Jag älskar pavlova och bestämde mig för att göra pavlovas i miniformat till oss på min födelsedag. Meeen det gick ju inte helt som tänkt, som alltid när jag ska baka. Låt oss kika ändå!
Jordgubbar var tyvärr slut i affären, så det fick bli blåbär, mango, lemoncurd och grädde som topping.
Jag började med marängen! Det stod tyvärr inte i receptet om äggvitorna skulle kokas eller stekas. Antar att man ska koka? Känns märkligt annars. Äggvitor klara! (Tyckte det var synd att slänga äggulorna så jag sparade dom så att vi kan göra majonnäs.)
Sen skulle äggvitorna vispas, men det var helt ärligt lite knepigt. Haha det går ju inte? Jag försökte mosa dem manuellt lite först, men det gick ändå inte att vispa, det bara flög runt.
Jag gav upp och stoppade allt i mixern. Work smarter not harder. Hade även i socker, citronsaft och maizena enligt recept. Fick dock ta mycket mer citronsaft än det stod då det blev så torrt, det gick knappt att mixa.
Men sen så! Voila!
Jag fortsatte vispa med elvispen för att marängsmeten skulle bli tjock. Det stod i receptet att man ska kunna hålla skålen upp och ner utan att det rinner ut. Det gick verkligen inte. Jag vispade och vispade, men den blev inte så tjock. Antar att det var för att jag hade i för mycket citronsaft?
Haha jag dör. Ja, alltså egentligen skulle marängsmeten spritsas, med botten och väggar, som små skålar. Det gick ju sådär som ni ser. Men trust the process tänkte jag. Skitsamma att det är fult, bara det är gott.
In i ugnen på 150 grader och efter en stund började de fluffa till sig lite. Hoppet levde!
Tog ut dem när de började se klara ut och när de svalnat var det dags för topping och att äntligen få äta dem.
Men det gick inte. Det gick inte att få loss i ett stycke. De var tunna, spröda och samtidigt kladdiga. Ingen av oss var sådär superpepp på att skrapa ihop en hög för att äta. Det slutade istället med att vi åt frukt och grädde bara. Inte så tokigt det heller, men absolut en besvikelse.
Kära bakexperter. Var gick det fel? För mycket citronsaft? Kokade jag kanske äggen för länge? Fel recept? Gah, det här är varför jag hatar att baka. Blir aldrig bra.
I lördags fick Henri hålla i bilnyckeln när vi körde. Några minuter innan vi var hemma tappade han ner den på golvet, jag såg hur den föll ner vid mina fötter, sträckte mig ner för att ta upp den, men hittade inte den. Tänkte att vi letar efter den när vi stannat. Vi parkerade, letade efter nyckeln men den var puts väck. Vi vände upp och ner på hela bilen, tog ut bilbarnstolen, allt som fanns i bagageutrymmet, tittade inuti alla skrymslen och påsar och väskor den skulle kunnat hamna i, men ingen nyckel. Den fanns ingenstans.
Vi har letat efter den i flera omgångar sedan dess, men kan fortfarande inte hitta den. Har även sökt igenom alla våra kläder. Jag är nu rädd för att den har trillat ut när vi öppnade dörren. Men tror ändå vi hade upptäckt det, för vi tittade även under och runt om bilen. Det är så konstigt. Var är nyckeln? Någon som är synsk och kan hjälpa oss?
Hur är det med mig då förutom förbryllad över denna nyckel som gått upp i rök? Jo, jag har tyvärr åkt på en förkylning. Är heeelt täppt och har sprängande huvudvärk. Hoppas verkligen jag blir frisk snart då jag 1) behöver lukta på ett doftprov till en utställning på museet (haha så typiskt att mitt luktsinne för en gångs skull någonsin behövs i mitt jobb och så är det just nu) och 2) ska på standup med Hannah på fredag. Vi ska skratta, dricka bubbel och äta god mat. Måste_bli_frisk.
Hoppas ni har haft en fin start på veckan!
Innan nyckeln försvann. På väg till dop för Iris. Sötaste pojken i världen ORKAR EJ.
Mina killar sover, jag vaknade precis efter att ha somnat efter nattningen, är tyvärr superpigg och passar på att blogga lite. Vi skruvar tillbaka tiden till nästan exakt en vecka sedan, förra lördagen närmare bestämt.
Åt vuxenversionen av varma mackor med Oboy till frukost? Knäckepizza och banan och mangosmoothie med kakao. Älskar kakao i smoothie!
Vi skulle ut på äventyr och jag ville bara snabbt ta en selfie innan vi skulle gå. ”Vi hinner inte, kom nu”, sa F och hämtade mig, som ni ser.
Jaja. Såg iaf ut såhär. Leotröja och leokjol från Saint Tropez som tillsammans ser ut som en klänning och kappa från Ganni. Hade bara ben för första gången i år!
Plus örhängen från Jolima och solglasögon från & Other stories (reklamlänk).
Vi stannade på Center syd där F skulle köpa ett par byxor. Han tog tusen miljoner år på sig. Jag och Henri blev otåliga och passade på att fylla på lite energi under tiden. Sån här plocksallad i mataffärer är ett bra lifehack. Henri älskar det och man kan ta så mycket (lite) man vill.
Sen körde vi vidare till Malmö! Önskade mig i födelsedagspresent att gå på museum och valde Teknik och Sjöfartsmuseet. Henri älskade det. Favoritsakerna var att gå in i en ubåt och att sitta på en brandbil.
Henri kutade runt, jag efter och F syntes knappt till då han i sin egen värld gick och läste varenda skylt nooooga. Vem är det som fyller år egentligen frågade jag mig själv efter en stund : ))
När vi var nöjda på museet gick vi en runda på stan och jag ångrade bittert att jag var barbent då det var pisskallt.
Fick present! Hade önskat mig dessa ringar från & Other stories som vi gick och köpte.
Sen ville jag äta på Pinchos, men det var fullbokat. Gick förbi Jensens Böfhus och läste ”mjukglassbuffé”, det fick det bli! Jag känner personligen att det inte är värt det att gå till en restaurang som inte är barnvänlig. Vi har fått en unge med tusen myror i benen, så det blir liksom inte kul för någon. Tycker det är jobbigt att känna att man stör.
Det var så barnvänligt och bra där! Bild på alla rätter i barnmenyn och han fick kritor och pysselbok. Tacksamt!
Avslutade med mjukglassbuffé till allihop och vi var mycket nöjda.
Körde hem och när vi skulle gå in såg jag genom skyltfönstret att kiosken i vårt hus har ”utomlandsgodis” som jag älskar. Köpte några påsar som vi hade till reprisen av F1-sprinten. Har blivit hooked igen! Det är äntligen lite spännande.
Detta är tredje kvällen jag försöker skriva detta inlägg, men jag har tydligen inget att säga? Här kommer därför ingenting om ingenting.
Såg sista avsnittet av Love is blind idag. Eller ska jag vara ärlig såg jag inte direkt det utan spolade direkt fram till alla ja eller nej. Så nyfiken. Sen grät jag floder. Kände mig så lycklig att jag gick runt och log som ett fån i timmar efteråt. Det avsnittet hade samma effekt på mig som när Stefan Löfven skulle avgå och han fick presenter av sina partikollegor. Tror jag såg det där klippet med ABBA-biljetterna säkert 20 gånger.
Jag kollade förresten vem som följer varandra på Instagram (av LiB-paren alltså, inte politikerna) och ingen följer varandra. Så konstigt. Måste väl vara direktiv från Netflix, för att det ska bli mer spännande?
Jag fyllde 36 i tisdags! Hade en så fin födelsedag. Fick blommor och blev bjuden på både lunch och middag. Henri sa att han hade tänkt rita en teckning till mig på förskolan, men sen blev det inte så. ”Det var väl typiskt mamma”, haha <3
Lite snapshots från min telefon senaste tiden. Mest från jobbet.
Minns ni att jag var med i dansk radio och gav bort en övernattning och guidad tur till Danmarks största IKEA fan, 14-åriga Nova? Hon lämnade ett kort till mig. Alltså <333
Älmhults godaste falafel! Och kanske enda iofs. Tog en runda på stan på lunchen och hittade hela tre affärer att gå in i. Haha. Älskar Älmhult, men shoppingen är inte den bästa.
Är sugen på *riktig läsk* för tiden, alltså inte sockerfri, och blev så besviken när jag läste på baksidan att pepsi innehåller socker OCH sötningsmedel. Why?
Var i Växjö förra vecka för att träffa olika byråer. Aldrig varit där tror jag. Mindes tillbaka till pandemin när jag och F använde vår sommarsemester till att åka till olika svenska städer och upptäcka. Är sugen på repris i år.
Åt en så god lunch på Izakaya Moshi.
F var bortrest några dagar och jag fick titta på Love is blind i all oändlighet på kvällarna. Mmm, som Ola skulle sagt.
Älskar att få vara själv ibland. Blir alltid så besviken om han t.ex. är ute med kompisar för att han alltid kommer hem så tidigt (vi är inte likadana där eheh).
Och en annan kväll beställde jag indiskt som jag åt framför LIB. Har förresten kommit på att det enda jag egentligen vill ha när jag äter indiskt är ju naan och sås. Resten äter jag ”bara för att”.
Och så hade vi våffelpremiär i helgen. Jag är team jordgubbssylt och grädde, eller Nutella och banan. F är team Nutella och Henri är team allt.
Kan inte ens minnas senast jag tog en ordentlig selfie, så här kommer två. I fredags skulle jag på teater med tjejerna. Rotade fram vågtången och invigde min nya klänning från & Other stories (reklamlänkar).
Vi sågs på Culise innan föreställningen för tilltugg och drinkar. Jag beställde deras signaturdrink med jordgubb och kokos.
Valde boquerones med ramslöksvinägrett.
Och en gammal hederlig toast skagen. Megagott allting.
Tog ett avbrott mitt i maten för att ha ett moment själv i solnedgången. Något jag kan berätta om snart <3
Dags för teater! Vi såg Hbg girls.
Och vad tyckte jag då. Haha ja alltså jag vet typ inte. 3 av 5 kanske. Extra plus för obekväma scener och snyggt hoppande mellan parallella handlingar.
Efteråt gick vi till Bosco för efterrätt, mer dricka och prata av oss. Klämde ihop oss vid ett minibord.
Beställde hovdessert som tydligen är ett äldre namn för marängsviss.
Sen kramades vi hejdå och jag kom hem och höll på att spricka av lycka.
En ny svensk säsong av Love is blind är här och jag sitter bänkad såklart. Har inte hunnit långt än och här kommer inga spoilers, men fick bara lust att prata om programidén generellt. Jag har precis innan den nya svenska säsongen sett den senaste amerikanska i ett svep och haha ja man blir ju aldrig besviken. Det blev drama precis som vanligt, men mest älskar jag ju alla kärleksförklaringar, känslor och frieri. Sen spolar jag igenom 80% från första mötet till ja eller nej vid altaret om jag ska vara ärlig.
Något jag ständigt slås av är hur vältaliga och verbala alla är. Det är förvisso säkert ett krav då talet är vad som för programmet och vad man har att förlita sig på, till en början i alla fall. Men det är på en sån nivå att det stundtals blir nästan överdrivet. För att inte tala om hur hänsynsfulla, förstående och PK alla är. Allt ska valideras till höger och vänster. Är folk såhär på riktigt numera?
Jag älskar programidén, men tror inte på att det är så man träffar den man ska gifta sig med. Jag tycker snarare det är så man träffar sin bästa kompis.
Kärleken är kanske blind, men attraktion behöver utforskas. I min värld handlar det om kemi och inte nödvändigtvis utseende. Jag är ju inte automatiskt attraherad av en man för att jag tycker att han ser bra ut, och tvärtom skulle jag kunna vara det utan att vid första anblick tycka att han är snygg.
Jag förstår att attraktionen är vad som är tänkt att utforskas i nästa steg utanför kapslarna, men liksom…sannolikheten att man ska träffa rätt borde vara så väldigt liten med bara en person kvar? Jag föreslår att deltagarna får kramas och hångla lite under dejtstadiet också. I mörker kanske? Det är ju en för viktig byggsten att bortse innan man _friar_ till någon.
Kanske är stenen i min sko vetskapen om att jag och F aldrig aldrig aldrig hade valt varandra och det skrämmer ju livet ur mig. Vi har absolut inte samtal som pågår i timmar, förstår varandra hela tiden (omg tvärtom) och tycker likadant om saker. Men kemiskt i universum hör vi ihop och kompletterar varandra. Vill man ens vara likadana? Det säger jag kanske för att jag utgår från min egen situation. Det är väl härligt om man kan få allt. Men är så tveksam.
