i golvet.
Jag vet inte om pennan suttit bakom örat så länge att han förgiftats av bly eller något, men jag gav det ett sista försök. ”Ett bra lås vill jag ha. Gärna det bästa ni har”. Mannen sträckte sig efter en hylla och plockade fram en förpackning som hade både ”super” och ”mega” skrivet på sig och lovade att låset var bra.
Jag tackade, drog mitt kort, använde ”ute och cyklar”-skämtet i ett annat sammanhang och var allmänt charmig. Men mannen såg mest trasig ut. Som att jag hade förstört hans dag. Som att han hade sålt smöret och tappat pengarna.
Det var då jag kom på: det är han som ligger bakom alla cykelrån. Logiskt när man tänker på det. Klart en cykelaffär behöver cykeldelar, om inte minst cyklar. Klart att han försöker sälja på mig ett dåligt lås för att göra det enkelt för sig. Precis när jag var som mest inne i mina misstankar tittade han på mig. ”Det är bara tråkigt att en så fin cykel kommer att bli stulen”. ”Va?” ”Du vet. Vi hade kunnat sätta betongboxar runt våra cyklar. De jävla tjuvarna tar dem ändå. Det är inte lönt”. Då förstod jag. Vi var tydligen på samma sida ändå.
• Ja till Victorias bulle i ugnen. Jag hoppas på en tjej!
• Nej till att hösten är här och att man måste bli så himla ordentlig igen.
Vilken cliffhanger jag gjorde där. ”Jag ska flyga” och sen uppdaterar jag inte på ett dygn.
Jag lever. Jag var så utomordentligt jäkla trött när jag kom hem igår. Gå, springa, åka båt, buss, flyga, åka bil tog ut sin rätt kan man väl påstå.
Här är fint väder och det ska utnyttjas. Lägger upp min krönika snart.
