Alltså BAJS. Jag har suttit vid min himla dator hela dagen och inte lyckats åstadkomma så mycket som jag egentligen borde.
Har en panik inom mig och vet inte hur jag ska hinna allt. Jag antar att det blir en all-nighter och att jag kommer att vara en himla zombie klockan 08.00 (!!!) i skolan imorgon.
BLÄHÄ.
Gick runt på Ica i tjugo minuter och bara gick planlöst bland hyllorna. Hjärnan var helt tom. Kunde inte ens komma på vad jag skulle äta. Till slut bestämde jag mig för majskolvar. Gott!
Min fråga till dig är: hur kan du vara så jävla fotogenisk när du är ute på fester osv? Ser själv ut som en uppkötad ko på bilder
– HAHA! Såhär är det: jag har två inövade poser. Det är helt sant. Jag har en söt-pose och en le-med-tänderna-pose. Det låter säkert skittöntigt. Men jag lovar att det är ett måste om man haft en blogg i fem år.
Söt-pose.
Le-med-tänderna-pose.
Det är så kul när ni skriver att jag är snyggare nu än vad jag var i början av min bloggkarriär. Det kanske stämmer till viss del, MEN det beror också mycket på poserna. Jag kom kanske lite från ämnet och pratar inte bara om festbilder nu. Men jag HATAR att ta bilder på mig själv eller när någon annan tar bilder på mig. Tyvärr är det ett måste när man har en blogg. En blogg utan bilder är tråkigt. Oj, vad jag försökte i början. Men det såg mest ut som att jag ville döda någon (ni vet sånt crazysmile). Så jag bestämde mig för att öva och stod framför spegeln och testade (detta var innan man kunde vända kameran i sin Iphone..hehe). Så det är mitt tips. Fake it til you make it. Till slut ser det normalt ut. Även efter något glas vin. (Mer eller mindre..).
Jag har massor med viktiga jobb-saker att göra, men har verkligen NOLL INSPIRATION för tillfället. Blir knäpp. Så istället för att göra något vettigt har jag vikt all min himla tvätt (sånt kallar i och för sig folk viktigt också) och tagit en hög ego-bilder på mig själv.
Bevis:
Det är väl inte för ingenting jag kallas Ego-ina. Insåg förresten att jag tar mig i håret på 90% av bilderna och typ aldrig tittar in i kameran. Weird. Ska bättra mig. Lovar.
Jag har en livskris eller något och fick en spontan idé om att färga håret. Som tur var tonade jag bara, så färgen försvinner väl efterhand. Man är ju inte alltid så nöjd med sina impulsiva handlingar i efterhand.
Just nu känns det bra dock. Mörk årstid – mörkt hår. Story of my life.
Några bilder på yours truly, så att ni har koll på hur jag ser ut:
Jag vet inte hur det är i resten av Sverige, men här är det storm. Simone tror jag att den kallas? Någon som vet varför oväder alltid har kvinnonamn? Blir enormt irriterad på det.
Såhär såg det ut när jag försökte gå hem efter fikan:
Tusen tack för alla kommentarer, det känns mycket bättre nu. Jag blir lite irriterad över att man inte pratar om sånt här och att man istället ska få dödsångest över ett brev. Tur att vi kan motverka det. Kunskap är makt.
Hemtentan/essän och forskningsöversikten skickades in i morse. Nu har jag precis tvättat överdrivet många maskiner och ska fika med min fina höggravida vän. Sånt man gör en ledig dag.
Istället för att göra en himla massa nya smaker kan ni (ni= Cloetta) väl börja sälja endast pollysar med mörk choklad? Det vore perfekt, tack.
