Inte för att det gör det roligare, men ändå
Här har ni mitt pluggsnacks. Det är inte alltid choklad och chips förstår ni.
Att plugga utan tilltugg går bara inte. Det är typ som att se film och blunda. Fullkomligt idiotiskt.
Här har ni mitt pluggsnacks. Det är inte alltid choklad och chips förstår ni.
Att plugga utan tilltugg går bara inte. Det är typ som att se film och blunda. Fullkomligt idiotiskt.
…Jag har börjat Twittra igen. Wohoo!
…Tycker att ni ska följa mig.
…Om jag tror att det är en slump att det är 666 sidor i min ena bok till tentan? Ehh nä.
…Jag bad Andreas sätta på min favoritlåt och han satte på Freedom med Hasselhoff. Tror vi behöver öva på kommunikationen.
…Faktumet att jag sitter en FREDAGKVÄLL och läser en bok till tentan skriven av en viss Chris Fill som dessutom inleder boken med att skriva att ”I fell we will get along together” får det att kännas som att jag är på en ofrivillig dejt.
…Jag vill inte plugga en fredag.
…Jag vill göra såhär:
…Och såhär:
Åhåh.håhåhåhååååååh. Pallaaaaaa
Mamma har gjort ett ”dotterns lookalikes i bloggvärlden” inlägg. Ganska kul. Ibland förstår jag vad hon menar, ibland inte.
Vad tycker ni?
Carolina Gynning.
Katrin Z.
Blondinbella på fyllan 1.
Blondinbella på fyllan 2.
Blondinbella och Odd.
Foki.
Tyra.
Tyra med lite Lady Dahmer stuk.
Tyra och hennes häst.
Kenza 1.
Kenza 2.
Paow.
Utan tvekan, Paow.
Kissie med fan.
Ni efterlyser tips på hur man gör när man kört fast och verkligen inte kan koncentrera sig på att plugga.
Här är mitt hetaste tips:
Den dära Internet-grejen i datorn ni vet?
Dra ut den!
Andreas åker på skidsemester imorgon, så vi skulle ha en sån där mysig morgon. Fast mysig morgon blev kokande vatten över halva hans hand och sedan dess har han sett ut såhär:
Inte helt samma sak att mysa med en iskall, jättehand som dessutom gör ont.
Åh vad skönt att vi var många som inte öppnar dörren när vi inte vet vem det är. Jag har inget kikhål i min dörr, men jag har ändå aldrig använt kikhål i mina förra lägenheter. Jag är rädd att personen ska höra att jag är hemma, så jag vågar inte gå fram till dörren.
Knackar det på dörren blir jag knäpptyst och sitter helt still. Jag stänger av ljud på tv, musik, dator och inte ens andas gör jag. Och så sitter jag såhär tills jag är säker på att personen gått. De sekunderna alltså. Där snackar vi skräckfilmsfeeling.
Inte helt normalt, trodde jag. Men tydligen är vi många som gör så. Skönt.
*gömma sig bakom håret tills det är safe att titta fram igen*
Såhär ser processen ut när jag tar ego-bilder:
Söt.
Söt.
(Nej, jag varierar mig inte speciellt mycket vad gäller poser).
(Varför förstöra ett fungerande koncept?)
Och sen bara ”NÄÄÄÄ nu ORKAR JAG INTE MER”: