Hallå! Här står jag och tar bilder på mig själv när F fixar med sin bil.
Ville visa min nya fluffiga kofta som jag är kär i! Tycker den gör alla outfittar kul. Den är ju väldigt passande nu i påsk eftersom man känner sig lite som en kyckling. Eller en teddybjörn som F kallar mig. Här finns koftan om någon undrar.
Men om F fixar med sin bil, vem är det som tar bilderna egentligen? Jo, såhär såklart. Är man ingen cool bloggerska med egen fotograf får man lösa det själv ; ))
Vi bestämde att vi skulle ha påsklunch på jobbet idag och att vi skulle klä ut oss lite. Få lite påskfeeling liksom. Jag kände spontant att jag inte ville vara påskkärring, utan påskhare!
Med en dags varsel får man ta det man har hemma och jag fick låna ett par barnstrumpbyxor av Stina som jag fyllde med papper. Vips hade jag öron! Kan inte bestämma mig för om jag är söt eller bara weird?
Ps ni fattar inte hur skönt det var att ta av dem och ha blod i huvudet igen.
Hade en sån där dag då allt gick fel igår. Skulle byta en klänning efter jobbet och tog mig till butiken. Jag gick runt en stund för att hitta något att byta till och ställde mig sedan i kö. Väl framme vid kassan inser jag att jag glömt kvittot hemma. Så irriterande. Fick snällt gå hem med samma klänning och när jag kom hem skulle jag baka för att jag jobbar min sista dag idag(!) och vill bjuda på fika. Men av någon märklig anledning såg jag att jag bokat min hemleverans från mat.se mellan 20.00-21.00. Hur tänkte jag där? Så jag fick istället gå och handla grundingredienserna så att jag i alla fall kunde börja med kakan. Sagt och gjort. Men när jag kommer hem från affären, har tagit fram alla redskap och ska sätta igång inser jag att jag glömt köpa smör och choklad…som är de viktigaste ingredienserna. Alltså!!! Det här är så inte likt mig. Blir så trött.
Nåväl. Kakan blev klar till slut och med lite för lite sömn i kroppen sitter jag på jobbet nu på min sista dag. Eller helt ärligt så är det inte min sista dag. De har inte hittat någon ersättare till mig ännu pga jag är fantastisk och det i princip är omöjligt att hitta någon med mina kompetenser hehehhe. Så jag kommer att jobba lite som konsult tills de hittar någon annan, eller så länge de behöver. Det kommer bli en dag i veckan och några timmar på distans. Det kommer nog funka bra. Så skönt för min separationsångest att det inte är slut bara pangbom.
Så idag kanske inte är min sista dag forever – men min sista dag som anställd. Heja mig!
Hej! Låt oss titta på hur min lördag och söndag såg ut:
I lördags skulle vi och äta finmiddag!
Vi hade bokat bord på Sillen & Makrillen och åt mat i solnedgången. Vilken klyscha va.
Men hade inte ens behövt någon utsikt då det räcker fint med honom. Mvh/ cheesy.
Jag valde torsk med rotfrukter, räkor och annat gott, och F valde röding med hash browns och hummer. Mycket gott var det! Jag skulle förklara F’s rätt för mina kollegor på jobbet idag och sa att han åt röding med ”hash brownies”. Jag kan väl inte vara den första som sagt fel på det?
En styck nöjd tjej.
Vi skippade dessert och gick istället vidare till Bara Vara och tog en drink. Kaffe Karlsson 4 life. Har ni inte provat denna kaffedrink är det dags nu. Det är som att dricka romerska bågar och vem vill inte det liksom.
Sedan gick vi vidare till Telegrafen för en öl. Eller jag valde en sliskigt söt ”öl” med smak av ingefära då jag ännu inte lärt mig att tycka om öl. Tror nog aldrig att jag kommer gilla det faktiskt. Där satt vi och blev förfasade av alla uppstoppade djur i lokalen och spekulerade i om det på vissa språk blir enklare att uttala rätt om man har druckit alkohol. Med danskan är det ju lätt så?
Dagen efter låg vi på soffan halva dagen och tittade på nyheterna och jag fällde många tårar. Grät i princip hela kärlekscermonin faktiskt. Så fint det var. Till slut bestämde vi oss för att göra något av dagen och satte oss i bilen.
För att åka till F’s syster för att grilla hamburgare! Vi köpte med oss lite tillbehör på vägen. Blev inspirerad av Max och gjorde halloumi-tryffel-jalapeno burgare. Det blev väldigt gott faktiskt.
”Nu ska vi åka för nu ska jag visa Regina Ramlösaparken”, sa F plötsligt och vi tackade för oss.
Så perfekt väder!! Önskar det var vår alltid.
F visade mig Ramlösakällan. Det är alltså här vattnet hämtas till Ramlösa som man köper på flaska. ”Drick det”, sa han. ”Näääääe, man kan väl inte dricka det här”, undrade jag.
Men det kan man. Vattnet filtreras genom flera lager sandsten, lera, kol och sand. Det tar 70 år för att det att komma igenom. Självklart var jag tvungen att smaka. Det är väldigt järnigt och smakar nästan blod. Den smaken på Ramlösa hade lätt gått hem hos vampyrer ; ))
Det var allt från vår mysiga helg. Den behövde jag.
”Jag kan inte, det går inte”. Frédéric kommer fram till mig. ”Nu förstår jag verkligen ingenting. Det är väl bara att ta något, vad som helst. Det är inte så viktigt”, säger han. Tårarna kommer. ”Det bara går inte”, säger jag. Då förstår han att det inte alls handlar om kläder egentligen, lägger en hand på min axel och säger ”det är inte långt kvar nu”.
Min torsdagskväll var inte bra. Helt plötsligt var det som att jag slutade fungera. Blogginlägget jag skrev tog mig nästan två timmar att skriva. Jag skrev ju inte ens något särskilt, men ändå kunde jag inte formulera en enda mening. Det var stopp i huvudet. Sedan skulle jag ta fram kläder till dagen efter och det bara gick inte. Visst att jag kan få små frustrerade utbrott ibland och ironiskt ropa att *jag har ingenting att ha på mig* trots att garderoben är full. Men denna gång var det annorlunda. Det kändes som att jag var helt handlingsförlamad. Den enklaste uppgiften kändes helt omöjligt. Jag bröt ihop och satte mig på golvet och det var då Frédéric kom fram till mig.
Det känns som att jag har kört på en reservdunk de senaste två månaderna som nu börjar ta slut. Sedan jag bestämde mig för att säga upp mig har jag engagerat mig mer i bloggen och allt som hör till. Mina dagar har gått i 200% från att jag varknar tills jag går och lägger mig och trots att jag tvingat mig själv att ta det lugnt ibland har min stressnivå varit så hög att det känts som ett tryck över bröstet. Inget är mer stressande än att inte stressa.
Jag måste sätta ner foten för mig själv. Det är inte värt att hålla på såhär. Jag har en vecka kvar på mitt jobb nu och denna vecka ska inte handla om mer än det jag absolut måste göra. Jag ska starta dagen med att titta ut genom tågfönstret och inte utnyttja tiden till att svara på mejl och skriva utkast till blogginlägg, jag ska komma hem från jobbet, äta mat, skita i att fotografera den om jag inte orkar och faktiskt sitta kvar vid matbordet efter middagen och andas en stund istället för att genast ta fram datorn. Jag ska lägga mig i tid istället för att sitta och skriva på morgondagens inlägg. Jag varvar ner nu. Med andra ord vet jag alltså inte hur mycket vi kommer att höras i veckan. Kanske jättemycket, kanske inte mycket alls. Men då vet ni.
Jag känner mig så egoistisk som skriver om detta när det finns så mycket hemskt som händer i världen, men jag tänker att många kan relatera och att det därför är viktigt att lyfta. När det blir för mycket, ta ett steg tillbaka och fråga er själva: Vem gör jag det här för?
Vad säger man idag? Det är en tung dag att vakna upp till. Så fruktansvärt, sorgligt och hemskt. Mina tankar går till de drabbade, deras anhöriga och alla som var på plats igår och får leva med helt fruktansvärda minnesbilder. När sådana saker händer sätter det verkligen allt i perspektiv. Jag måste säga att jag är så stolt över Sverige, allas agerande och den kärlek och stöd som visades <3
Såhär såg jag ut i går när jag ännu var helt ovetandes. Poncho från Åhléns (gud det känns typ laddat att skriva Åhléns?) och min tröja är från NA-KD.
Orkade inte engagera mig i vad jag skulle äta på lunchen och hade därför ingen mat med mig till jobbet. Men hittade nudlar i ett skåp som tur var.
Men på eftermiddagsrasten hade vi godisprovning! Vi fick smaka en massa prover vi fått för att bestämma om vi skulle köpa in något av det. Så lyxigt. Att få provsmaka godis var mitt drömyrke som barn. Jag minns när Skurt (haha, minns ni Skurt??) var på besök på fabriken som gör godiset Bilar och pratade med människor som jobbade med att provsmaka Bilar hela dagen. Jag var förtrollad. Min favorit var i alla fall ett mörkt choklad som smakade surdeg och havssalt. Så konstigt, men ändå gott på något sätt.
Strax efter rasten möttes vi av nyheten om det sorgliga och jag och Ida försökte komma in på olika nyhetssajter för att förstå vad det var som hände, men sidorna laddade knappt. Jag slutade 16.30 och skulle bege mig till Malmö C och fick sån olustkänsla i magen. Jag ville verkligen inte vara i en folkmassa. Jag var så rädd. Det är så sjukt att man ska behöva känna så i sitt eget land. Tänk att det är så många människor i vår värld som behöver känna så varje dag… Det var dock massor av poliser på centralen vilket kändes tryggt. F hämtade mig vid tåget och då såg jag ett enormt påskris.
Vi köpte med oss en liten smörgåstårta på vägen hem.
Väl hemma låg ett så konstigt paket innanför dörren. Det var ett paket från Viaplay med två månader gratis och information om att en ny säsong av Prison Break skulle komma ut. Och handbojor då. Det bästa var F’s reaktion. ”Ehhh, älskling… Varför ligger det handbojor här?”. ”Vadå gillar du inte det?”, svarade jag. Hehehe.
Jag var såhär fashion. Att matcha mönster är ju grejen just nu. Hehe. Efter maten låg vi tätt i soffan hela kvällen med nyheterna på </3
