Första trimestern

17 april, 2025 22:16. Min graviditet

En dag tidigt i januari plussade jag med ett testa tidigt-test. Jag har ju som ni vet en stor erfarenhet av att avläsa graviditetstest (haha) och ser att detta är positivt trots att F inte kunde se något.

På test nr 2 kunde han dock. Jag ropade in honom på toaletten, sa japp jag är gravid. ”Okej, då håller vi tummarna”, sa han.

I november var jag nämligen också gravid, men fick missfall. Det enda jag kunde fokusera på då var om timingen var rätt, att jag fortfarande var ny på jobbet osv. Men så fick jag missfall samma vecka som vi också fick ett sjukdomsbesked i familjen och helt plötsligt kändes livet så kort. Kände mig så bortskämd som ens tänkt som jag gjorde. Kände typ att jag förtjänade det för att jag inte var tacksam nog.

Vi bestämde oss för att gå all in och redan två månader senare var jag alltså gravid igen. När jag blev gravid med Henri fanns all oro innan det stod gravid på stickan. Nu var det precis tvärtom. Kände mig väldigt chill med hela försöka-biten, men så fort jag blev gravid började jag noja sönder.

Testomanen väcktes till liv igen. Tog 4 såna här om dagen och jämförde styrka. Blev tokig på att teststrecket aldrig blev lika starkt som kontrollstrecket.

2-3 på Clearblue var en milstolpe. Det fick jag inte förra gången vilket var det som fick mig att förstå att det inte var som det skulle. Fick 1-2 trots att jag visste att det borde vara minst 3+.

Kan nu i efterhand se att det ju är en fin stegring, men när jag tog bilden var jag inte lika övertygad. Jag fick en stor blödning och tänkte att ett missfall var på gång.

Eftersom jag tidigare fått utomkvedshavandeskap behövde jag se att graviditeten satt rätt och när jag skulle dit i vecka 6 sa jag att det är nog inte lönt att jag kommer. Kom ändå, sa kvinnan på kliniken.

Hon kunde se att det fanns något i min livmoder, men inte mer tydligt än så och inget hjärtslag. Fick en tid för att komma tillbaka en vecka senare. Under den tiden fick jag en blödning igen och var så säker på att det inte skulle bli något att jag till och med drack ett halvt glas champagne på en tjejkväll.

Men så fanns det ett tickande hjärta ändå <3 Min läkare jämförde ultraljudsbilder och såg att det fanns en svart fläck som nu var borta och sa att hon trodde att det var blödningen. Skönt med en förklaring och nu kunde jag äntligen försöka vara lite glad.

Men mest glad blev jag över det här. Kan strecket BLI starkare?? Det var typ som att den bara JA DU ÄR GRAVID, SLUTA NU TESTA DIN BESATTA GALNING.

Och där slutar jag härmed posta graviditetstest på min blogg. Haha herregud.

Strax därefter råkade jag ut för två små olyckor. Brände handen och slog i tån så att hela foten blev blå. Brännskadan gjorde så brutalt ont, har inte varit med om liknande. Vågade inte ta smärtstillande och låg vaken den natten, hade ont och tänkte att nu stöter väl kroppen bort graviditeten.

Men morgonen efter var allt bra.

Sen började illamåendet. En kväll var det enda jag kunde äta frukt. Foodorade hem en fruktsallad och en juice, det kostade mig 250 spänn. Lätt värt. haha.

Usch den här perioden var så vidrig. Jag var äcklad av allt. Speciellt örter, fet mat eller mat som luktade. Det var helt random vad jag kunde äta från dag till dag vilket gjorde att jag lade helt sjukt mycket pengar på Foodora. Det som funkade att äta en dag kunde jag sedan aldrig någonsin äta igen.

Under min förra graviditet kunde jag hålla illamåendet i schack genom att äta regelbundet och genast när jag vaknade. Nu var det precis tvärtom. Det bästa var att inte äta alls. Det var när jag åt något som det ”startade” och sen var det ett himla jobb att hantera. Vissa dagar gick jag till eftermiddagen utan mat. Jag var dessutom hungrigare än vanligt vilket gjorde det jobbigt. Men hellre hungrig än illamående helt ärligt.

Men ja. Frukt gick alltid ner. Vilket syntes hemma hos oss : ))

Hade med mig termos med random innehåll till jobbet varje dag. Oftast blåbärssaft eller juice.

Och matlåda med frukt.

Vi åkte till Norge när jag var i vecka 9 och jag tycker man ser här hur dåligt jag mådde. Trött, svag, illamående och svullen.

Vi berättade genom att F låtsades att han skulle ta en bild på oss alla, men istället filmade han och sa Så…titta på mig…och säg ”Regina är graviiiid!”. Kul att ha allas reaktioner på film <3

Kom hem med något så härligt som influensa. Nä fyfan. Att ha influensa, inte kunna ta piller och vara illamående ovanpå det. Helt fruktansvärt. Orkade inte med att vara vaken och sov i en vecka. Tur att jag hade en personlig läkare som ni ser.

I vecka 11 skrev jag in mig hos en barnmorska. Hade väntat in i det sista ifall det inte skulle gå vägen och fick göra blodprov osv på en gång. De fick inte ut något från mina armar och fick sticka mig i handen, därav plåstret.

Skickade även in NIPT. Var ju så nojig, så gjorde allt för att försäkra mig om att allt var bra.

Och några veckor senare fick vi se bebisen på KUB <3333 Det var magiskt. Med fint NIPT-resultat och fint ultraljud kunde jag äntligen slappna av.

I vecka 14 började jag må bättre och var endast illamående ibland. Det var som att få livet tillbaka.

Och så poppade magen. Tidigt denna gång. Redan typ i vecka 14. Eller haha ja, den kändes i alla fall stor här.

Men ojoj större ska du bli.

Avslutar med lite tidiga symptom och utdrag av annat jag antecknat i min telefon:

Vecka 5

Ont i brösten. Sugen på äpplen, absolut inte fet mat. Frédéric sa ”godnatt älskling, godnatt min Henriskatt och godnatt bebisen hoppas du mår bra”.

Vecka 6

Ultraljud. Såg hinnsäck och gulsäck. Inget mer. Tillbaka om en vecka.

Känner lukter extremt. Kanske inte är direkt illamående, men kan inte tänka mig att äta något.

Vecka 7

Blod igen.

Nästäppa.

Hjärtat slår!!!

Vecka 8

Andfådd. Kissar på natten.

Illamående. Blir mer illamående efter jag ätit och när jag äter.

När jag nös exploderade det i magen?

24/2

Sugen på soppa.

Vecka 9

Bättre att inte äta alls.