Varje gång jag gör ett sponsrat inlägg (vilket inte alls är speciellt ofta) får jag några sura kommentarer om att ”jag fått betalt för det”. Vill bara klargöra att det är klart att jag får betalt för bloggen. Jag har runt 30.000 besökare här dagligen och företag betalar för att synas här.
Det är dock väldigt viktigt att poängtera att jag aldrig, aldrig, aldrig skulle skriva om något jag inte står för. Inte heller skulle jag skriva att något är bättre än vad det är bara på grund av att jag fått betalt. Jag ljuger eller överdriver alltså aldrig och tackar faktiskt nej till 98% av företagen som hör av sig.
När det står ”i samarbete med” någonstans i inlägget har jag tagit betalt. Jag fakturerar och betalar skatt och driver mitt företag. Samma sak med annons-banners. Och mina krönikor. De fakturerar jag också för. Så nu vet ni. Jag uppger alltid om det är ett samarbete och står det inte att det är det har jag heller inte tagit betalt.
Började inte förrän 15.00 idag, så jag låg kvar jättelänge i sängen och drömde om att surfa.
Sen skulle jag åka till skolan och fastnade i en spik(!) på sidan av sätet på bussen och rev sönder mina byxor. Typiskt min otur.
Träffade min klasskompis på tåget som hade de här framför sig. ”Tuff dag eller?”, frågade jag. (Hon satt alltså på sätet bredvid det jag fotograferade, så att ni inte tror att hon är otroligt liten eller möjligtvis osynlig).
Såg den här bilden på Facebook och höll på att dö söthetsdöden. Mms:ade till Andreas att jag vill ha en utter.
Läste i Hugos blogg att han inte har någon blogginspiration och skickade ett uppmuntrande sms. Hans och Paulas bloggar är ju bäst just nu. Eller hur? Gå in och berätta det för honom!
Jag vet inte om det är kursen vi har just nu eller om det beror på att föreläsarens upplägg inte passar mig, men jag får verkligen ingenting ut av föreläsningarna. Jag blir nästan dummare av att gå dit.
Jag får hålla egna föreläsningar för mig själv hemma istället.
Synd att man inte bara kan göra såhär och bara: ”SÅÅ nu kan jag allt”.
Det slog mig hur vita mina tänder faktiskt är. Ändå var det typ ett halvår sedan jag blekte dem. Man blir nog hemmablind.
Jag har tipsat om hemma-tandblekning tidigare och har fått en del kommentarer på sistone som frågar om det. Ja, det fungerar. Men det krävs tålamod. Man får bleka några gånger innan man blir helt nöjd.
Jag var faktiskt och gjorde tandblekning med laser hos tandläkare en gång. De proppade in en massa grejer i munnen på mig och så fick jag sitta med det i tjugo minuter. Hela tiden kom sköterskan in och frågade om det kändes okej (det är så dumt att de frågar en massa saker när man ändå inte kan svara). Daniel och Victorias bröllop visades på tvn i rummet och känslig som jag är började jag gråta lite för att det var så fint och precis då kom sköterskan in och bara ”MEN HERREGUD! HUR ÄR DET FATT?!??” och jag försökte peka på tvn och förklara med alla grejerna i munnen. Hahaha.
Lång historia kort. Det jag ville komma till är att jag inte tyckte att blekning hos tandläkaren gav bättre resultat än att bleka hemma. Man uppnår precis samma resultat (om inte bättre) hemma. Det är verkligen inte värt pengarna att betala flera tusen hos tandläkaren.
Jag beställer alltid min tandblekning hos beconfident.se. Jag har i samarbete med dem fixat en rabatt på 10 procent om ni uppger ”Egoina” i kassan. Perfekt julklapp kanske?
