Jag känner mig som en riktig millenial vad gäller smink just nu. Majoriteten av mina favoriter har jag liksom haft i minst 5 år, vissa i 15 år. Jag ser sminkklipp och tänker ”intressant…men äh jag har min favoriter”.
I alla fall. Jag har beställt hem lite grejer. Lite nytt blev det ändå. Och lite gammalt. Låt oss öppna!
Torrschampot är en ny favorit! Är chockad över hur bra det är faktiskt. Jag har använt ett från Living proof i några år, men detta är ju betydligt billigare. Ingen produktkänsla, man kan använda flera dagar i rad och ingen jobbig lukt. Jag vill inte att torrschampo ska kännas alls, men de har en variant som ska ge volym också. Rekommenderar verkligen! Länk här (reklamlänk).
Lip IV från Nyx (reklamlänk) är en läppglans och lip stain hybrid. När man applicerar är den ett återfuktande läppglans och sen när den går bort har man kvar en lipstain. Inte wow, men absolut bra. Lip stainen håller inte lika bra som ”riktig lip stain”, men ett bra alternativ till en bas när man inte orkar återapplicera stup i kvarten.
Konstig grej är att att jag tappade applikatorn när jag tog denna bild och fick en fläck på min kjol, tog av den för att tvätta bort fläcken men kunde aldrig hitta fläcken igen. Jag svär att jag ibland lever i olika dimensioner.
Att göra browlift hemma (reklamlänk) har varit revolutionerande för mig. Överdriver inte ens. Det finns inte en enda ögonbrynsprodukt som har lyckats få mina bryn på plats och då har jag provat allt. Hade jag känt till detta för några år sedan hade jag antagligen inte tatuerat mina ögonbryn (ångrar dock inte det). Är du en person som jag med glesa, fast extremt bångstyriga bryn måste du testa. Enda du behöver ha hemma är plastfolie. Tips är att dela upp varje påse i två omgångar. Jag använder alltså bara halva och får dubbelt så många behandlingar.
En annan mirakelprodukt när vi ändå är inne på det är denna fotspray (reklamlänk). Man sprayar på, låter verkar i en minut och sen filar man bort all död hud som bara trillar av. Helt sinnes?
Jag har för tillfället bytt ut hela min hårrutin. Har kört hela serien från Lanza i många år, men just nu kör jag schampo och balsam från Ola Plex och hårolja från Kerastase (reklamlänkar). Så himla nöjd verkligen. Det känns verkligen lyxigt.
Ibland känns det som att man bara måste byta rutin ibland för att få lite wow-känsla? Känner samma när jag byter hudvårdsrutin ibland trots att jag verkligen gillar min produkter.
BUS-säsongen är här och den bästa produkten i den kategorin är enligt mig sprayen från Bronza (reklamlänk). Jag sprayar ansikte, dekolletage och ja…det mesta haha.
Superbra till händer och fötter som annars är svårt att få bra med brun utan sol man man smörjer sig med. Såg att de har en ny version nu som ska vara ännu bättre! Men verkar som att jag fick gamla? Men aja, den är också bra.
Hade inga nagellack och slog till på detta megakit som jag fick billigt eftersom det är en julpresentbox (slut nu). Har nu precis allt jag behöver på nagellacksfronten 💅
Jag är halvvägs! Det känns som att jag knappt förstått att jag ska få en bebis och så är jag redan halvvägs. Mår väldigt bra just nu förutom bäckensmärta som kommer och går. Jag passar på att njuta innan det blir tungt och trångt. Bebisen är inne i någon bulkperiod tror jag. Från att inte ha varit så hungrig de senaste veckorna (har varit fine med lite frukt till lunch exempelvis) är jag nu vrålhungrig. Idag tryckte jag i mig en halv påse chips och ett bubbelmarabou efter lunchen. Usch mår fortfarande lite illa. Haha.
Bad om namnförslag på insta och fick in MASSOR. Ska skopa upp lite glass nu och läsa igenom allihop tänkte jag <3 Det är alltså en flicka vi ska få, tusen tack för alla grattis! Jag tycker det är kul om hennes namn matchar med Henri, men det behöver inte börja på H eller så. Namnet Henri valde vi för att det är franskt (därav stavningen), men också för att Henry fanns i mitt släktträd. Sen såklart på grund av Henry Ford.
Jag gillar korta klassiska namn och F gillar lite mer fransklingande ”pråliga” namn. Inte jättelätt att komma överens : )) Det finns ett namn som ”kommit till mig” under graviditeten, som inte varit en favorit tidigare. Jag ser det namnet nu i märkliga sammanhang och hade jag behövt välja idag hade det blivit det. Sen har vi några förslag kvar på vår lista från innan vi visste att Henri var en pojke.
Vill inte skriva vilka kandidater vi har då jag är så lättpåverkad och inte vill höra vad folk tycker eller får för associationer. Men är det något jag lärt mig efter Henri så är det att inte ta så allvarligt på hela grejen. Det är orimligt stort att bestämma vad någon ska heta. Man borde typ inte få lov? Det kan ju inte bli helt rätt. Hur ska man veta! Folk sa till mig att den där känslan kommer släppa, att barnet blir sitt namn…och alltså vi håller inte med. Vi grubblar fortfarande om det verkligen blev rätt. Men till slut måste man ju välja och det blev vad det blev.
Ny vecka! Och en kort-ish vecka igen. Eller iaf ett hål mitt i. Väderappen lovar dessutom 20 grader och nixnada moln på torsdag, så det känns ju som en otrolig present. Hoppas ni haft en fin måndag!
Som jag nämnde gjorde vi NIPT denna gång. Vi betalade för det privat. Jag gjorde blodprov och sen fick jag själv skicka iväg provet. Cirka två veckor skulle det ta att få svar. Om allt var bra skulle jag få ett mejl, annars ett telefonsamtal.
Två längsta veckorna i mitt liv. Jag gjorde provet en måndag. Fredagen veckan efter fick jag svar.
Samma dag som jag fick svar (men inte ännu visste att jag skulle få svar) var jag och kollade mina bröst. Jag har ett ljusrosa märke/område på mitt ena bröst som jag inte vet riktigt hur länge jag har haft. Började googla en kväll och läste mängder med historier om gravida kvinnor som fått inflammatorisk bröstcancer. Blev såklart pissrädd och bokade en tid.
Men läkaren tyckte inte det verkade som bröstcancer som tur är. Vi får väl hoppas det. Det är säkert gravidrelaterat, men jag tycker fortfarande det är konstigt.
På kvällen skulle jag på teater med tjejerna!
Vi började med drink och mat på Culisse. Och då! Då plingade det till i min mejl. Vilket såklart var en lättnad bara det, då visste jag att allt var bra. Och det var det <3
I mejlet fanns även en QR-kod för möjlighet att ta reda på könet. ”Jag ska ha ett moment för mig själv”, sa jag till tjejerna och gick ut i solnedgången <3
Jag var helt säker på att det skulle vara en flicka. Helt helt säker. Det fanns inget annat. Familjen i Norge ville att vi skulle filma när vi öppnade så att de fick vara med, men jag sa till F att jag kan inte göra det. Jag vill inte bli filmad, jag vill få reda på det själv.
Jag ville inte ens att han skulle vara med. Jag var så rädd för att bli besviken om det stod pojke. Såklart hade jag kommit över det och såklart spelar det ingen roll, men den där initiala känslan när man är helt säker på något. Det känns ju som att något tas ifrån en. Man måste ställa om i huvudet innan man kan ta in det. Det var precis likadant när jag väntade Henri, jag var helt säker på att han var en pojke.
Jag öppnade QR-koden och i en minut snurrade ett hjul, som slutligen stannade på….
…
..
En flicka!
Jag berättade inte vilken modell av bebis jag skulle få för tjejerna, men efter teatern firade vi att allt var bra med bubbel och efterrätt <3
Frédéric ville göra en baby reveal med Henri, utan mig, för att filma och skicka till familj och kompisar. Vi spånade hur vi skulle göra det och gick igenom flera olika alternativ.
Då gjorde jag det. Jag råkade försäga mig.
: ((((
”Eller så köper vi tårtbottnar”, sa jag ”och så fyller jag dem med rosa grädde”. ”Jaha…”, sa F. ”Eller blå. ELLER BLÅ”, försökte jag.
Usch jag fick så dåligt samvete, jag har fortfarande så dåligt samvete. Hur kunde jag vara så dum???
Sådär fick alltså han reda på det lite hipp som happ när en groda flög ur min mun. Henri fick göra revealen själv. Vi gjorde det enkelt för oss och åkte och köpte ”flick-kläder” som han fick öppna.
Sen körde vi till platsen där vi fick reda på att Henri var en pojke. På Burger Kings uteservering. haha.
Henri öppnade, men förstod noll. Han trodde bebisen skulle vara inuti paketet och sa ”men var är bebisen???”.
2025 <3
2021 <3
Sen firade vi med att käka på BK. Precis som 2021.
Tur att jag ska pressa ut en melon ur mitt heligaste så att F kanske förlåter mig <333
Har blivit immun mot nässpray? Det gör knappt någon skillnad. Är så täppt. Värsta är att inte känna smak och dofter. Så otroligt deprimerande. Minns den lilla pausen mellan mina förkylningar då jag plötsligt kände en vindpust av blomdoft när jag gick till bussen. Det var otroligt.
Men tror ändå jag är på bättringsvägen för idag är det lite bättre. Har tyckt mig känna en svag lukt av snus hela dagen idag. Överallt oavsett var jag befann mig. Blev tokig till slut och tänkte att nu har ju mitt doftsinne helt ballat ur. Insåg sen att det var min nya deo som ska lukta passionsfrukt.
Hur mår gravid-jag då? Ja, om jag ens är gravid längre? Jag vet inte. Känner rörelser ytterst sällan och då pyttesvagt. Magen känns mindre och jag känner mig inte gravid knappt alls. Är väl detta som kallas spökveckor antar jag. Vet att det finns de som inte känner rörelser förrän 20+ (jag går in i vecka 20 nästa vecka), men märkligt att det blivit så stor skillnad. Kanske min moderkaka har flyttat sig?
Hade en väldigt mysig påskledighet. Var ju tyvärr sjuk, men hittade på saker utomhus varje dag. Här var vi på Fredriksdal.
En dag tidigt i januari plussade jag med ett testa tidigt-test. Jag har ju som ni vet en stor erfarenhet av att avläsa graviditetstest (haha) och ser att detta är positivt trots att F inte kunde se något.
På test nr 2 kunde han dock. Jag ropade in honom på toaletten, sa japp jag är gravid. ”Okej, då håller vi tummarna”, sa han.
I november var jag nämligen också gravid, men fick missfall. Det enda jag kunde fokusera på då var om timingen var rätt, att jag fortfarande var ny på jobbet osv. Men så fick jag missfall samma vecka som vi också fick ett sjukdomsbesked i familjen och helt plötsligt kändes livet så kort. Kände mig så bortskämd som ens tänkt som jag gjorde. Kände typ att jag förtjänade det för att jag inte var tacksam nog.
Vi bestämde oss för att gå all in och redan två månader senare var jag alltså gravid igen. När jag blev gravid med Henri fanns all oro innan det stod gravid på stickan. Nu var det precis tvärtom. Kände mig väldigt chill med hela försöka-biten, men så fort jag blev gravid började jag noja sönder.
Testomanen väcktes till liv igen. Tog 4 såna här om dagen och jämförde styrka. Blev tokig på att teststrecket aldrig blev lika starkt som kontrollstrecket.
2-3 på Clearblue var en milstolpe. Det fick jag inte förra gången vilket var det som fick mig att förstå att det inte var som det skulle. Fick 1-2 trots att jag visste att det borde vara minst 3+.
Kan nu i efterhand se att det ju är en fin stegring, men när jag tog bilden var jag inte lika övertygad. Jag fick en stor blödning och tänkte att ett missfall var på gång.
Eftersom jag tidigare fått utomkvedshavandeskap behövde jag se att graviditeten satt rätt och när jag skulle dit i vecka 6 sa jag att det är nog inte lönt att jag kommer. Kom ändå, sa kvinnan på kliniken.
Hon kunde se att det fanns något i min livmoder, men inte mer tydligt än så och inget hjärtslag. Fick en tid för att komma tillbaka en vecka senare. Under den tiden fick jag en blödning igen och var så säker på att det inte skulle bli något att jag till och med drack ett halvt glas champagne på en tjejkväll.
Men så fanns det ett tickande hjärta ändå <3 Min läkare jämförde ultraljudsbilder och såg att det fanns en svart fläck som nu var borta och sa att hon trodde att det var blödningen. Skönt med en förklaring och nu kunde jag äntligen försöka vara lite glad.
Men mest glad blev jag över det här. Kan strecket BLI starkare?? Det var typ som att den bara JA DU ÄR GRAVID, SLUTA NU TESTA DIN BESATTA GALNING.
Och där slutar jag härmed posta graviditetstest på min blogg. Haha herregud.
Strax därefter råkade jag ut för två små olyckor. Brände handen och slog i tån så att hela foten blev blå. Brännskadan gjorde så brutalt ont, har inte varit med om liknande. Vågade inte ta smärtstillande och låg vaken den natten, hade ont och tänkte att nu stöter väl kroppen bort graviditeten.
Men morgonen efter var allt bra.
Sen började illamåendet. En kväll var det enda jag kunde äta frukt. Foodorade hem en fruktsallad och en juice, det kostade mig 250 spänn. Lätt värt. haha.
Usch den här perioden var så vidrig. Jag var äcklad av allt. Speciellt örter, fet mat eller mat som luktade. Det var helt random vad jag kunde äta från dag till dag vilket gjorde att jag lade helt sjukt mycket pengar på Foodora. Det som funkade att äta en dag kunde jag sedan aldrig någonsin äta igen.
Under min förra graviditet kunde jag hålla illamåendet i schack genom att äta regelbundet och genast när jag vaknade. Nu var det precis tvärtom. Det bästa var att inte äta alls. Det var när jag åt något som det ”startade” och sen var det ett himla jobb att hantera. Vissa dagar gick jag till eftermiddagen utan mat. Jag var dessutom hungrigare än vanligt vilket gjorde det jobbigt. Men hellre hungrig än illamående helt ärligt.
Men ja. Frukt gick alltid ner. Vilket syntes hemma hos oss : ))
Hade med mig termos med random innehåll till jobbet varje dag. Oftast blåbärssaft eller juice.
Och matlåda med frukt.
Vi åkte till Norge när jag var i vecka 9 och jag tycker man ser här hur dåligt jag mådde. Trött, svag, illamående och svullen.
Vi berättade genom att F låtsades att han skulle ta en bild på oss alla, men istället filmade han och sa Så…titta på mig…och säg ”Regina är graviiiid!”. Kul att ha allas reaktioner på film <3
Kom hem med något så härligt som influensa. Nä fyfan. Att ha influensa, inte kunna ta piller och vara illamående ovanpå det. Helt fruktansvärt. Orkade inte med att vara vaken och sov i en vecka. Tur att jag hade en personlig läkare som ni ser.
I vecka 11 skrev jag in mig hos en barnmorska. Hade väntat in i det sista ifall det inte skulle gå vägen och fick göra blodprov osv på en gång. De fick inte ut något från mina armar och fick sticka mig i handen, därav plåstret.
Skickade även in NIPT. Var ju så nojig, så gjorde allt för att försäkra mig om att allt var bra.
Och några veckor senare fick vi se bebisen på KUB <3333 Det var magiskt. Med fint NIPT-resultat och fint ultraljud kunde jag äntligen slappna av.
I vecka 14 började jag må bättre och var endast illamående ibland. Det var som att få livet tillbaka.
Och så poppade magen. Tidigt denna gång. Redan typ i vecka 14. Eller haha ja, den kändes i alla fall stor här.
Men ojoj större ska du bli.
Avslutar med lite tidiga symptom och utdrag av annat jag antecknat i min telefon:
Vecka 5
Ont i brösten. Sugen på äpplen, absolut inte fet mat. Frédéric sa ”godnatt älskling, godnatt min Henriskatt och godnatt bebisen hoppas du mår bra”.
Vecka 6
Ultraljud. Såg hinnsäck och gulsäck. Inget mer. Tillbaka om en vecka.
Känner lukter extremt. Kanske inte är direkt illamående, men kan inte tänka mig att äta något.
Vecka 7
Blod igen.
Nästäppa.
Hjärtat slår!!!
Vecka 8
Andfådd. Kissar på natten.
Illamående. Blir mer illamående efter jag ätit och när jag äter.
Visste att jag skulle behöva äta upp allt jag skrev om hur bra jag mådde i förra inlägget… Jag är förkyld ännu en gång och denna gång hoppas jag verkligen att det går över snabbt. Orkar inte mer. Det känns som att jag varit mer sjuk än frisk sedan jag plussade. Vad är detta, förkylning #5? Så typiskt, för jag hade så mycket sett fram emot påskledighet med massa energi.
Gör mitt bästa för att bli frisk i alla fall. Igår lade jag mig samtidigt med Henri och sov otroliga 12 timmar. Startade dagen med en riktig renoveringsdusch. Mina favoriter just nu:
Det finns inget som får en att vakna mer än denna duo. Som tandkräm i ansiktet och kaffe på kroppen, fast på ett nice sätt ehh.
Denna skrubb (reklamlänk) till ansiktet är perfekt för alla få bort döda hudceller och göra huden mjuk. Gillar att den inte är så mesig utan har ordentliga korn (utan att vara superrivig). Den innehåller bland annat koffein och menthol och vore supernice om man är bakis, gissar jag.
Tänker varje gång jag använder denna att den vore en perfekt present till en pojkvän, känns väldigt unisex liksom. Och nu läser jag att den tydligen är ”for men”. Hahah ja makes sense.
Har knappt druckit kaffe de senaste månaderna, istället har jag skrubbat mig med kaffe på kroppen. Denna är så nice tycker jag. Henri älskar den också. Han får en liten klick i en mugg som han blandar med vatten och sen kör han en lång lek om att han har ett café osv osv = jag får duscha ifred (om jag köper saker av honom då och då dvs).
Men jag kan inte länka den till er då den tydligen har utgått. Synd. Vad är er favoritskrubb till kroppen? Jag behöver en ny favorit.
Magen och brösten smörjer jag in med gravidolja från Plume. Älskar denna. Den innehåller massa bra saker, man kan använda den överallt, även på bebisen och den luktar inte. Och viktigast: den lämnar inte en kladdig hinna.
Det är omdiskuterat om det hjälper att smörja för att motverka bristningar och antagligen inte(?). Men huden blir ju tänjd, torr och kliar, och det är en mysig ritual. Förra gången fick jag mest bristningar runt naveln (Henri trodde nog att det var där han skulle ut…). Det har bleknat nu, men tittar man noga ser min navel ut som en sol <3
Kort arbetsvecka denna vecka och nästa, vilken lyx. Ser fram emot att vara med mina killar. Ska klä påskris och gömma påskägg. Och så ska vi bli friska helt och hållet. F har lunginflammation! Han är aldrig sjuk, men har känt sig väldigt dålig på sistone. Till slut gick han till vårdcentralen och kom hem med en hel uppsjö med mediciner. Stackaren. Har i alla fall varit mysigt att jobba hemifrån båda två.
Och min graviditet då? Tänker att det kanske bli naturligt med en uppdatering i dessa veckoinlägg. Förra gången gjorde jag ett eget inlägg för varje gravidvecka. Har läst om en del av dem nu och gud vad ambitiös jag var. Haha shit minns inte alls typ hälften av vad jag skrev. Tur jag inte har tid att tänka och känna efter lika mycket denna gång.
Det är lite snurrigt med veckan bara. Vecka 16 av årets veckor och vecka 18 av bebisens existens.
Hur mår jag då?
Så jäkla bra verkligen. Känner mig glad, smart, rolig, snygg, snäll och full av energi. Och så vidare. Andra trimestern är det bästa jag vet. Skulle kunna vara i den för alltid. Mår psykiskt bra, fysiskt bra, mitt hår är 10/10 och finns ju inget finare än en gravid kropp enligt mig. Men nu ska jag tagga ner för snart får jag väl äta upp vad jag skriver…
♥ Sammandragningarna har avtagit. Känner knappt inget nu.
♥ Får sura uppstötningar när jag böjer mig fram. Sortera tvätt exempelvis är ingen höjdare.
♥ Inget illamående alls. Är även sugen på kaffe ibland och äcklas inte längre av exempelvis örter (märkligt det var), börjar känna mig som mig själv igen.
♥ Min navel är redan helt platt. Det är obehagligt när man tar på den, men kan inte låta bli. Så mysig och mjuk hud, haha.
