Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

När det knackar på dörren..

Åh vad skönt att vi var många som inte öppnar dörren när vi inte vet vem det är. Jag har inget kikhål i min dörr, men jag har ändå aldrig använt kikhål i mina förra lägenheter. Jag är rädd att personen ska höra att jag är hemma, så jag vågar inte gå fram till dörren.

 

Knackar det på dörren blir jag knäpptyst och sitter helt still. Jag stänger av ljud på tv, musik, dator och inte ens andas gör jag. Och så sitter jag såhär tills jag är säker på att personen gått. De sekunderna alltså. Där snackar vi skräckfilmsfeeling.

 

Inte helt normalt, trodde jag. Men tydligen är vi många som gör så. Skönt.

 

 

 

*gömma sig bakom håret tills det är safe att titta fram igen*

 

 

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (53)

  • likkan

    |

    Ja jag gör exakt likadant! Ibland smyger jag oääändligt sakta fram till dörren och kikar ut. Men då har personen oftast redan gått. xD Om David är hemma så rusar jag in i sovrummet och gömmer mig så får han öppna. :p
    Jag öppnar inte för att jag inte vill visa mig i mjukisbyxor och hemmalinne utan bh och osminkad och jävlig.
    Fast det var ju lite dumt en gång förra månaden, det ringde på dörren och jag sprang in i sovrummet. Stod och funderade på om jag skulle ta på en bh och öppna dörren ändå, och medan jag funderade så öppnades brevinkastet och nåt slängdes in och så gick stegen iväg. Jag sprang och tittade och då var det paketutdelning som var där xD Så jag skyndade mig att ringa och säga att jag var på balkongen och därför inte öppnade, sen tog jag på mig en bh och så kom hon tillbaka så jag fick mitt paket ändå :p

    Svara

  • Challe

    |

    Haha man gör ju så. Sen endå funderar man resten av dagen vem det kunde ha vart.

    Svara

  • Kajsa

    |

    Vågar inte heller öppna dörren eller gå fram och kolla. Stegen måste ju höras!
    Så inget öppnas om man inte väntar någon, och jag och mamma har en speciell knackning ;P Så jag vet när det är hon, haha!

    Svara

  • Rebecca

    |

    Okej att det kan vara läskigt, men paniken och ångesten när man får sitta där sen, kanske i dagar, ovetandes om vem det var?! Det är ju som att ha ett missat samtal från dolt nummer. Fruktansvärt!

    Svara

    • egoina

      |

      Det är sant! Det är nästan värre!

      Svara

    • Friskey

      |

      Sant! Så himla jobbigt att man lämnas ovetandes..!

      Svara

  • Jenny

    |

    Jag skulle överraska min syster med att komma på besök idag. Hon öppnar inte heller dörren när hon inte vet vem det är, det är bra men inte idag haha. Jag dubbelplingade tre gånger, sen tog jag en bild på dörrskylten och skickade till henne, då hördes det genast fotsteg där inne!

    Svara

  • Robert

    |

    Jag har kikhål, men jag känner igen dina tankar. 🙂

    Svara

  • PrinsessaVanessa

    |

    Samma här. Vågar aldrig öppna dörren om jag är ensam hemma. Inte ens fast jag har ett kikhål 😀

    Svara

  • Elin

    |

    Du borde ju skaffa en sådan display som man sätter i kikhålet, då borde man ju kunna se på längre håll vem det är! Helt perfekt ju, kan man stå en bit ifrån och se vem det är 🙂

    Svara

  • Hanna

    |

    Lyckan som uppstår når man inser att man inte är själv med dörr-öppnar-fobi!!
    När nån knackar på hemma hos oss kryper jag under fönstrerna och stänger sakta av teven. Gud förbjude att hon gamla tanten som vill ha vägbeskrivningar får veta att jag är hemma!

    Jag svarar aldrig när ett okänt/dolt nummer ringer heller! Jag får för mig att det är en mördare som ringer för att kolla att det är mitt nummer eller nåt, paraniod eller vadå?

    Men vi får tänka positivt. Tänk om nån av dom som vi har låtit stå kvar utanför dörren faktiskt varit en yxmördare? Då är ju vi värsta överlevnadsmänniskorna!!

    Dessutom, när jag går hem själv från skolan och det åker förbi en skum bil (Aka. Pedofilbil) så drar jag upp mobilen och låtsas prata med nån. Jag menar, han vågar väl inte kidnappa mig om jag pratar med mamma i telefon? Det gör säkert ingen skillnad för han, men ändå liksom. När jag var mindre gick jag runt med en burk cayennrpeppar i fickan, som skulle få agera pepparspray om jag blev kidnappad. Cool unge, jag vet 😉

    Nu har jag typ skrivit en hel roman här, men #YOLOOOO!!

    Svara

  • Lisa

    |

    hahaha, jag gör exakt likadant!

    Svara

    • egoina

      |

      Haha 😉

      Svara

  • annuendag

    |

    Gud ja, jag är precis likadan. Han jag bor med tycker jag är helt borta bara för att jag alltid kollar i titthålet, trots att jag är 97 % säker på att det är han som kommer för att vi exempelvis pratat precis innan och han säger att han snart är hemma. Personligen tycker jag bara det är vettigt.

    Gevaliabesök behöver definitivt inte göra sig besvär när jag är hemma. Värsta gången var dock när jag fortfarande bodde hemma, gick på högstadiet och var ensam när det ringde på. Gick fram till dörren och kollade i fönstret bredvid och då stod det två mc-knuttar utanför. Var livrädd men de hade ju sett mig så jag öppnade. Visade sig att det var någon släkting till pappa som jag inte träffat sedan jag var pytteliten, men efter det gick jag inte fram till dörren länge…

    Svara

  • Victoria

    |

    Vilka fegisar vi alla är 🙁

    Svara

  • penny

    |

    Om du stänger av musik m.m… Tror du inte ”besökaren” hör att allt plötsligt blir helt tyst…? Det hade jag om jag ringt på tyckt var mycket underligt! 😛

    Svara

  • Liza

    |

    Men herregu! Är detta sant är ni så rädda?
    Är det för ni bor i Landskrona??
    Men tänk om ni bott i stort hus? vad hade ni gjort då? Allvar!!! hoppas ni svarar!

    Svara

  • Elin Brunlöf

    |

    Jag gör alltid så! Vare sig jag har titthål eller inte, haha. Också blir man lika förvånad varje gång när man ser på filmer hur folk öppnar på en gång… Man ba: Är jag mongo?

    Svara

  • Lovisa

    |

    Jaha… Då har du hamnat på ännu en rosa blogg tänker du.
    arje gång jag är inne här och läser beskrivningen i spalten till vänster
    ”Jaha… Då har du hamnat på ännu en rosa blogg tänker du.”
    så tänker jag ”Nej så tänker jag inte alls, för är inte denna blogg lila? Eller hmm, är det jag som inte har koll på nyanser, är den rosa? eller lila? Äh den är lila.”
    Jag blir lika förvirrad varje gång!

    Svara

    • egoina

      |

      Haha, borde ändra min beskrivning. Men jag menar typ ”rosa blogg” som en typ av blogg. Sådan sockersöt rosafluffig blogg.

      Svara

      • jen

        |

        jag gillar din design, men du har aldrig funderat på att byta ut den, bara för att?:)

        Svara

      • Lovisa

        |

        Haha, ja jag fattar det men det blir liksom ändå en liten konflikt i min hjärna..

        Svara

  • jen

    |

    jag är också likadan. beter mig som att det står en mördare med en yxa utanför och väntar på att lura mig att öppna dörren.. haha
    har alltid haft grova problem när det ringer på dörren sen jag flyttade hemifrån, har tagit bort ringklockan i alla tre lägenheter jag bott i , och låter folk knacka istället , har inbillat mig att det är ’bättre’ 🙂

    Svara

  • Clara

    |

    Fan, vad jag älskar dig Egoina! Med föräldrar som tycker att jag är världens mes, har jag alltid intalat mig att denna dörröppnar- skräck bara varit rent fåneri från min sida. Men det är det ju inte! För i såfall skulle en av Sveriges största bloggerskor vara mesig, och så ligger det inte till. Du har fått ett hyllningsinlägg i present av mig. Och så tackar jag för Sveriges mest avslappnade blogg. Och bästa, såklart <3

    Svara

    • egoina

      |

      😀

      Svara

  • Katja

    |

    Hahah, jag gör ALLTID så… Trodde jag var den enda som var så feg, skönt att veta!! 😀

    Svara

  • Mallan

    |

    Åh vad skönt att fler än jag gör det, känner mig som värsta token som gör så haha 😀

    Svara

  • michaela

    |

    Tänkte bara att du skulle få veta att jag tycker du är en grym skribent, älskar dina krönikor. Igenkänningsfaktorn ligger alltid på minst 99%. Brukar vika mig av skratt eller gråta blod (inombords då, förstås). Mmm.

    För övrigt så tycker jag det är fantastiskt kul att det har gått så bra för dig. Det förtjänar du!

    Svara

    • egoina

      |

      Tack, vad gulligt av dig!! 😀

      Svara

  • Sanna

    |

    Haha, jag brukar smyga fram till dörren och titta. Fast jag är oändligt rädd för kikhål! Är så rädd för att någon en gång ska stå med ögat jättetätt som i en film… Pjuh!
    En gång i min första lägenhet innan jag börjat betala tv-avgift (och inte ville göra det heller) så såg jag genom fönstret att en sån kontrollant var ute och spankulerade mellan husen, så jag kastar mig ner på golvet. Rädd för att hon ska klättra upp på balkongen (mycket oklart om sånt ingår i deras arbetsuppgifter) eller höra mig om jag är i hallen så måste jag KRYPA över hela golvet och gömma mig i en skrubb. Det var efter den episoden jag insåg att jag behöver skaffa mig ett liv :):)

    Svara

  • U

    |

    Men hahaha! Tänk om någon tror att du undviker en, hade jag tänkt om jag hade varit en bekant till dig, knackat på och du stänger av musiken :/

    Svara

  • Mli

    |

    Haha, jag gör exakt likadant! Jag går inte heller fram till dörren för att kolla kikhålet – jag är rädd att nån ska öppna brevinkastet och se mina fötter… Haha!

    Svara

  • S a n d r a

    |

    Här har vi en till som gör detsamma! ;p

    Svara

  • Jennie

    |

    Jag blir så frustrerad att läsa om detta, för jag är så sjukt väl medveten om att folk har denna knasiga fobi, och samma sak när ett okänt nummer ringer. Fattar du hur jobbigt det är när man försöker få tag i någon i jobbsammanhang? Så vansinnigt irriterande att ringa och ringa och ringa till en person man tex bokat en tid med, men som vägrar svara för att de inte känner igen numret. Vad är folk rädda för att ska hända om de svarar för någon okänd? Jag förstår faktiskt inte. jag Psykopater? Telefonförsäljare? Expojkvänner? Att telefonen ska explodera i örat på en? Man kan ju i värsta fall lägga på då, efter att man fått reda på vem det är. Snark!! Jag ringer alltid upp om ett okänt nummer ringer och jag inte hinner svara, och inte är jag rädd att svara om ett dolt nummer ringer heller…

    Svara

  • SS

    |

    jag är likadan och har alltid varit!!!
    men nu har jag en 2 åring som ÄLSKAR fullkomligt ÄLSKAR när det ringer på dörren, hon springer genast dit och ropar: hallååå hallååååååå!!!

    Svara

  • Joss

    |

    Samma här! Men jag kikar alltid först. En gång när jag var nyinflyttad på en förmiddag hade jag inte klätt på mig än, och det plingade på. Jag låtsades som inget och kikade inte och helt plötsligt börjar brevinkastet öppnas, och det rasslar massa. Jag fick panik och ba ”Hallå?”. Det visade sig att det var fastighetsskötaren som skulle montera en ny namnskylt på min dörr, fick lite genant förklara att jag inte var påklädd och därför inte öppnat.

    Vad hade man sagt annars? ”Eh, jag öppnar inte om jag inte väntar besök.” eller typ ”Eh, förlåt att jag inte öppnade, trodde du var en mördare….”

    Svara

  • ida

    |

    haha jag är samma! 😀 hahaha

    Svara

  • Ebba

    |

    JAG GÖR EXAKT SÅ!!

    Svara

  • Jenny

    |

    Samma här! Så smyger jag fram till dörren och frågar vem det är…

    Svara

  • Elin

    |

    Alltså det jobbiga är ju att man SER om någon kollar i kikhålet, åtminstone hos mig. Det lyser liksom genom det och om jag då tittar blir det ju mörkt. Pinsamt om man sen inte öppnar liksom. Haha.

    Svara

  • sofi

    |

    gör också så! måste stänga av allt och måste vara helt tyst inte röra mig alls, för det känns som att den som står utanför dörren HÖR ALLT!

    Svara

  • Therese

    |

    Jag är alldeles för nyfiken för att kunna låta bli att öppna dörren eller svara när det ringer från okänt nummer. Då går man ju och grubblar över det jätte länge sen haha

    Svara

  • c,

    |

    HAHAHA ofta- trodde det bara var jag! Ringer det på dörren kastar jag mig snabbt ner på golvet så att personen inte ska se mig genom fönstret, sträcker upp hanten och släker försiktigt ner, skruvar ner allt ljud från tv och musik och sitter blickstilla tills personen har gått. Snacka om vänligt bemötande när folk ringer på hos mig…. men tyvärr, det sitter i och kommer nog alltid att göra det 🙂

    Svara

  • hanna

    |

    woho!
    någon borde VERKLIGEN städa!

    Svara

  • excessive

    |

    Hehe Så gjorde jag förut. Slutade andas efter dörrknackningen, sänkte ljudet på tvn o satt stel. Tills jag kom på att personen måste ju hört tv el så innan de knackade på. Så jag slutade sänka o bara väntade ut. Jag kan ju ha glömt tv´n på,jag kan ju ha varit på toa…eller såååå:) Sen kom jag på att dörren ingår i min hyra o jag öppnar den när jag vill . Lycka till med knackningarna

    Svara

  • Lovisa

    |

    För något år sedan bankade någon stenhårt på min ytterdörr och jag stod i underkläder och plattade håret. Slängde snabbt på mig några kläder och sprang till dörren. Kan säga att de var tur att jag öppna dörren för utanför stod en polis (snygg var han också) och sa att vi skulle evakuera eftersom de misstänkte en bomb i mitt hus. Hade jag inte öppnat hade de brytit upp dörren ! 🙂

    Svara

  • Lina

    |

    Gud, vad skönt att läsa att jag inte är den enda som reagerar så här. Hatar när det oväntat ringer på dörren och vägrar öppna. Likadant när det är ett nummer jag inte känner igen, då låter jag det ringa klart och kollar sen upp numret istället. Är det nåt som verkar viktigt ringer jag upp men allt som oftast återfinns numret på vemringde.se och visar sig bara vara en av alla dessa j***a telefonförsäljare. Dolda nummer är det värre med dock, då ägnas resterande tiden av dagen åt att fundera på vem som ringde 😛

    Svara

  • Jessika

    |

    Jaaa så gör jag också! Känner mig som en enstöring när jag gör så men, haha, jag hatar när det knackar/ringer utan att jag väntar mig någon eller vet vem det är!

    Svara

  • Sanna

    |

    Jag tänker ungefär likadant, men jag tittar i kikhålet, och om jag inte vet vem det är ser jag till att göra mig hörd.

    En gång när jag var typ 9-10 år och var ensam hemma och sjuk plingade det på dörren. Jag kollade genom kikhålet och där stod en man jag inte kände igen. Jag klampade lite och hostade så att han skulle höra att det var någon där men jag öppnade inte.

    Senare samma dag fick grannen i vårt trapphus inbrott.

    För OM man inte gör sig hörd kanske det är en inbrottstjuv som gör inbrott för att ingen är hemma. Men då sticker han väl om han hör att det är någon hemma.

    Svara

  • Jompen

    |

    Det var en ruskig snubbe som knackade här för ett tag sedan. Jag var ensam hemma med lilla karlsson, gravid dessutom.
    Då jag inte väntade besök så smög jag fram o kikade i kikhålet bara, ser honom 2meter bort, så gnäller Karlsson till o jag springer till andra sidan lägenheten. Då kommer han fram till dörren IGEN!! Lagom skraj jag var då!

    Svara

  • frida

    |

    Min kille bor i en liten etta så vi sover liksom PÅ dörren nästan. Av någon anledning lyckas det alltid komma oväntat besök på morgonen? Första gången det hände vaknade jag av högljudda bankningar och kollar yrvaket upp på killen som ser skräckslagen ut och gör ett tyst ”schh” med fingret över munnen!? Hahaha brydde mig inte om att nån oväntad kom förbi tidigare men efter det där är det typ skräckupplevelse!! Somnade efter den som bankade hade gått och har aldrig fått reda på vem det kunnat vara..

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv