Alltså jag orkar inte pendla mer. Orkar inte! Det känns som att det är det enda jag har gjort hela mitt liv. Pendla till Norge, pendla till Stockholm, pendla till Malmö, pendla till Helsingborg. Jag skulle inte bli förvånad om jag spenderat en tredjedel av mitt liv på någon form av fordon. Resten av tiden har jag packat.
Kan alla viktiga saker och alla jag tycker om samla sig på ett ställe? Tack.
Jag sitter och jobbar på praktiken. Under lunchen idag pratade vi bland annat om det här med att de säger ”du är nummer ett i kön” när man ringer till ställen. Vissa av oss tyckte det var konstigt att man fortfarande behöver vänta när de säger att man är först, medan andra av oss menade att man inte alls var först eftersom man fortfarande står i en KÖ. Vad tycker ni? Borde de säga att man är nummer två eftersom man får vänta, eller makar det sense med nummer ett? Otroligt viktigt ämne.
Tack för tips till krönikan förresten. Ska spara alla förslag till regniga dagar (läs: extrem inspirationsbrist).
Bästa skrivbränslet:
Eller ja. Det här chokladet är bra till allt. Karamell och havssalt(!!!), vill kyssa personen som kom på den kombinationen.
Jag har sovit mer än vad jag varit vaken de senaste dygnen. Det börjar bli löjligt. Jag gick och lade mig 23.30 igår och sov till 16.00. Alltså va? Mår inte så bra, men ändå inte jättedåligt. Jaja. Hoppas det går över snart.
Jag har gått och blivit helt beroende av spelet Flow. Verkligen sjukligt beroende. Jag går runt och tänker på hur jag kan connecta ihop gatustenar när jag går ute, på den nivån är det. Ungefär som när jag spelade Candy Crush och ville flytta på fönster på byggnader och grejer.
Här ser ni apparna jag använder mest. Alla är inte med (som t.ex. Snapchat och Skånetrafiken) eftersom detta är en screenshot från min padda och inte telefonen. Men de flesta är här i alla fall.
Kort förklaring: Cut the rope (ja, jag har två eftersom att jag inte orkar vänta på liven om de skulle ta slut) är awesome, Don’t step är egentligen skittråkigt (man blir bara irriterad), och när jag väl är irriterad kan jag spela Hungry Shark och äta några människor. My Tom är väl till tioåringar egentligen, men det är som en tamagotchi. Min syslöjdslärare beslagtog min när jag var liten (jag hade den uppe på lektionen) så nu liksom lever jag ut den förlorade drömmen. Sen Flow <3 <3 Och resten vet ni antar jag.