Såg slutet på säsong sex av Greys Anatomy igår och det var ingen bra idé att göra det innan läggdags. Vaknade av att jag skrek.
Visserligen skrek jag för att jag drömde att mamma hällde ut mitt vin på nyårsafton (hej alkis?), men Teddy, Hunt och den där mannen med pistolen var också där. Fyfan.
Jag har sett alla vänner-avsnitt om och om igen, men hoppar alltid över avsnittet där Ross är otrogen. Vill. Inte. Se. Det.
Jag får mail nästan dagligen av er där ni undrar hur man skriver en krönika. Några av er ska skriva en krönika i skolan, andra är sugna på att försöka skicka in sina texter till en tidning. (HÄR har jag skrivit kort om hur man kan gå tillväga för att bli krönikör).
Jag vill påpeka att jag faktiskt inte vet hur en krönika ska skrivas, egentligen. Alltså hur ”reglerna” ser ut. Jag har heller ingen journalistisk utbildning. Så att ni vet det. Ta inte mina tips som skrivna i sten.
Hur man skriver en krönika:
Ett aktuellt ämne. Hitta ett aktuellt ämne att skriva om, eller skriv om en situation eller upplevelse. En krönika är ingen faktatext om Franska revolutionen till exempel.
Eget språk. Använd gärna ett eget språk. Man borde dock känna till reglerna för att bryta dem. Jag tycker att talspråk är att föredra, det gör texten mer levande.
Rubrik. Vissa tidningar vill sätta rubrik själva. Annars ska rubriken tydligt visa vad krönikan handlar om, eller kanske ge en ny dimension till texten.
Roa läsaren. En krönika ska vara lättläst. Den kan vara underhållande, provocerande eller intressant. Var inte rädd för att ha åsikter.
Var personlig. Använd dig av personliga erfarenheter och bjud på dig själv.
En typisk mall för en krönika:
Inledning
En liten bakgrund till ämnet, ett citat, eller kanske bara börja pangbom, ex: ”Jag står i kön till kassan på Ica”.
Brödtext
Krönikans största del. Själva texten.
Avslutning
Sammanfattning av krönikans innehåll och/eller gärna en slutsats som knyter ihop inledningen.
Jag har skrivit krönikor i snart tre år och skriver just nu för City och Veckorevyn. Det är inte alltid kul, det är svårt att komma på ett ämne bara sådär och man är inte alltid inspirerad inför sina deadlines. Men av erfarenhet är det då bäst att skriva om en liten sak och göra det personligt än att ta sig alldeles för mycket vatten över huvudet. Man blir inte alltid skitnöjd med sin text, men så är det när man ständigt tvingas vara kreativ.
Ibland blir man missförstådd, och ibland blir man hatad. Det hör till. Men glöm inte: en krönika som väcker känslor, åsikter och reaktioner är en bra krönika.
Lycka till! Kör hårt!
Fördelen med att ha en före detta bagare i sin klass.
En man på tåget hade signalen jag använder som alarm på morgonen som ringsignal. Perfekt sätt att få sig att bli hatad. Såg en kändis på pressbyrån nyss förresten. Vet inte vad han heter, men ändå. Kändis!
Må vara att jag är lättroad. Men jag tyckte att detta var skitkul.
Fick in denna kommentaren:
Svarade:
Det här med mitt serietittande har gått lite för långt nu. Har tittat hela dagen.
När jag ätit frukost. När jag borstat tänderna. Till och med när jag sminkat mig…
…och lagat mat.
Och fixat håret. Här såg jag just att Lexie färgat sitt hår blont förresten. Chocker!
Egengjord datorhållare. En brödrost.
Överdriver kanske lite när jag säger att den här ropade på mig från hyllan. Men någon form av telepatisk kraft hade den som gjorde att jag lade den i min varukorg.
Och tur var väl det, för precis som jag misstänkte var detta min kopp av te. Mycket bra, Marabou, mycket bra. Ta bort en där fula ”limited edition” texten bara. Okej?
