Som jag nämnde gjorde vi NIPT denna gång. Vi betalade för det privat. Jag gjorde blodprov och sen fick jag själv skicka iväg provet. Cirka två veckor skulle det ta att få svar. Om allt var bra skulle jag få ett mejl, annars ett telefonsamtal.
Två längsta veckorna i mitt liv. Jag gjorde provet en måndag. Fredagen veckan efter fick jag svar.
Samma dag som jag fick svar (men inte ännu visste att jag skulle få svar) var jag och kollade mina bröst. Jag har ett ljusrosa märke/område på mitt ena bröst som jag inte vet riktigt hur länge jag har haft. Började googla en kväll och läste mängder med historier om gravida kvinnor som fått inflammatorisk bröstcancer. Blev såklart pissrädd och bokade en tid.
Men läkaren tyckte inte det verkade som bröstcancer som tur är. Vi får väl hoppas det. Det är säkert gravidrelaterat, men jag tycker fortfarande det är konstigt.
På kvällen skulle jag på teater med tjejerna!
Vi började med drink och mat på Culisse. Och då! Då plingade det till i min mejl. Vilket såklart var en lättnad bara det, då visste jag att allt var bra. Och det var det <3
I mejlet fanns även en QR-kod för möjlighet att ta reda på könet. ”Jag ska ha ett moment för mig själv”, sa jag till tjejerna och gick ut i solnedgången <3
Jag var helt säker på att det skulle vara en flicka. Helt helt säker. Det fanns inget annat. Familjen i Norge ville att vi skulle filma när vi öppnade så att de fick vara med, men jag sa till F att jag kan inte göra det. Jag vill inte bli filmad, jag vill få reda på det själv.
Jag ville inte ens att han skulle vara med. Jag var så rädd för att bli besviken om det stod pojke. Såklart hade jag kommit över det och såklart spelar det ingen roll, men den där initiala känslan när man är helt säker på något. Det känns ju som att något tas ifrån en. Man måste ställa om i huvudet innan man kan ta in det. Det var precis likadant när jag väntade Henri, jag var helt säker på att han var en pojke.
Jag öppnade QR-koden och i en minut snurrade ett hjul, som slutligen stannade på….
…
..
En flicka!
Jag berättade inte vilken modell av bebis jag skulle få för tjejerna, men efter teatern firade vi att allt var bra med bubbel och efterrätt <3
Frédéric ville göra en baby reveal med Henri, utan mig, för att filma och skicka till familj och kompisar. Vi spånade hur vi skulle göra det och gick igenom flera olika alternativ.
Då gjorde jag det. Jag råkade försäga mig.
: ((((
”Eller så köper vi tårtbottnar”, sa jag ”och så fyller jag dem med rosa grädde”. ”Jaha…”, sa F. ”Eller blå. ELLER BLÅ”, försökte jag.
Usch jag fick så dåligt samvete, jag har fortfarande så dåligt samvete. Hur kunde jag vara så dum???
Sådär fick alltså han reda på det lite hipp som happ när en groda flög ur min mun. Henri fick göra revealen själv. Vi gjorde det enkelt för oss och åkte och köpte ”flick-kläder” som han fick öppna.
Sen körde vi till platsen där vi fick reda på att Henri var en pojke. På Burger Kings uteservering. haha.
Henri öppnade, men förstod noll. Han trodde bebisen skulle vara inuti paketet och sa ”men var är bebisen???”.
2025 <3
2021 <3
Sen firade vi med att käka på BK. Precis som 2021.
Tur att jag ska pressa ut en melon ur mitt heligaste så att F kanske förlåter mig <333
Har blivit immun mot nässpray? Det gör knappt någon skillnad. Är så täppt. Värsta är att inte känna smak och dofter. Så otroligt deprimerande. Minns den lilla pausen mellan mina förkylningar då jag plötsligt kände en vindpust av blomdoft när jag gick till bussen. Det var otroligt.
Men tror ändå jag är på bättringsvägen för idag är det lite bättre. Har tyckt mig känna en svag lukt av snus hela dagen idag. Överallt oavsett var jag befann mig. Blev tokig till slut och tänkte att nu har ju mitt doftsinne helt ballat ur. Insåg sen att det var min nya deo som ska lukta passionsfrukt.
Hur mår gravid-jag då? Ja, om jag ens är gravid längre? Jag vet inte. Känner rörelser ytterst sällan och då pyttesvagt. Magen känns mindre och jag känner mig inte gravid knappt alls. Är väl detta som kallas spökveckor antar jag. Vet att det finns de som inte känner rörelser förrän 20+ (jag går in i vecka 20 nästa vecka), men märkligt att det blivit så stor skillnad. Kanske min moderkaka har flyttat sig?
Hade en väldigt mysig påskledighet. Var ju tyvärr sjuk, men hittade på saker utomhus varje dag. Här var vi på Fredriksdal.
En dag tidigt i januari plussade jag med ett testa tidigt-test. Jag har ju som ni vet en stor erfarenhet av att avläsa graviditetstest (haha) och ser att detta är positivt trots att F inte kunde se något.
På test nr 2 kunde han dock. Jag ropade in honom på toaletten, sa japp jag är gravid. ”Okej, då håller vi tummarna”, sa han.
I november var jag nämligen också gravid, men fick missfall. Det enda jag kunde fokusera på då var om timingen var rätt, att jag fortfarande var ny på jobbet osv. Men så fick jag missfall samma vecka som vi också fick ett sjukdomsbesked i familjen och helt plötsligt kändes livet så kort. Kände mig så bortskämd som ens tänkt som jag gjorde. Kände typ att jag förtjänade det för att jag inte var tacksam nog.
Vi bestämde oss för att gå all in och redan två månader senare var jag alltså gravid igen. När jag blev gravid med Henri fanns all oro innan det stod gravid på stickan. Nu var det precis tvärtom. Kände mig väldigt chill med hela försöka-biten, men så fort jag blev gravid började jag noja sönder.
Testomanen väcktes till liv igen. Tog 4 såna här om dagen och jämförde styrka. Blev tokig på att teststrecket aldrig blev lika starkt som kontrollstrecket.
2-3 på Clearblue var en milstolpe. Det fick jag inte förra gången vilket var det som fick mig att förstå att det inte var som det skulle. Fick 1-2 trots att jag visste att det borde vara minst 3+.
Kan nu i efterhand se att det ju är en fin stegring, men när jag tog bilden var jag inte lika övertygad. Jag fick en stor blödning och tänkte att ett missfall var på gång.
Eftersom jag tidigare fått utomkvedshavandeskap behövde jag se att graviditeten satt rätt och när jag skulle dit i vecka 6 sa jag att det är nog inte lönt att jag kommer. Kom ändå, sa kvinnan på kliniken.
Hon kunde se att det fanns något i min livmoder, men inte mer tydligt än så och inget hjärtslag. Fick en tid för att komma tillbaka en vecka senare. Under den tiden fick jag en blödning igen och var så säker på att det inte skulle bli något att jag till och med drack ett halvt glas champagne på en tjejkväll.
Men så fanns det ett tickande hjärta ändå <3 Min läkare jämförde ultraljudsbilder och såg att det fanns en svart fläck som nu var borta och sa att hon trodde att det var blödningen. Skönt med en förklaring och nu kunde jag äntligen försöka vara lite glad.
Men mest glad blev jag över det här. Kan strecket BLI starkare?? Det var typ som att den bara JA DU ÄR GRAVID, SLUTA NU TESTA DIN BESATTA GALNING.
Och där slutar jag härmed posta graviditetstest på min blogg. Haha herregud.
Strax därefter råkade jag ut för två små olyckor. Brände handen och slog i tån så att hela foten blev blå. Brännskadan gjorde så brutalt ont, har inte varit med om liknande. Vågade inte ta smärtstillande och låg vaken den natten, hade ont och tänkte att nu stöter väl kroppen bort graviditeten.
Men morgonen efter var allt bra.
Sen började illamåendet. En kväll var det enda jag kunde äta frukt. Foodorade hem en fruktsallad och en juice, det kostade mig 250 spänn. Lätt värt. haha.
Usch den här perioden var så vidrig. Jag var äcklad av allt. Speciellt örter, fet mat eller mat som luktade. Det var helt random vad jag kunde äta från dag till dag vilket gjorde att jag lade helt sjukt mycket pengar på Foodora. Det som funkade att äta en dag kunde jag sedan aldrig någonsin äta igen.
Under min förra graviditet kunde jag hålla illamåendet i schack genom att äta regelbundet och genast när jag vaknade. Nu var det precis tvärtom. Det bästa var att inte äta alls. Det var när jag åt något som det ”startade” och sen var det ett himla jobb att hantera. Vissa dagar gick jag till eftermiddagen utan mat. Jag var dessutom hungrigare än vanligt vilket gjorde det jobbigt. Men hellre hungrig än illamående helt ärligt.
Men ja. Frukt gick alltid ner. Vilket syntes hemma hos oss : ))
Hade med mig termos med random innehåll till jobbet varje dag. Oftast blåbärssaft eller juice.
Och matlåda med frukt.
Vi åkte till Norge när jag var i vecka 9 och jag tycker man ser här hur dåligt jag mådde. Trött, svag, illamående och svullen.
Vi berättade genom att F låtsades att han skulle ta en bild på oss alla, men istället filmade han och sa Så…titta på mig…och säg ”Regina är graviiiid!”. Kul att ha allas reaktioner på film <3
Kom hem med något så härligt som influensa. Nä fyfan. Att ha influensa, inte kunna ta piller och vara illamående ovanpå det. Helt fruktansvärt. Orkade inte med att vara vaken och sov i en vecka. Tur att jag hade en personlig läkare som ni ser.
I vecka 11 skrev jag in mig hos en barnmorska. Hade väntat in i det sista ifall det inte skulle gå vägen och fick göra blodprov osv på en gång. De fick inte ut något från mina armar och fick sticka mig i handen, därav plåstret.
Skickade även in NIPT. Var ju så nojig, så gjorde allt för att försäkra mig om att allt var bra.
Och några veckor senare fick vi se bebisen på KUB <3333 Det var magiskt. Med fint NIPT-resultat och fint ultraljud kunde jag äntligen slappna av.
I vecka 14 började jag må bättre och var endast illamående ibland. Det var som att få livet tillbaka.
Och så poppade magen. Tidigt denna gång. Redan typ i vecka 14. Eller haha ja, den kändes i alla fall stor här.
Men ojoj större ska du bli.
Avslutar med lite tidiga symptom och utdrag av annat jag antecknat i min telefon:
Vecka 5
Ont i brösten. Sugen på äpplen, absolut inte fet mat. Frédéric sa ”godnatt älskling, godnatt min Henriskatt och godnatt bebisen hoppas du mår bra”.
Vecka 6
Ultraljud. Såg hinnsäck och gulsäck. Inget mer. Tillbaka om en vecka.
Känner lukter extremt. Kanske inte är direkt illamående, men kan inte tänka mig att äta något.
Vecka 7
Blod igen.
Nästäppa.
Hjärtat slår!!!
Vecka 8
Andfådd. Kissar på natten.
Illamående. Blir mer illamående efter jag ätit och när jag äter.
Visste att jag skulle behöva äta upp allt jag skrev om hur bra jag mådde i förra inlägget… Jag är förkyld ännu en gång och denna gång hoppas jag verkligen att det går över snabbt. Orkar inte mer. Det känns som att jag varit mer sjuk än frisk sedan jag plussade. Vad är detta, förkylning #5? Så typiskt, för jag hade så mycket sett fram emot påskledighet med massa energi.
Gör mitt bästa för att bli frisk i alla fall. Igår lade jag mig samtidigt med Henri och sov otroliga 12 timmar. Startade dagen med en riktig renoveringsdusch. Mina favoriter just nu:
Det finns inget som får en att vakna mer än denna duo. Som tandkräm i ansiktet och kaffe på kroppen, fast på ett nice sätt ehh.
Denna skrubb (reklamlänk) till ansiktet är perfekt för alla få bort döda hudceller och göra huden mjuk. Gillar att den inte är så mesig utan har ordentliga korn (utan att vara superrivig). Den innehåller bland annat koffein och menthol och vore supernice om man är bakis, gissar jag.
Tänker varje gång jag använder denna att den vore en perfekt present till en pojkvän, känns väldigt unisex liksom. Och nu läser jag att den tydligen är ”for men”. Hahah ja makes sense.
Har knappt druckit kaffe de senaste månaderna, istället har jag skrubbat mig med kaffe på kroppen. Denna är så nice tycker jag. Henri älskar den också. Han får en liten klick i en mugg som han blandar med vatten och sen kör han en lång lek om att han har ett café osv osv = jag får duscha ifred (om jag köper saker av honom då och då dvs).
Men jag kan inte länka den till er då den tydligen har utgått. Synd. Vad är er favoritskrubb till kroppen? Jag behöver en ny favorit.
Magen och brösten smörjer jag in med gravidolja från Plume. Älskar denna. Den innehåller massa bra saker, man kan använda den överallt, även på bebisen och den luktar inte. Och viktigast: den lämnar inte en kladdig hinna.
Det är omdiskuterat om det hjälper att smörja för att motverka bristningar och antagligen inte(?). Men huden blir ju tänjd, torr och kliar, och det är en mysig ritual. Förra gången fick jag mest bristningar runt naveln (Henri trodde nog att det var där han skulle ut…). Det har bleknat nu, men tittar man noga ser min navel ut som en sol <3
Kort arbetsvecka denna vecka och nästa, vilken lyx. Ser fram emot att vara med mina killar. Ska klä påskris och gömma påskägg. Och så ska vi bli friska helt och hållet. F har lunginflammation! Han är aldrig sjuk, men har känt sig väldigt dålig på sistone. Till slut gick han till vårdcentralen och kom hem med en hel uppsjö med mediciner. Stackaren. Har i alla fall varit mysigt att jobba hemifrån båda två.
Och min graviditet då? Tänker att det kanske bli naturligt med en uppdatering i dessa veckoinlägg. Förra gången gjorde jag ett eget inlägg för varje gravidvecka. Har läst om en del av dem nu och gud vad ambitiös jag var. Haha shit minns inte alls typ hälften av vad jag skrev. Tur jag inte har tid att tänka och känna efter lika mycket denna gång.
Det är lite snurrigt med veckan bara. Vecka 16 av årets veckor och vecka 18 av bebisens existens.
Hur mår jag då?
Så jäkla bra verkligen. Känner mig glad, smart, rolig, snygg, snäll och full av energi. Och så vidare. Andra trimestern är det bästa jag vet. Skulle kunna vara i den för alltid. Mår psykiskt bra, fysiskt bra, mitt hår är 10/10 och finns ju inget finare än en gravid kropp enligt mig. Men nu ska jag tagga ner för snart får jag väl äta upp vad jag skriver…
♥ Sammandragningarna har avtagit. Känner knappt inget nu.
♥ Får sura uppstötningar när jag böjer mig fram. Sortera tvätt exempelvis är ingen höjdare.
♥ Inget illamående alls. Är även sugen på kaffe ibland och äcklas inte längre av exempelvis örter (märkligt det var), börjar känna mig som mig själv igen.
♥ Min navel är redan helt platt. Det är obehagligt när man tar på den, men kan inte låta bli. Så mysig och mjuk hud, haha.
Varje gång vi ser en trea ska vi peka på den. Det finns många fler 3:or i vardagen än man kanske tror kan jag tala om. Allt är 3 i Henris värld. Det är siffran vi trycker på i hissen och det är hur gammal han är, bland annat.
Han tappade sin enhörning-ring på stranden och vi har pratat dagligen om det sen dess. Var den är nu, om någon tagit den eller om en fisk svalt den. Trodde jag hjälpte honom gå vidare genom att be chat gpt göra en bild på en krabba som hade på sig den. Men det gjorde det hundra gånger värre. Vad bra : )))
Jag ska fånga krabban om det så är det sista jag gör, hälsar Henri.
En fruktregnbåge (nåja). Ni kan kalla mig Meghan.
Kunde snabbt konstatera att Meghan nog inte har barn som istället för att äta synar skapelsen och påpekar att den 1) inte har rätt färger och 2) inte har färgerna i rätt ordning och sen 3) inte vill äta för att då går regnbågen sönder. Han gick till slut med på att äta en av raderna.
En absolut ynnest med att vara mamma är dessa små buketter man får dagligen <3 ”En till mamma, en till pappa, en till Henri och en till bebisen”, sa han.
Häromdagen var jag extra glad att jag låtit honom använda kniv sen han var liten (tillsammans med mig!), han ville ha mango efter förskolan, jag skar upp några bitar snabbt, behövde springa på toa och lade resten av mangon, skärbrädan och kniven längst in på diskbänken så länge.
”Kan jag få mer mango”, ropade han. ”Jag kommer snart”, svarade jag. När jag kom tillbaka har han hämtat mangon och försökt skära själv…med den skarpaste kniven vi äger. ”Jag höll bara i skaftet mamma”.
Ny favoritgrej, åka i korgen. Roligt för oss båda.
Det har varit lite förvirrande att skriva dessa veckoinlägg då de bara diffar några veckor med vilken graviditetsvecka jag är i. Praktiskt tycker F så att han har någorlunda koll, haha. Jag har helt gett upp att få honom engagerad i uppdateringarna i bebisapparna denna gång, vilken frukt bebisen är osv. Jag kommer knappt ihåg det själv. Stor kontrast till min förra graviditet då jag gick in och läste varje dag <3 Då vågade jag knappt böja mig för att knyta skorna för jag trodde jag skulle klämma ihjäl bebisen, nu lägger jag mig på mage ibland för att jag glömmer bort.
Henri däremot. Han älskar att höra uppdateringarna i appen, se hur bebisen ser ut just nu och vilken frukt den är. Sen berättar han det för alla på förskolan. Alltså aj mitt hjärta. Jag har haft lite ”ångest” över åldersskillnaden, men det är magiskt fint att få dela detta med honom och att han förstår så mycket.
Mitt aprilskämt. Så kul jag hade. Har väntat i månader på att få göra det och glömde nästan. Det är exakt min humor. Oskyldigt, bjuder endast på mig själv och det är ju ändå ett missförstånd som skulle kunna hända. Till er som tålmodigt försökte förklara för mig att äggvitan ska vispas rå vill jag ge en stor kram. Världen behöver fler av er.
Gravidstatus just nu:
→ Mår bra! Känner bara av illamåendet ibland. Började känna av ”foglossningen” för några veckor sen och fick panik, men sover jag med min korvkudde mellan benen har jag inte ont. Får hoppas att det håller sig borta.
→ Har dock mycket sammandragningar. Gör inte ont, men spänner och är typ heeela tiden. Hade inte en enda förrän på slutet i mina förra graviditet så detta är nytt för mig.
→ Har utvecklat någon form av gravidnästäppa och håller på att bli tokig. Man ska väl egentligen inte använda nässpray, men vad är alternativet? Är dessutom mer andfådd och får ingen luft redan som det är. Får stänga av kameran i videomöten ibland för att jag inte ser klok ut med munnen öppen, haha. Jag låter som ett sågverk på natten säger F : ( Försöker iaf begränsa användandet…
