Födelsedagsfirande och insikter
Min torsdag och fredag var riktigt hemska dagar. Åt ingenting, sov ingenting. Hade brutal ångest och var så ledsen.
Lördagen kom och vi hade en fixardag hemma. Städade och tvättade. Jag skulle på fest och testade en jumpsuit som jag aldrig använder för det går ju inte att knyta den snyggt.
Det blev en klänning istället. Och så var det dags att bege sig. Skulle till Sofie för att fira hennes födelsedag ✨
Hade massa tankar och känslor som jag vädrade med Sofie och plötsligt satte hon ord på hela grejen i lördags. ”Regina du återupplever ditt trauma”.
Att bli uppsagd triggade känslor hos mig, som jag känt nyligen. Att bli bortvald, att från en dag till en annan inte betyda något, att någon som är viktig för mig inte vill veta av mig längre, att man bara kan släppa mig som ingenting. Haha knappt dramatisk. Jag vet ju att det inte är logiskt att tänka så om ett jobb och uppsägningarna hade ju inte alls med någon person att göra. Men det var ändå så jag kände, att det är fel på MIG.
Den insikten gav mig ett omedelbart lugn. Plötsligt rann allt av mig och jag kände mig…glad. Lyrisk nästan. Alla dumma tankar byttes ut till pepp. Det kommer ju lösa sig och det är rätt spännande ändå att inte riktigt veta hur än.
Gick i solen och kände att jaha nu mår jag bra plötsligt? Haha så oväntat. Kände mig hundra kilo lättare. Snabbaste känsloprocessen någonsin kanske. Fint att få insikter om sig själv.
Skulle hämta en vas till Sofie som hon köpt via Instagram. Bara det att jag fick fel vas. Haha Sofie blev så förvirrad. Trodde den felaktiga vasen var en present.
Tog tåget till Malmö och vips var jag i Sofies hiss.
Hon hade dukat fram massa gott och massa kompisar var där.
Vad hade jag gjort utan henne ❤️
Det blev mörkt, folk började droppa av och kvar var ett tappert gäng som bestämde att Sofie behövda rasta sin klänning.
Vi gick till MJ’s och tog en drink.
Japp bara en. Tur var det för jag var riktigt skör i kroppen efter sömnbrist och matbrist. Sen tog jag tåget hem igen 🥰
261 gillar
Jessica
| #
Helt normalt och inget konstigt att känna saker som egentligen inte är sant. Man kopplar ju sina upplevelser till tidigare erfarenheter. Men så skönt att kunna komma till insikten att det inte är sant, även om det känns som att det är det 🙏🏼 Jag är i alla fall pepp på att hänga med på vad du tar dig an här näst 🤩
Svara
A
| #
Vad det är fint med vänner!❤️
Svara
Sofia
| #
Att ha vänner som känner en utan och innan och kan sätta ord på mönster man har svårt att se själv, vilken gåva det är! ❤️
Svara
Jos
| #
Förstår det, det är tufft att gå igenom uppsägningar och negativa grejer i samband med jobbet. Det triggar känslor hos en på ett personligt plan – svårt att undvika även om man försöker. Och jag måste bara säga en gång för alla att jag verkligen inte fattar hur en nära anhörig skulle vara villig att släppa dig – det är verkligen helt orimligt. Har följt dig i så många år och det verkligen lyser igenom texterna att du är jordnära, äkta, eftertänksam, lojal – det låter klyschigt men, en jättefin tjej helt enkelt. Den anhöriga ifråga har verkligen inte levt upp till sitt ansvar som förälder – jag hoppas att du så småningom kan se att det är en enorm förlust och ett enormt misslyckande å den personens vägnar – och det har ingenting med dig att göra.
Svara
p
| #
+1 på detta ❤
Svara
Isabelle
| #
1000 % agree!
Svara
Maja
| #
❤️
Svara
S
| #
Exakt så!!! ❤️
Svara
Sara
| #
Fint med vänner 🥰
Svara
Emma
| #
❤️❤️❤️
Svara
Emma
| #
Enorm igenkänning på detta❣️Har också väldigt svårt att bli bortvald (fast jag inte ens vill vara med ibland). Och det grundar sig i både trauman från barndomen och i vuxen ålder. Svårt att inte ta det personligt mitt i känslostormen. Skönt att det känns bättre nu, att ha en vän som lyssnar, stöttar och förstår är så viktigt ❤️ Det har jag med och det gör hela skillnaden för min del, för hon känner mig på ett sätt som ingen annan gör (vänner sedan tio år och även tidigare kollega), inte ens min man sedan många är förstår mig som hon. Att ha jobbat ihop bidrar också, den sidan är det inte många vänner som sett. Angående det andra så håller jag helt och fullt med någon som skrev ovan – det är förälderns ansvar och aldrig barnets. Om man väljer bort sitt barn (det har min mamma också gjort och nyligen även mina svärföräldrar – aj!) så är något fundamentalt fel. Jag har tre barn i åldern 1-11 år och att jag skulle sluta prata med och finnas där för dem – det finns bara inte!! Du är inte ensam och det är inte ditt fel, det vet du säkert men det tåls att upprepas. Kram❣️
Svara
Mia
| #
HUR kan man välja bort sitt barn? Blir så arg åt dina vägnar. Nej nej så fel.
Svara
Linnea
| #
Jag var typ today years old (34!) år gammal när min vän lärde mig göra rosetter så att dom ser ut som den i Askungens klänning och inte att ena ändan hänger fint ner och andra liksom står uppåt först för att sen hänga ner helt awkward. Kan inte för mitt liv förklara hur man gör men det finns nog på youtube haha. Man gör en knut och sen en ögla med ena änden och sen drar man den andra änden typ under öglan och uppåt och ner genom hålet istället för klassiska över öglan och ner och upp genom hålet.
Min kommentar handlade om byxdressen btw för den som missade det 😅 men håller med om allt klokt som alla klokisar skrivit före mig. Kram
Svara
Egoina
| #
Ska genast googla!
Svara
Åsa
| #
Kram ❤️
Svara
Johanna
| #
Att bli bortvald av en förälder är ett trauma. Oavsett ålder det sker vid. För mig är det nog det bästa som kunde hända men jag återupplever det med jämna mellanrum. När mina barn frågar efter morfar, när jag ser andras relation med deras pappa, när jag ska berätta om min familj och en massa mer. En förälder ska inte kunna välja bort sitt barn, det vet vi som är föräldrar. Ändå valde min det, istället för att be om ursäkt.
Så du får vara hur stor drama Queen du vill och behöver.
Svara