Jag har alltid fått lära mig att när någon säger ”tack” så svarar man ”varsågod”. Artigt liksom. En social norm. Det är så man gör. So far so good.
MEN.
Jag visste inte att detta inte gällde när man ska betala. Då ska man tydligen säga ”tack själv” och absolut inte ”varsågod”. Det känns ju ganska vettigt såhär i efterhand när jag tänker på det. Men i 23 år har jag alltså sagt ”varsågod”.
Tänkte skriva ”jag har det mysigt och lyssnar på julmusik och slår in julklappar” sen höll jag på att ta en bild på julklapparna jag inte slagit in ännu.
Mmm, den hade varit snygg.
Bästa hade varit om jag inte kom på det och mamma hade fått spela förvånad på julafton.
Tycker inte du det känns sjukt dumt att stå och bli fotad i en mataffär? Alltså jag känner mig så pinsam. Varför? VARFÖR känner man sig så, kära Egoina?
Svar: Jag tycker också att det känns pinsamt. Att ta bilder på saker när jag är ute skäms jag inte över längre. Folk kan tycka och tänka precis vad de vill. Men att be någon ta en bild på mig är det absolut jobbigaste som finns, och i 9 av 10 fall låter jag bli. Grejen är dock att jag måste göra det ibland. Hur bra vore bloggen utan några bilder alls (förutom ego-bilder) på mig själv? Så jag tar mod till mig. Det är väldigt sällan jag ber främlingar, om än någonsin. Jag frågar mina vänner som brukar ställa upp utan att klaga (haha).
Jag tycker inte att man ska bry sig om vad folk runt om tycker, men det är klart att det inte är bekvämt att stå framför en taco-hyllan och posa. Ibland undrar jag verkligen hur vissa bloggare gör. Som Kissie. Ber hon folk ta bild på henne i alla möjliga situationer? Skäms hon inte alls? Vem är det som hjälper henne?
Vi får nog tuffa till oss lite. Jag har ju till och med en ganska bra ursäkt.
Känns som en ångestklump har släppt nu. Jag hade ett praktikfall på engelska idag. Kände mig väldigt säker på praktikfallet i sig, men att diskutera på engelska…ja alltså…det man tänker säga låter så himla bra i huvudet, men så fort man öppnar munnen är det som att tungan får fnatt. Eller typ kramp. Det gick bra i alla fall och det kändes som att de tog hänsyn till att vi inte nödvändigtvis är världsbäst på engelska.
Jag har alltid tänkt att jag skulle vilja läsa engelska/alternativt något annat i ett engelsktalande land en termin eller två för att bli bättre på språket. Men med tanke på min utbildning är jag osäker på om det kommer att behövas. Åtminstone hälften av studielitteraturen är på engelska och en hel del föreläsningar samt uppgifter också. Jag kanske får det på köpet? Hoppas.
Ja, i alla fall. Jag ville visa hur vi såg ut idag när vi gick för att träffa en kille för en intervju (projektarbete i skolan). Snön blåste in överallt, så vi kom på bästa lösningen:
